Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ofruktsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofruktsamhet
1351
växttiden med långa betesperioder
samt motion även under vintern är
av betydelse för förebyggande av
ofruktsamhet. Då en
befruktnings-impotens i regel ej upptäckes
förrän 3—5 månader efter det att
tjuren eller hingsten blivit steril, är
detta ett lidande av synnerligen
stor ekonomisk betydelse. — En av
de vanligaste orsakerna till
ofruktsamhet hos hondjur äro
infektioner lokaliserade till livmodern.
Bristande förlossningshygien med
infektioner i samband med
förlossningen orsakar akut
livmoderinflammation. Denna övergår så
småningom i kroniskt stadium, då
djuren väl verka friska men dock stå
med varig flytning från livmodern.
Dylika infektioner kunna i stor
utsträckning förebyggas (se
Förlossningshygien), och genom lämplig
veterinärbehandling inledd på
tidigt stadium kan flertalet dylika
livmoderkatarrer gå till hälsa.
Ett undantag utgör dock
livmodertuberkulosen. — För övrigt kunna
infektioner även vara lokaliserade
till äggstockar, äggledare (speciellt
vid tuberkulos), livmodermunnen
och skidan. För diagnos fordras
härvid undersökning av veterinär.
— Ofta är orsaken till steriliteten
lokaliserad till äggstockarna.
Härvid kan steriliteten visa sig med
upphörd brunst, beroende på
ärftligt betingad könslig svaghet,
ut-fodringsfel eller alltför hårt
arbete (kapplöpningsston under
träningsperioden visa sällan brunst).
Brunsten försvinner ofta hos
kor lidande av bristsjukdomar
framför allt vid brist på vissa
vitaminer och mineralämnen
(särskilt fosfater).
Vanligt är det med bristande
brunst hos kor med högt uppdriven
mjölkproduktion. Kvigor, som stå
på mycket dålig utfodring (t. ex.
huvudsakligen halm) visa ofta ej
brunst, förrän de komma ut på
bete. — Ett annat vanligt
äggstocks-fel är den s. k. cystösa
äggstocks-degenerationen. Det finnes flera
olika typer av cystor. I vissa fall
visa djuren ej brunst. Andra
gånger visa de stegrad könsdrift
med ständigt eller ofta
återkommande brunst. Slutligen få de i
vissa fall rena tjurmanér med
tjur-likt råmande (s. k. brummare).
Kor lidande av äggstockscystor bli
ej dräktiga utan
veterinärbehandling. Denna måste dessutom ofta
upprepas flera gånger. Vissa
former av cystös
äggstocksdegene-ration äro säkerligen ärftligt
betingade. — Då ett ägg mognat
och avgått från äggstocken,
bildas på dess plats en inre
sek-retorisk körtel (Corpus luteum),
benämnd gula kroppen (på grund
av sin färg). Blir kon dräktig,
kvarstår denna under hela
graviditeten. I annat fall skall den
återbildas före nästa brunst. Sker ej
detta, uteblir brunsten. Avlägsnas
gula kroppen i ett sådant fall, blir
kon brunstig inom 3—5 dagar. Gula
kroppen har vidare till uppgift att
för inplantation av fostret
förbereda livmoderslemhinnan. Är dennas
byggnad abnorm, kan gynnsam
påverkan av densamma erhållas
genom avlägsnande av gula kroppen.
Denna är alltså en normal
företeelse i äggstocken, men genom
avlägsnande av densamma kan man
påverka såväl
äggstocksfunktionen som livmoderslemhinnan. För
bedömning om avlägsnandet är
lämpligt eller ej fordras
emellertid en ingående kännedom om
könsorganens funktioner och om
eventuella sjukliga tillstånd. —
Då omlöpningar inom en besättning
kan orsakas såväl av fel på tjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
