Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mineralämnesbehov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1234
Mineralämnesbehov
foderkalk. Om fodret till
övervägande del utgöres av potatis kan
man av sistnämnda
kraftfoder-blandning rekommendera upp till
2,5 kg pr 100 kg kraftfoder. I
allmänhet lämpar sig dock till svin
en giva av 1—1,5 kg mineralfoder
av förstnämnda blandning pr 100
kg kraftfoder. — Fjäderfä ha ett
utpräglat behov av mineralämnen.
Särskilt är kalciumbehovet stort
hos värphöns.
För värphöns med normål
ägg-läggning kan man räkna med
att fodret bör hålla 0,1—0,8 %
fosfor och minst 1,8—2 %
kalcium. Detta motsvarar 8—9 g
fosfor samt 21—23 g kalcium
pr kg av fodrets torrsubstans.
Genom analysuppgift över
kraftfodret bör man kontrollera om
halten fosfor är tillräcklig. I annat
fall tillsättes behövlig mängd
kal-ciumdifosfat. Kalciumbehovet
däremot täckes bäst genom att låta
hönsen ha fri tillgång till grovt
kalkstensgrus eller snäckskal. För
kycklingar har uppgivits att
fodret skulle behöva innehålla 0,8 %
kalcium och 0,45 % fosfor i %
av torrsubstansen. Det är därför
nödvändigt att ge
kalciumtillskott till alla kycklingar. Om
något fiskmjöl eller
köttbenmjöl, vetekli eller dylikt användes
är emellertid icke fosfortillskott
nödvändigt. — För allt fjäderfä
måste man dock, såsom redan
påpekats, komma ihåg att
D-vitamin-behovet är synnerligen utpräglat
varför D-vitamin under vintern
måste tillföras i fodret antingen
såsom fodertran eller på annat
sätt. Under sommaren täckes detta
behov om djuren tillåtas vistas ute
i solljuset. —- Tillskott av
järn till smågrisar.
Små
grisarna erhålla i regel tillräcklig
mängd järn, när de få komma ut
och rota i jorden eller tillåtas gå
med modern på bete. Om våren och
sommaren reda de sig därför i
regel utan järntillskott.
Under vintern och hösten lida
smågrisarna ofta av anemi och
vid sådana tillfällen bör
järntillskott rekommenderas.
Såsom järnpreparat användes
lämpligen järnvitriol
(järnsulfat). Olika metoder ha
rekommenderats för tillskott av dylikt. I
Danmark använder man en lösning
av 25 g järnsulfat per lit. vatten,
varav grisen gives 1 tesked
dagligen. Denna metod är mycket säker
men kräver vid stora svinstallar
ganska mycket arbete, varför man
där kan rekommendera att låta
tillverka små tråg med låga kanter
och flat botten. I dessa inlägges ett
lager av grus eller jord vari
inblandas ett gram järnsulfat per lit.
jord. Man kan också göra en 8
%-ig lösning av järnsulfat och
strila över gruset med en tiondels liter
därav 2—3 gånger i veckan. Det
är lämpligt att låta smågrisarna
erhålla dylikt järntillskott redan
vid 2—3 dagars ålder och fortsätta
därmed upp till femte och sjätte
levnadsveckan. — Av jod behöves
icke tillskott i fodret i de
områden, som normalt ej kunna
betecknas såsom struma-distrikt. Vid
brist på jod uppträder som bekant
struma, som är en ansvällning av
sköldkörteln, så att en
förtjock-ning av halsen omkring strupen
uppkommer. I de områden, där
struma förekommer, bör
behandlingen av sjukdomen överlämnas åt
veterinär. För höga jodgivor
medföra nämligen skadeverkningar,
som ofta visa sig först efter lång
tid. S. N-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
