Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1268
Mosse
Tuv dunsmosse.
uppkomsten av högmossarna.
Under sin utveckling bär mossen en
lång serie av ovannämnda
vegeta-tionstyper, var och en med sitt
fuktighetskrav. Serien börjar
vanligen med en formation av
fuktig-hetsälskande vitmossor med glesa
inslag av starrarter, försumpning,
och slutstadiet är ett hedartat
växtsamhälle med ymnig ljung i en
tät matta av vitmossor och lavar.
Mellan dessa ytterlighetstyper
finnas alla mellanformer. Ju mer
vegetationen närmar sig hedtypen,
desto svagare blir torvbildningen,
och på den fullt utbildade
mosshe-den är denna nästan avstannad. En
skärning genom en högmosse
utvisar ingen jämn minskning av
fuktigheten uppåt, utan en flera
gånger upprepad växling av
torv-lager av högförmultnad,
lågför-multnad och nästan oförmultnad
konsistens. Under utvecklingen har
alltså ovanstående bildningsserie
gång på gång upprepats. Denna
företeelse kallas högmossarnas
regeneration. Förklaringen till
densamma är följande. Till följd av
ojämn torvbildning eller lokal
förstöring av färdigbildad torv blir
mossytan ojämn. Som
vitmosstor-ven besitter stor
uppdämningsför-måga fyllas sänkorna, höljoma,
med vatten och gynnsamma
betingelser för torvbildning inträda
på punkter, där torvbildningen
va
rit svag eller upphört. Varje hölja
utgör så att säga en
miniatyrmosse med självständig utveckling.
Medan en dylik miniatyrmosse
håller på att färdigbildas uppstår i
dess grannskap nya höljor
därigenom att i tuvornas hedsamhäilen
torvbildningen nästan upphört
eller i varje fall går mycket
långsamt, så att de forna höljorna med
sin snabbare torvtillväxt komma
att växa över de forna tuvornas
nivå. I de så nybildade höljorna
sätter torvbildningen åter fart,
medan höljorna småningom hinna
växa upp till tuvor med mer eller
mindre hedartad vegetation. Den
ena miniatyrmossen staplas på så
sätt ovanpå den andra och
högmossens tillväxt kan fortgå så
länge betingelserna härför äro för
handen. Då mossen blir så hög, att
den företer den karakteristiska,
välvda formen, som givit anledning
till namnet högmosse, avtager
vanligen tillväxten på grund av att
en stor del av nederbörden på
densamma rinner bort. Hur länge
mossens regeneration fortsätter, och
hur stor välvning mossen slutligen
kommer att få, sammanhänger
med de under mossens bildning
rådande klimatiska förhållandena. —
På en mosse särskiljer man
följande delar, laggen, ett vanligen 5—
25 m brett kärrbälte, ofta med
strödda buskar av al, sälg eller
björk. Laggen lutar vanligen mot
mossens avlopp och bildar genom
laggbäcken dess naturliga
dräne-ringssystem. Mossens kant har
formen av en ofta ganska brant
sluttning, vars höjd kan uppgå ända
till 2,0 m. Denna genom sin höjd
och lutning ganska starkt
dräne-rade och därför oftast skogbeväxta
del kallas mossrand och skogen
randskog. Innanför randen
utbreder sig mossen som en för ögat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
