Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreaturens avel - Nötkreaturens exteriör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nötkreaturens exteriör
1323
het sinläggas på 8—10 dagar.
Tvångssining bör dock ej göras
vid tiden för betessläppningen eller
närmare kalvningen än 6 veckor.
Har kon trasig och flockig mjölk
tyder detta på juverinflammation.
I sådana fall är det bäst att göra
sinläggningen på det gamla vanliga
sättet genom att så småningom
minska antalet mjölkningar. —
Tidsavståndet mellan kalvningarna
och årstiden för kalvningen
inverka också på mjölkavkastningen.
Härom läses under
Kalvningsinter-vall och Kalvningstid. — Staten
lämnar i olika form stöd till
nöt-kreatursavelns befrämjande. Bl. a.
sker detta i form av bidrag till
Avelsföreningarna (se även d. o.)
och till den stambokföring som
skötes av dessa. Stambokföringen
sker med ledning av det
kontrollregister som i varje län föres
över de djur som varit föremål
för fullständig kontroll (se
Avkastningskon troll). I registret
samlas alla uppgifter av betydelse om
djuren. Innan ett djur tages in
i riksstamboken skall det
besiktigas och godkännas av en särskild
nämnd. Djuren tilldelas härvid en
typgrad efter sin exteriör. Typ 1
är godkänd, 2 god och 3 mycket
god. För att hondjur skola komma
in i stamboken fordras dessutom
viss avkastning under minst ett
år samt att fadem och morfadern
varit införda i erkänd stambok.
För stamboksföring av tjur
fordras att han är minst IV2 år
gammal samt att far, morfar, mor,
mormor, morsmors far och mormors
morfar äro stamboksförda. Också
till tjurföreningar (se d. o.)
lämnar staten bidrag. Rbg.
Nötkreaturens exteriör.
Nötkreaturens produktionstyper äro
mjölk-typ, gödtyp och arbetstyp. Här
kommer framför allt mjölktypen
att avhandlas, då denna har den
största ekonomiska betydelsen. —
Av huvudets form kan man dra
vissa slutsatser om djurets kön,
ras, brukstyp och konstitution. Kon
har längre och smalare huvud än
tjuren. En svag uppfödning ger i
allmänhet ett längre huvud än en
kraftig. För de olika
nötkreaturs-raserna ha resp, avelsföreningar
utarbetat exteriör- eller
typbeskrivningar, vilka i allmänhet
återfinnas i resp, rasstambok.
Häri anges önskad exteriör på
tjuren och kon. Här skall endast
nämnas några för alla mjölktyper
önskvärda exteriöra detaljer.
Huvud, utpräglad könskaraktär,
ögon-bågarna böra vara tydligt
framträdande, pannan bör vara något
sänkt och mulen bred. Öronen
böra vara fint behårade och
ögonen klara och livliga. Hornens
ställning, storlek osv. har
betydelse för att karakterisera en viss
ras. Mjölkdjurens horn äro i
allmänhet små och fina. I vissa länder
avhornas djuren på tidigt stadium.
Halsen hos tjuren skall vara
kraftigare än på kon. Stark
fettansätt-ning i halskammen benämnes
späckhals. Halsansättningen bör
vara jämn och manken bör ligga i
linje med ryggen. Dröglappen är
olika utvecklad hos olika raser.
Den bör ej vara för stor hos
mjölkdjur. — Bogen och främre
extre-miteterna. Kraftigt bogparti med
långa, liggande och fast ansatta
bogar är önskvärt. Benställningen
skall vara korrekt (se Hästens
exteriör). Vanlig felaktighet i
fram-benens ställning är kalvknäad
ställning eller X-ställning,
”kobent-het”. Lösa bogar äro en följd av
slapphet i fästet mot kroppen. —
Såväl rygg som länd skall vara
lång, rak och bred samt
muskel-fylld. Sänkt rygg (vek) utgör en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
