Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näbbmöss - Näckros - Näringsbehov - Näringsjämvikt - Näringslära - Näringsupptagning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1318
Näckros — Näringsupptagning
vanligaste art blir omkring 11—12
cm lång inberäknat den 4 cm långa
svansen. Näbbmössen äro trots sin
litenhet synnerligen rovgiriga och
äro i verksamhet hela året om.
Deras föda består huvudsakligen av
insektslarver och daggmaskar men
även av smärre varmblodiga djur,
såsom sorkar, möss och
fågelungar. Vattennäbbmusen har en
omkring 2 cm längre svans än
föregående art och är på undersidan
helt vit. Den förekommer över hela
landet invid vattendrag och kan
stundom göra stor skada i
fiskodlingar. Fångas i musfällor med fisk
eller kött som bete. B. T.
Näckros, i södra Sverige även
åkanna, är det svenska namnet på de
till släktena Nymphaea och Nuphar
av näckrosväxternas familj
(Nym-phaeaceæ) hörande arterna. De äro
samtliga vattenväxter med
kraftiga, i bottenslammet nedsänkta
jordstammar, långskaftade, ovala
flytblad och stora, flytande eller
obetydligt över vattenytan höjda
blommor med stort antal kronblad
och ståndare; frukten är närmast
bärliknande. Vår vita näckros, som
har den svenska florans största
blommor, består egentligen av två,
varandra närstående arter, en
sydlig (Nymphaea alba) och en
övervägande nordlig (Nymphaea
candi-da); de skilja sig huvudsakligen i
fråga om detaljer i blommornas
byggnad. Av den förstnämnda
arten finnes även en
rödblomman-de form, som vild endast iakttagen
i några små sjöar i Tiveden men
numera ofta odlad som
prydnadsväxt i parkdammar. Den gula
näckrosen (Nuphar luteum) har mera
avlånga och ljusare blad än de
vita samt mindre blommor; den
förekommer allmänt i sjöar och åar
över hela landet. — Näckrosens
kraftiga jordstammar ha förr efter
torkning malts till mjöl, som
använts vid bakning av nödbröd.
D. L.
Näringsbehov brukar i den praktiska
husdjursläran uppdelas i behov till
underhåll och behov för
produktion. Det förra omfattar behovet
till grundomsättning, normal
rörelse och önskvärd kondition. Det
senare omfattar behovet för direkt
produktion såsom av tillväxt,
gödning, mjölk, ägg, ull, hår, fjäder,
m. m. samt till avelsdjurens
prestationer. Vid rationell utfodring
måste man känna till dessa behov
för de olika djurslagen, och vid
uppgörandet av utfodringsplaner
brukar man på grundval av
behovet uppdela fodret i
underhållsfo-der och produktionsfoder (se de
olika djurslagens utfodring samt
även Växtnäring). S.N-t.
Näringsjämvikt råder då
djurkroppens inkomster av enkla
näringsämnen från fodret motsvarar
utgifterna av dessa ämnen.
Näringslära redogör för fodrets eller
födans näringsämnen samt deras
upptagande och omsättning i
kroppen.
Näringsupptagning. Växterna hämta
kolsyra ur luften samt vatten och
oorganiska salter ur marken.
Kolsyran upptages genom
klyvöppningarna i bladen och övriga
gröna växtdelar, varvid kolet
upplagras i olika föreningar i vävnaderna
och syre avlämnas. Genom
rothåren upptaga växterna i
markvätskan lösta växtnäringsämnen.
Näringsupptagningens hastighet
och styrka är beroende av
näringstillgången, så att ju rikare
jordvätskan är på näringssalter desto
mera tillgodogöra sig växterna.
Dock finnes en viss växelverkan så
att de olika näringsämnena böra
förekomma i markvätskan i en viss
balans. Finnes överskott av ett slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
