Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyretrin - Pyrit - Pyrolys - Pyrschjakt - Pyämi - Pålning - Pålrot - Påsklilja - Pälsdjursavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pyrit — Pälsdjursavel
1445
för inomhusbruk avsedda
besprut-ningsvätskor, s. k. malmedel eller
flugmedel. O. A.
Pyrit, se Svavelkis.
Pyrolys, se Torrdestillation.
Pyrschjakt, smygjakt, se Jakt,
jaktens utövande.
Pyami säges inträda då en böld
brister och bakterier ooh var komma
ut i blodbanorna (se
Blodförgiftning).. Dhl.
Pålning, se Grundförstärkning.
Pålrot kallas huvudroten, då den är
särskilt tjock och kraftig i
förhållande till sidorötterna (se även
Rot). D.L.
Påsklilja, se Narciss under
Blomsterodling, Lök- och knölväxter.
Pälsdjursavel. Ett stort antal vilda
och domesticerade djurarter — f. n.
ett 50-tal — lämna skinn till
pälsindustrien. Man beräknar att över
200 milj, kaninskinn årligen
bere-des i olika delar av världen. Fåren
intaga i detta avseende för vårt
land en framträdande plats.
Kortklippta lammskinn ha god åtgång
till bl. a. militärpälsar. Från kalv
och föl får man också pälsskinn i
viss utsträckning. För nu nämnda
djurarter är dock icke
framställningen av pälsskinn huvudsaken,
utan de hållas som husdjur främst
för andra syften såsom produktion
av animaliska födoämnen, ull och
dragkraft. — Med pälsdjur i
egentlig mening förstår man sådana
djurarter, vilda eller tama, vilkas
under alla förhållanden
värdefullaste produktion är just
pälsskinnet. Många sådana arter,
t. ex. mård, sobel, skunk,
bisamråttan m. fl. hållas endast i
obetydlig utsträckning såsom husdjur.
Andra arter såsom karakulfår,
räv, mink och nutria ha visat sig
överraskande lätta att
domestice-ra och uppfödas nu i ett flertal
länder. Ett av de förnämsta
pälsverken erhållas från
Karakul-fåret. Denna ras har även införts
här i landet och användes såväl för
renavel som korsning med andra
raser; en särskild förening har
bildats för dess främjande. Se även
Fårraser. — Även betydelsefulla
raser av pälskaniner förekomma
numera och genom denna avel
produceras stora mängder skinn. De
bästa kaninskinnen erhållas under
hösten och vintern av utvuxna,
könsmogna djur. Se även
Kaninraser. — De egentliga
pälsdjuren äro att hänföra till två
ordningar bland däggdjuren,
gna-garna och köttätarna. — Bland
gnagarna finnas äkta Chinchilla
(harmöss), Nutria och Bisam. —
Chinchillan är en växtätare, som
härstammar från Sydamerika och
har sitt naturliga
utbredningsområde i Andernas bergstrakter.
Djuren äro könsmogna vid 6—8 mån.
ålder. Dräktighetstiden är 111—
125 dagar och honorna föda 2—3
kullar per år med 1—4 ungar per
kull. Chinchillan har en
utomordentligt tät och silkeslen päls med
en vackert skiftande rökgrå färg.
Skinnen stå mycket högt i pris.
Den är rätt svår att uppföda i
fångenskap, men i USA tycks man
ha lyckats bra därmed. Nutria
eller sumpbäver härstammar från
Sydamerikas flodområden och
under 1930-talet gjordes försök med
nutriauppfödning i Sverige med
växlande framgång och 1945 var
avelsdjursbeståndet enligt
tillgängliga uppgifter ca 1.200 djur. —
Nutrian liknar en stor råtta.
Kroppen har en längd av 40—50 cm och
svansen är nästan lika lång, vikten
uppgår till 7—10 kg. Den är
anpassad för att röra sig i vatten och
har simhud mellan tårna på
bak-föttema. Den bör ha ständig till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
