Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pälsdjursavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1448
Pälsdjursavel
gen”, dvs. då bottenull och
täckhår äro bäst utvecklade och i
högsta glans. Vid mognaden
övergår lädrets färg från mörkt till
gräddgult. Skinnet kränges av utan
att skäras upp, skrapas rent från
fett och dyl. och spännes upp på en
s. k. tana för att torka. Då skinnet
torkat, kränges det tillbaka så
pälsen kommer utåt och är nu efter
rensning färdigt för försäljning. —
Platinaräv är en mutation av
silverräv som framkommit år 1933 i
Norge. Den muterande arvsfaktorn,
vilken f. ö. är dominerande,
åstadkommer en ”avblekning” av
pigmentet i både täckhår och
underull, så att rävarna få ett askblont
utseende med vit buk samt vita
tecken på huvudet (bläs), halsen
(krage) och nedtill på
extremite-terna (vita fötter). Priset på dylika
skinn var till en början uppe i
5.000 kr per styck och
avelshan-nar betingade vida högre priser.
Numera sedan den blivit mera
spridd i olika länder har
skinnpriset gått ned åtskilligt, men är för
fullgoda skinn alltjämt mycket
högre än för silverräv. — Blåräv,
som är en annan art, förekommer
huvudsakligen i två typer,
nämligen Alaska och Grönlandsräv.
Alaska är större än
grönlandsra-sen och har en relativt robust grov
päls med skiffergrå färg både
sommar och vinter. Grönlandsblåräven
har tätare och mjukare päls och
ljusare färg, dock med stark
variation från mörkare till ljusare
typer. Särskilt från nordöstra
Grönland har man erhållit vacker
ljus viträv. — Dräktighetstidens
längd är densamma för blåräven
som för silverräven, men
fruktsamheten är större. Antal födda
valpar per kull utgör i medeltal
för landet: för Alaska 10—11 och
för grönlandsblåräven 8—9
styc
ken per kull. — Avel, skötsel och
utfodring är ungefär densamma
som för silverräv. — Mink hör till
mårddjuren och har sitt naturliga
utbredningsområde i Kanada och
Alaska, där ett stort antal
lokalraser finnas. Någon större
omfattning i Sverige fick
minkuppfödningen först på 1930-talet. Inom
farmminken har flera färgtyper
uppstått genom mutationer. Här
kan nämnas Silverblue (Platina),
Pastel, Aleutian samt vit mink.
Dessutom finnas en mängd
kors-ningsprodukter. Minken är ett
litet djur om 0,75—1,25 kg vikt;
i vilt tillstånd hämtar den sin föda
på land och i vatten och därför
ut-göres dess foder i fångenskap
till stor del av kött och fisk samt
mindre mängder spannmål, kokt
potatis, mjölk och grönsaker.
Pälsen är tät och mjuk med
korta, jämna täckhår med god glans.
Mörka skinn föredragas. Minken
föder i likhet med räven ungar
endast en gång om året.
Parningsti-den inträffar i mars månad.
Dräktighetstiden, som kan variera
från 39—70 dagar, är i
genomsnitt 50—52. Antalet valpar, som
kan variera från 1—13, är i
genomsnitt 5—6 per kull. Minkens
päls, som är mycket vacker och
värdefull, är mogen i
november-december, då pälsningen försiggår.
Minken hålles i små burar med
nätbotten och den har
beträffande foder och skötsel ungefär
samma krav som räven men är
betydligt mer känslig för
foderförgiftningar och foderinfektioner. —
Värdet av den inhemska
farmskinn-produktionen har växlat från år
till år, men har under den sista
tioårsperioden legat mellan 10 och
20 milj, kr, varav minst 80 %
exporterats. Den har sin betydelse
genom att förädla annars i stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
