Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Podsol - Pointer - Polhemskoppling - Pollen - Pollination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1412
Pointer — Pollination
sand), stundom med skenhälla (se
Jordmån). P.E.
Pointer, se Hundraser.
Polhemskoppling, se Kopplingar.
Pollen eller ståndarmjöl (förr även
kallat frömjöl) benämnes den
vanligen mjölliknande massa, som
bildas i fröväxternas ståndarknappar
och som består av mikroskopiskt
Pollenkorn av råg (1) samt av
väg-vårda (a) och malva (b).
små korn, pollenkorn. Dessa äro
klotrunda, ovala eller kantiga och
försedda med en dubbel vägg, den
yttre har ofta på utsidan lister,
taggar, hår e. dyl. Storleken växlar
från några tusendels upp till ett
par tiondels mm. I allmänhet bestå
pollenkornen av en mycket
näringsrik cell och inuti denna en mindre
cell som är en hanlig könscell, (se
vidare Pollination och Frömjöl).
D.L.
Pollination benämnes den överföring
av pollen (ståndarmjöl) från
ståndarna till pistillens märke, som hos
fröväxterna är förutsättningen för
att befruktning (se d. o.) skall
kunna ske. Pollinationen försiggår
på många olika sätt, enklast så att
från ståndarknapparna pollenet
faller direkt ned på märket eller
märkena i samma blomma. En
dylik självpollination och därpå
följande självbefruktning är regel hos
bl. a. vete, korn, havre och ärter.
Flertalet växter, bland
lantbruks-växterna råg, klöver, timotej,
ro-vor, äro emellertid anpassade för
korspollination och
korsbefruktning, dvs. pollenet måste komma
från en annan blomma på samma
eller något annat stånd. I dessa fall
sker pollinationen vanligen med
vindens eller insekters hjälp, ibland
genom andra djur såsom fåglar
(vissa tropiska växter) eller med
vattnet (många vattenväxter).
Blommor med vindpollination äro
oftast oansenliga till färg och form,
ha långt utskjutande ståndare och
märken och bilda massor av pollen
(stor förlustprocent!). Hit höra
barrträden, flertalet hängeträd, råg
och många andra gräs.
Insektblommor ha däremot för det mesta
livliga färger och ibland mer eller
mindre stark lukt för att väcka
insekternas uppmärksamhet.
Insekternas egentliga ärende är att
hämta föda, bestående av antingen
pollen eller också nektar, en
socker-haltig saft, som ofta, ehuru
felaktigt, även kallas honung; nektarn
avsöndras i s. k. nektarier eller
honungsgömmen av efter
blomtypen växlande form och placering
och beredes av bina till honung.
När en insekt besöker en blomma
fastna en del pollenkorn utanpå
insekten. I nästa blomma komma
en del av pollenkornen att
avstrykas på dennas märke. — För
att underlätta korspollination och
motverka självpollination
förekomma ett otal olika anordningar;
blommorna kunna vara enkönade
och han- och honblommor sitta på
olika stånd (ex. sälg), i tvåkönade
blommor kunna ståndare och
pistiller ”mogna” på olika tider (ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
