Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prydnadsbuskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prydnadsbuskar
1435
sa äro i allmänhet dåligt härdiga
och frysa ofta tillbaka. Härdigare
är arten D. florida. —
Dvärgmandel (Prunus nana), låg, härdig
från norra Asien härstammande
buske med rosafärgade blommor
på bar kvist om våren. Kan odlas
ända upp i Norrbotten. — Fläder
(Sambucus nigra). Förutom den
art, vilken odlas som
medicinalväxt, och varav flera varieteter
med vitbrokiga, gula eller flikiga
blad understundom påträffas i
parker och trädgårdar, användes
allmänt som både prydnadsbuske
och som häckväxt den
snabbväxande art, som benämnes druvfläder
eller druvhyll (S. racemosa).
Denna buske har framförallt
användning på platser, där man önskar
skyla en soptunna e. dyl. —
Gull-regn (Laburnum alpinum). Av
hithörande arter är det i synnerhet
två, som hos oss äro föremål för
allmännare odling som
prydnadsbuskar. Uppåt landet till Dalälven
odlas företrädesvis alpgullregn,
som på torra och varma platser
med lätt, god jord uppnår en
avsevärd höjd. Busken har ett
kraftigt växtsätt samt guldgula,
i långa, hängande klasar sittande
blommor. Närstående är L.
vulgäre, som dock icke är så härdig.
— Hagtorn (Crataegus). I
Sverige vildväxande hagtorn
användes allmänt till häckar
framförallt i landets sydligaste delar,
där köldskador i denna buske mera
sällan uppstå. Av C. monogyna
finnas även varieteter med dubbla
röda eller vita blommor. Dessa
dub-belblommande hagtornssorter äro
omtyckta prydnadsbuskar, som
uppnå en höjd av 3 m eller mer. De
uppdragas även i stamform.
Framförallt i landets nordligaste delar
odlas både som häckväxt och som
prydnadsbuske en från
Nordameri
ka härstammande art, benämnd
amerikansk hagtorn (C. coccinea).
Den har kraftigt växtsätt och
stora blad. Törnarna äro mycket
långa och sylvassa. En sibirisk
hagtornsart, som mycket liknar
den föregående och ofta förväxlas
med denna förekommer ävenledes
planterad i trädgårdarna särskilt
norrut (se vidare Häckar). —
Hassel (Corylus avellana), som har sin
huvudsakliga utbredning söder om
Dalälven, fordrar lätt, humusrik
jord. Där hasseln växer yppigt, kan
man vara förvissad om, att jorden
är av bästa beskaffenhet. I
allmänhet förekommer hasseln i buskform
och uppnår en höjd av 4—8 m allt
efter jordens beskaffenhet. På sina
ställen såsom t. ex. vid Djupadal
invid Ronneby och på Kallgateburg
på Gotland påträffas hasselträd
med stamomkrets av ända till
omkring 1,5 m. — Havtorn
(Hippo-phae rhamnoides), som växer
allmänt vild i skärgården från
Roslagen ända upp till finska gränsen,
har ett silverglänsande utseende,
som hos honbuskarna ytterligare
förhöjes genom de orangegula
frukterna om hösten. På sina
ställen i Norrland användes
frukterna till mosberedning.
Havtorns-busken fordrar sandjord, om den
skall kunna utveckla sin fulla
skönhet. — Kornell (Cornus). En
art, benkornell, växer vild i Sverige,
men odlas ej så mycket, vilket
däremot är fallet med videkornell och
korallkornell eller sibirisk kornell,
vilka bägge arter äro härdiga långt
upp i Norrland. Den sistnämnda
arten är den härdigaste. Bägge
arterna ha lysande röda grenar. —•
Kvitten (Chænomelis). Härav odlas
flera arter, bland vilka
rosenkvitten (C. japonica), med stora
lysande röda blommor om våren, är
en i södra Sverige, där den i
all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
