Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månblindhet - Mångfålletorka - Mår - Måra - Mått och vikt - Mäling - Mältning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mångfålletorka — Mältning
1293
någon—några veckor kunna
symptomen ha försvunnit, men efter
någon tid kommer sjukdomen tillbaka
och nu i värre form. Så småningom
försvinner synen helt.
Behandlingen bör överlåtas åt veterinär. Dhl.
Mångfålletorka eller
bladmagsför-stoppning är en sjukdom, som för
40—50 år sedan ansågs som
synnerligen vanlig hos nötkreatur.
Sjukdomen torde emellertid som
självständigt lidande vara
synnerligen sällsynt. Hfld.
Mår, detsamma som råhumus (se
Jordmån).
Måra (Galium), tillhör familjen
Rubiaceae, har smala,
krans-ställda blad, fyrkantiga stjälkar
och fyrkantiga blommor samlade i
knippen. Vanliga äro gulmåra (G.
verum) och vitmåra (G. boreale),
vilka arter förekomma allmänt på
ängar och betesmarker i torrare
läge. Större betydelse har stormåra
eller buskmåra (G. mollugo),
vilken under senare år blivit ett allt
vanligare ogräs i vallar och
betesmarker. Är grenad från
skottkro-nan, har glatta, ofta långa stjälkar
med vanligen 8 kransställda,
udd-spetsiga blad och vita blommor.
Den sprides lätt genom frö,
rotslående stjälkar eller jordstammar.
Buskmåran har ganska
tillfredsställande fodervärde och betas ej
ogärna i spätt stadium.
Frösättningen bör om möjligt förhindras
genom avslagning. Snärjmåra (G.
aparine), är ettårig och ett ofta
besvärligt ogräs i vårsäden, då den
klättrar upp på växterna och
håller sig kvar tack vare krokborstiga
frukter. B. W-n.
Mått och vikt, se tabeller i slutet av
sista bandet.
Mäling, ett ytmått, som motsvarar
811 kvm.
Mältning. För att möjliggöra
förjäsning av stärkelse till alkohol
krä-ves att stärkelsen först överföres i
med jäst förjäsbart enkelt
kolhydrat. I praktiken utföres
vanligen denna överföring genom
tillsats av malt, som innehåller ett
enzym, diastas, vilket besitter
förmågan att kvantitativt överföra
stärkelse i förjäsbara sockerarter.
Som råmaterial för
maltberedningen användes antingen blandsäd,
dvs. hälften korn och hälften
havre, eller också enbart korn.
Stärkelsen i 100 kg potatis
försockras av en maltmängd i form av
kortmalt, se nedan, som erhålles av
4 kg korn. — Vid maltberedningen
stöpes först kornet eller
blandsäden, vilket tillgår så, att säden
försättes med vatten i särskilda
kärl, s. k. stöpkar, varvid säden
upptager en vattenmängd
motsvarande 50 % av vikten och därvid
ökar sin volym med 30 %. Man
stöper i allmänhet IV2 till 3 dygn.
Den stöpta säden lägges därefter
vanligen på golvet i källarlokaler,
maltkällare, i vilken temperaturen
hålles mellan 12 och 15° C. Den
stöpta säden får ej läggas i högre
skikt än 10 cm, och måste vädras
genom omskyffling, så att dels
bildad kolsyra avgår, dels
överhettning förhindras. — Efter ca 8
dagar har kornmaltet en
försock-ringsförmåga av ca 115 och efter 16
dagar av ca 175. Man kallar
vanligen under ca 8 dagar mältat korn
för kortmalt och under 16 dagar
mältat korn långmalt. Vanligen är
det mera ekonomiskt att använda
långmalt, särskilt vid lågt
potatispris och högt maltsädespris. Av
långmalt behövs endast ca 3,5 kg
för försockring av 100 kg potatis,
eller 30 kg majs, dvs. en
förbrukning av ca 2^ kg korn. Maltet
krossas före användningen i
särskild s. k. maltkross. Ändamålet
med denna krossning är att
möjliggöra snabb utlösning av diastasen
i malten. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
