Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreatursskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1344
N ötkreatursskötsel
Ju längre norr ut i landet man kommer desto större roll spela nötkreaturen
för jordbruket, alldeles oavsett gårdarnas storlek.
Nötkreaturens viktigaste uppgift ur jordbrukarens synpunkt är att
förädla en del grovfodermedel såsom bete, hö, halm och rotfrukter vilka icke
kunna säljas i det skick de skördas på marken. För att nötkreaturen på
bästa sätt skola kunna fylla sin uppgift fordras först och främst att de
själva äro av god beskaffenhet, dvs. att de äro av en ras som passar för
bygden, ha en god produktionsförmåga, som väl nedärves till avkomman, ha
en stark kropp och äro fria från sjukdomar. En mycket stor del av den
framgång, som jordbrukaren kan nå i sin nötkreatursskötsel hänger samman
med det sätt på vilket han sköter och utfodrar djuren. Först om det enskilda
djuret användes i aveln på ett förståndigt sätt, har en sund bostad samt blir
föremål för god daglig omvårdnad och utfodring, lämnar det högsta
produktion. För att nötkreatursskötseln i sin helhet på en gård skall lämna ett
gott ekonomiskt resultat är dessutom nödvändigt att den passar väl in i
gårdens allmänna hushållning samt att skötsel och utfodring ordnas på billigaste
sätt utan att dock omsorgen i arbetet eller fodrets beskaffenhet blir lidande.
— Det kan aldrig tillräckligt starkt understrykas hur utomordentligt viktig
en väl avvägd utfodring är.
I artikeln Nötkreatursraser redogöres för en del viktigare utländska raser
men framför allt för våra egna, svenska nötkrea tursraser och de
livsbetingelser under vilka dessa komma till sin bästa rätt. Vid djurens användning
till avel måste uppmärksamheten hållas riktad på att deras kroppsutveckling
och allmänna krafttillstånd befordras så väl som möjligt samtidigt som de
rent ekonomiska synpunkterna väl beaktas. Hondjurens första betäckning
t. ex. får ej ske så tidigt att kroppsutvecklingen blir lidande för all framtid,
men ej heller så sent att den nykalvade kvigan innan hon börjar lämna
någon produktion dragit allt för stora kostnader i form av utfodring, skötsel
och ladugårdsutrymme. Utfodringen bör hållas jämn, vara välsmakande
och allsidig samt riktigt avpassad till den produktion som lämnas.
Beträffande dessa och angränsande synpunkter läs artiklarna Nötkreaturens
exteriör, Nötkreaturens avel, Avelsdjur, Kalvningstid, Kalvningsintervall,
Tjurbesiktning stvång och N ötkreaturens utfodring. För ett riktigt urval av
avelsdjur liksom för en verkligt rationell utfodring är kontroll av djurens
avkastning nödvändig, se artikeln Avkastningskontroll.
En god ladugård bör vara tillräckligt ljus och rymlig, planlagd så att
arbetena gå lätt att utföra, samt väl ventilerad. Genom allt för rikliga
utrymmen och för stor fönsteryta kan det bli omöjligt att ordna
ventilationen på önskvärt sätt. Läs härom i artiklarna Ladugård samt Ventilation
av djurstallar. Till djurens skötsel hör bl. a. klöwård, rengöring, motionering
och mjölkning. I Nya Lantmannens Bok finnas särskilda artiklar härom,
kallade Klövvård, Hudvård, Motionering av husdjur och Mjölkning. —
Artikeln Nötkreaturens sjukdomar ger en överblick av de vanligaste åkommor,
som djuren bli utsatta för. Det bästa är dock naturligt nog om sjukdomar
kunna undvikas. I artikeln Ladugårdsr eng öring lämnas råd om hur
sjukdomsfall i möjligaste mån skola förebyggas. I artikeln Nötkreatursskötselns
ekonomi diskuteras de rent ekonomiska synpunkter och sammanhang som
måste beaktas om lönsamheten skall bliva den bästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
