Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märgborrar - Märgel - Märgpipa - Märgstråle - Märgärt - Märke - Märkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Märgel — Märkning
1295
juni. Grövre toppar böra huggas
upp till massa- eller kastved i
samband med avverkningen. W. B.
Märgel är ett sammelbegrepp för
kal-ciumkarbonathaltiga jordar av
mycket olika geologiskt ursprung,
i huvudsak dock moränavlagringar.
Efter arten av
mineralbeståndsdelen skiljer man ofta på lermärgel
och sandmärgel. Innehållet av
kal-ciumkarbonat (se detta ord samt
kalksten) växlar från några
procent upp till 70 % CaCOa. Vid
högre halt användes i regel icke
beteckningen märgel utan kalk. —
— Enligt danska analyser
innehåller märgel 0,03—0,05 % fosfor,
0,15—2,00 % kalium och dessutom
även mangan (se Lösa
avlagringar). G. S.
Märgpipa kallas vid köttstyckning
den del av frambenet, som ligger
ovanför läggen och under
förbringan. Dhl.
Märgstråle, i trädstammar befintliga
ledningsbanor, som gå från märgen
i stammens mitt utåt mot ytan.
Vanligen äro dessa märgstrålar så
fina att de icke äro synliga för
blotta ögat, men hos en del
trädslag, speciellt ek och bok, äro de
grövre och ge virket ett
karaktäristiskt utseende. A. P.
Märgärt, se Ärt, trädgårds-, under
Köksväxtodling.
Märke kallas pistillens översta del,
som har till uppgift att infånga
pollenkornen. Ofta är märket
utbrett och klibbigt, försett med hår
eller på annat sätt anordnat för
att pollenkornen lätt skola fastna.
— Märke är även det svenska
namnet på arterna av släktet Slum
bland de flockblomstriga växterna.
D. L.
Märkning. För den som vill bedriva
sin husdjursavel planmässigt är det
nödvändigt att med full säkerhet
kunna skilja djuren åt. Detta är
Kalv med tydligt märkta öron.
endast möjligt om de redan strax
efter födelsen märkas på ett
pålitligt sätt. Kalvar och lamm märkas
sålunda genom att ett nummer
klippes in i öronen. Figuren visar
hur märkningen sker. — Kalvarna
numreras i löpande följd.
Tjurkalvar för sig, kvigkalvar för sig.
Öronmärkning med nummer av
kalvarna vid födelsen är ett villkor
för att de skola kunna
stambokföras. Varje besättning har
dessutom ett gårdsnummer och en
länsbokstav. Denna är densamma som
vid bilnumreringen. Märkning med
gårdsnumret och länsbokstaven är
dock ej nödvändig annat än då
djuret skall flyttas till annan gård.
Nummer och bokstav brännes då
in i ena hornet eller tatueras i
huden. — Även lammen numreras
könsvis i löpande följd. Här be-
Märkningssystem för kalvar, får och
svin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
