Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mangan - Manganbrist - Mangold - Manke - Maniokamjöl - Mannagryne - Mannagräs - Mantal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1198
Manganbrist — Mantal
mangan hård, stålgrå, spröd och
utan teknisk betydelse men såväl
dess legeringar med andra
metaller, särskilt järn, koppar,
aluminium som dess föreningar med
me-talloider äro ofta av stor teknisk
betydelse. Bland de senare må
nämnas brunsten och
kaliumper-manganat, viktiga oxidationsmedel.
F.
Manganbrist. Mangan är ett biogent
grundämne (se d. o.). Vid brist pä
detta ämne blir
klorofyllbildningen ej normal hos växterna. I
vissa fall uppstå härigenom
karakteristiska bristsjukdomar (se
Grå-fläcksjuka). En följd av
manganbrist är alltid lägre skörd och
försämrad kvalitet hos
skördeproduk-terna; de ekonomiskt sett största
skadorna torde hos oss drabba
odlingar av potatis, betor och havre.
Manganbrist uppträder särskilt
i kalktrakter och i övrigt på för
starkt uppkalkade jordar.
Den vanligaste metoden att bota
manganbrist, gödsling med
mangansulfat (50 kg pr ha), är ej
alltid effektiv på grund av att
mangan kan snabbt bindas i marken i
för växterna otillgänglig form.
Man kan då använda besprutning
av växande gröda med utspädd
(vanligen högst ca 1 %)
vattenlösning av samma salt. Lu.
Mangold, se Köksväxtodling.
Manke kallar man den del av ett
djurs överdel, som till underlag har
de höga tornutskotten på de 9—12
första ryggkotorna. Hos
arbetshästar bör manken vara bred och
muskelfylld. Manken är nämligen
fästepunkt för en del viktiga
muskler och senplattor. Manken kan ha
varierande längd. Hos ridhästar
önskas lång och hög manke.
Ryggen blir härigenom kortare och
avlastad i sitt arbete. En mycket bred
och muskulös manke kallas
björn-manke, som gärna ger en
vaggande gång. En hög och tunn manke
kallas skarp manke, medan kluven
manke är en sådan, där bogbladens
övre kanter skjuta ovanför
manken, så att en längsgående fåra
bildas (se Hästens exteriör). Dhl.
Maniokamjöl, se Fabriksavfall.
Mannagryne är ett annat namn på
mannagräs (se d. o.).
Mannagräs, mannagryne, (Glyceria
fluitans), är ett i vatten växande
gräs med flytande blad och lång,
hopdragen vippa med
mångblom-miga, långsmala småax; det
förekommer vid sjö- och åstränder, i
diken och sumpmarker över hela
landet. Mannagräset är ett
värdefullt fodergräs; av dess frukter
bereddes förr mannagryn (numera
göras handelns vanliga mannagryn
av vete). D.L.
Mantal. I jordeboken upptagas för
varje socken de olika fastigheterna
med angivande av namn, nummer
och mantal. Mantalsbeteckningen
hade förr stor betydelse såsom
mått på fastigheternas
skatteför-måga. Efter reformer omkring
sekelskiftet förlorade mantalet dock
sin betydelse i detta avseende.
Mantalet tjänar emellertid fortfarande
som beräkningsgrund för
fastigheternas andelar i vissa
gemensamma tillhörigheter, t. ex.
häradsall-männingar. De ursprungligen
åsatta mantalen ändrades sedermera
bl. a. genom nedsättning eller
förmedling. Detta är anledning till
den skillnad som finnes mellan
oförmedlade och förmedlade
mantal. I vissa delar av landet
användes vid sidan av
mantalsbeteckningen eller i stället för denna s. k.
jordtal som mått på fastigheterna.
Dylika jordtal äro t. ex. tunnland
och kappland, skatt, seland,
markland, öresland, penningland, trög,
mål, spannland, snesland, bandland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
