Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nätvingar - Näva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näva
1321
Myrlejonsländans larv.
ha två par stora och väl utvecklade
hinnartade flygvingar med nätlikt
förgrenat ribbsystem. Larverna äro
rovdjur med kraftiga, klolika
käkar och leva på land eller i vatten.
Bland de inemot 70 arter, som
finnas i Sverige, må nämnas de
vackra ljusgröna stinksländorna, vilka
mäta omkring 3 cm mellan
vingspetsarna och vilka på
sensommaren och hösten ej sällan komma
inomhus. Deras äggsamlingar
finner man på blad och barr, där de
äro mycket iögonenfallande, i det
att varje ägg sitter fästat på ett
mycket långt och fint skaft;
larverna, ”bladluslejonen”, göra stor
nytta genom att döda stora
mängder bladlöss. Hit hör också
myr-lejonsländan, en stor trollsländelik
art med en vingbredd av omkring
7 cm. Dess korta breda larver,
”myrlejonen” göra små trattlika
gropar i sandig mark i vilkas
botten de gräva ned sig och lura på
kringströvande myror och andra
smärre insekter. När sådana falla
ned i gropen, sticka larverna sina
käkar i dem och suga ut dem.
Larverna förpuppas följande vår i en
kokong av hopklibbade sandkorn.
O. A.
Näva är det svenska namnet på
arterna av släktena Geranium och
Erodium inom näveväxternas
familj (Geraniaceæ). Det
förstnämnda släktet utmärkes av handflikiga
blad, tämligen stora, regelbundna,
röda, blå och vita blommor och
enfröiga klyvfrukter med långa
spröt, som vid mognaden rullar
upp sig i spiral. I Sverige finnas
ett femtiotal arter, samtliga örter,
av vilka den allmännaste är
skogs-näva eller midsommarblomster
(G. silvaticum). Med sina violetta,
i vissa trakter ofta även skära,
blekblå eller vita blommor, sätter
skogsnävan sin prägel på
växtligheten i ängar, lundar och örtrika
skogar över hela landet. Blodnäva
(G. sanguineum) har lysande
karminröda blommor och är i södra
och mellersta Sverige vanlig på
torra, solexponerade backar. Vanlig är
även den fränt illaluktande
stink-nävan (G. robertianum) med sina
starkt flikade blad och tämligen
små, blekt karminröda blommor;
den påträffas över större delen av
landet i skuggiga lundar, på
av-skrädeshögar och andra platser
med näringsrik jord. Flera
nävearter odlas för sina vackra
blommors skull, bland annat den på sina
håll förvildade ängsnävan (G.
pratense) och rosennävan (G.
mackor rhizum). —Till det närstående
släktet Erodium hör skatnäva (E.
cicutarium), som är en lågvuxen
ört med parflikade blad och
ljusröda blommor. Den är icke ovanlig
som ogräs på åkrar och
betesmarker upp till Lappland. Fruktsprö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
