Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreaturens utfodring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nötkreaturens utfodring
1331
Gård A B C D
Kg mjölk per ko och år
2821 3176 2034 3280
2930 2716 2047 3214
3080 3215 2608 2921
3472 3774 3267 3320
3559 4180 3447 3655
3906 4237 3661
Sådana exempel som de anförda kunna mångfaldigas och de borde ge vida
kretsar av djurägare anledning att fundera över om de själva sörjt för sina
djur på ett ekonomiskt försvarligt sätt. Se fig. 1.
För att bästa ekonomiska resultat
av mjölkproduktionen skall uppnås
fordras bl. a. att utfodringen är
tillräckligt riklig och att den är så fri
som möjligt från tvära
omkastningar.
På en gård bör man icke hålla
fler djur än att de alla kunna
utfodras tillräckligt rikligt.
För att omkastningar i utfodringen
i största möjliga utsträckning skall
kunna undvikas kräves att det
tillgängliga stallfodret fördelas jämnt
över säsongen och att en reserv av
grönfoder eller liknande finns, som
kan tillgripas om tillgången på
bete skulle tryta under någon del av
sommaren. Även en kortare tids
underutfodring är
förlustbringan-de. Övergången från ett fodermedel
till ett annat bör göras så mjuk så
att djuren så småningom få vänja
sig vid det nya fodret. Särskild
uppmärksamhet bör ägnas
övergången mellan bete och utfodring
på stall. Främst är det under
stall-fodertiden, som jordbrukaren har
anledning att bekymra sig om de
närmare detaljerna i djurens
utfodring. Under betestiden reglera de
i stor utsträckning själva sitt
nä-ringsupptagande om foder blott
finns tillgängligt. Vid planering
av utfodringen på stall gäller det
i första hand att fastställa hur
stora förråd av hö, ensilage,
rotfrukter, betmassa och halm m. fl.
grovfodermedel, som finnas
tillhands. Hur stora förråden äro av
fodersäd och andra
kraftfodermedel har naturligtvis också sin
betydelse. Fattas kraftfoder kan man
dock i normala tider avhjälpa
bristen genom inköp.
En regel som knappast har
några undantag, är att det
ständigt lönar sig bättre att
köpa kraftfoder till vanligt pris
än att fodra mjölkkorna för
svagt.
Hur stora förråden av ensilage,
rotfrukter och betmassa äro kan
man lätt beräkna med ledning
av de uppgifter om vikten per
kubikmeter, som finnes i sista
bandets tabellavdelning. I artikeln
E n s i 1 e r i n g finnas direkta
uppgifter om hur mycket AlV-foder,
som rymmes i runda silor av olika
storlek. En smula besvärligare
ställer det sig att reda ut hur
mycket hö och halm man har. För hö
är vanligast att man räknar
lassen vid inkörningen samt
bestämmer deras medelvikt genom
väg-ning eller uppskattning. Då endast
ett fåtal gårdar har särskild
lassvåg är man i regel hänvisad till
uppskattning. Handledning i
bedömandet av lassens vikt finns i
ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
