Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreaturens utfodring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nötkreaturens utfodring
1337
sådana foderstater. Med hjälp av
dessa kan oftast en hygglig
utfodring sättas samman. Det bästa
resultatet kan dock endast väntas
om man använder en för de egna
förhållandena särskilt uppgjord
foderstat. I en väl avvägd sådan
förekommer icke blott
foderenheter, äggvita och torrsubstans utan
även mineralämnen och vitaminer i
riktig mängd.
För behovet av mineralämnen
redogöres i artikeln
Mineraläm-nesbehov.
I samband med
mineralämnesbeho-vet tänker man främst på kalcium
(Ca) och fosfor (P). De olika
fodermedlens normala innehåll av
dessa ämnen anges i
fodermedels-tabellen i slutet av Band IV. Med
hjälp av tabellen kan man sålunda
beräkna hur mycket Ca och P som
foderstaten normalt innehåller. Om
innehållet skulle vara för litet bör
mineralfoder tillföras enligt de
regler, som skildras i artikeln
Mi-neralämnesbehov. Särskild tillförsel
av vitaminpreparat är i regel
obehövlig till nötkreatur som erhålla
goda givor av hö och ensilage. I
vissa fall kan dock tillskott
behövas. Den frågan behandlas främst i
artiklarna A-vitamin och
D-vitamin. — För att en ko skall få
tillfälle att visa vad hon verkligen
kan avkasta är det nödvändigt att
hon redan vid kalvningen har
tillgång på tillräckligt foder. I
samband med kalvningen bör kon
ställas i den högsta
utfodringsgrup-pen. Kor, som man vet ha alldeles
särskilt god avkastningsförmåga,
kunna behöva ytterligare tillskott
av foder. Svarar ej avkastningen
mot den rikliga utfodringen
minskas givorna efterhand. — När man
i praktiken skall fördela fodret på
det sätt, som foderstaten anger,
Fig. 3. Grind av bräder för vägning av
foder på decimalvåg.
(Vågen sedd uppifrån).
stöter man på en del svårigheter,
ty det är ju inte möjligt att
dagligen väga fodret. Man nödgas
därför i stor utsträckning lita till sitt
ögonmått. För att detta icke skall
slå alltför mycket fel bör man vid
enstaka tillfällen friska upp
minnet genom att väga upp givor av
viss storlek. Fig. 3 visar en enkel
anordning för vägning av stråfoder
och ensilage på decimalvåg.
Rotfrukterna mätas lämpligen upp.
De olika gruppernas
kraftfoder-tilldelning per dag väges upp i
säckar eller backar. Vid utfodringen
fördelas sedan kraftfodret så att
de kor inom gruppen, som
mjölka mest, få förhållandevis mera än
de lägre mjölkande.
Tid efter annan bör man
kontrollera förråden av foder och
försäkra sig om att de inte
minskas snabbare än man
räknat med när utfodring splanen
gjordes upp.
Vid avelstjurarnas utfodring måste
man tänka på att yngre tjurar
fortsätta att växa åtminstone till 4 års
ålder. Deras utfodring måste
rättas härefter. Den fullvuxna
tjuren får icke givas för mycket och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
