Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskydd - Naugatuck - Navelinflammation - Nederbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1304
Naugatuck — Nederbörd
så växer den igen med träd och
buskar och växten dör ut. Och
omvänt, hugger man skogen där en
sällsynt skuggälskande växt
förekommer (t. ex. murgröna), händer
det ofta att den dör. — Naturskydd
och landskapsvård höra intimt
samman, läs därför också artikeln
Landskapsvård. S. A.H.
Naugatuck, se Hormonderivat.
Navelinflammation är ej så ovanlig
på nyfödda föl. Även andra
nyfödda djur kunna någon gång få
inflammerad navel. På föl infekteras
naveln mycket lätt och fölsjuka
(se Fölsjukdomar) blir ofta
följden. Om navelsträngen ej brister
vid födelsen, bör den slitas eller
klippas av några cm från buken
och ombindas, vilket ej bör ske,
förrän blodpulsationen i strängen
upphört. Snöret bör vara kokt och
ävenså den sax, som event.
användes. När naveln förkortas, jodas
stumpen. Ej sällan bildas en
navelböld just i navelringen, om
hygienen de första dagarna ej är den
bästa. Dhl.
Nederbörd uppkommer, då luftens
vattenånga efter övergång till fast
eller flytande form nedfaller eller
utfälles på jordytan. Denna
utfäll-ning kan ske direkt på föremål
exempelvis rimfost, dagg (se
Fuktighet), dimfrost (se Frost),
eller glattis. Glattis bildas, då
marken och föremål på densamma ha
temperatur under 0° C och varm,
mycket fuktig luft stryker fram
över densamma. Dimpartiklarna
frysa då genast till is vid
beröringen med den kalla marken, som
därvid överdrages med en hal
isskorpa. De viktigaste
nederbördsfor-merna äro regn och snö. Då fuktig
luft tillräckligt avkyles
kondenseras vattenångan i form av små
vattendroppar vid eller över noll
grader (se Fuktighet). De små
vattendropparna falla långsamt. Är
diametern 0,01 mm är
fallhastigheten blott 3 mm pr sek. Då
dropparna baka hop sig och tillväxa,
blir hastigheten större, vid 0,1 mm
diameter 3 dm pr sek, vid 1 mm
har hastigheten stigit till 4,4 m pr
sek. Regndropparnas storlek rör
sig omkring 0,5 å 2 mm diameter
och motsvarande fallhastigheter är
4 å 8 m per sek. I molnen är
droppstorleken ca 0,01 mm, varför det
tar ungefär 10 timmar för sådana
droppar att falla 100 m. Molnen
synas därför sväva fritt i luften
ehuru vattendropparna långsamt
falla. Vid låg temperatur utfälles
vattenångan i form av fasta
partiklar, snökristaller, som kunna
antaga de mest olikartade former
alltifrån vackra sexuddiga
stjärnor som sammansluta sig till stora
snöflingor eller till mer kompakta
snökorn, som bildas av
snökristaller vilka sammanfrusit med små
vattendroppar. — För att
konden-sation av vattenångan skall
inträffa måste luften dels nedkylas
tillräckligt (se Fuktighet) dels
måste det finnas små
kondensa-tionskärnor i luften kring vilka
kondensationen kan ske. Sådana
kärnor äro stoftpartiklar och
joner i luften, elektriskt
laddade molekyler och atomer som
bl. a. bildas då ultravioletta
solbestrålningen absorberas i
luften. Nedkylning och kondensation
äga rum, då varm, fuktig luft
blandas med kall, men de stora
ne-derbördsmängderna uppkomma, då
varm, fuktig luft stiger i höjden.
Därvid utvidgar sig luften, ty
trycket avtager med höjden. Energien
som åtgår för undanpressningen
av kringliggande luft tages från
den uppstigande luften själv, vars
temperatur därför sjunker,
ungefär 0,5° å 1° för varje 100 m stig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
