Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rotfrukter - Rotfrukternas skadedjur - Rotfruktsblast - Rotfruktsfröodling - Rotfruktslagring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rotfrukternas skadedjur — Rotfruktslagring
1475
Vid utfodringen bör iakttagas att
rotfrukterna äro så fria som
möjligt från jord. Grövre nedsmutsning
leder gärna till rubbningar i
foder-smältningsapparaten. Rotfrukterna utnyttjas liksom övriga
fodermedel bäst om de ej givas i alltför
stora dagsgivor. Till mjölkkor kan
man utan större olägenhet ge ända
till 40—50 kg pr dag. Utnyttjandet
blir bättre om man inskränker sig
till 25—30 kg. Ungdjuren böra ej
få mera än högst 20 kg per dag.
Till arbetshästar givas högst 15—
20 kg. I svinskötseln böra
rotfrukter endast användas till avelsdjur
och till växande svin i åldem från
2—2y2 och upp till 4^—5
månaders ålder. Rotfrukterna äro
alltför skrymmande för att användas
till svinen under den egentliga
gödningsperioden. Kokning av
rotfrukterna kan öka dessas värde för
svin. Samtliga rotfruktslag äro
äggvitefattiga. — Av foderbetor
finnas två typer, Barres och
Ec-kendorfer. Den förra är något
rikare på torrsubstans.
Foderbetorna böra ej kokas ty härvid kan en
stor del av deras höga sockerhalt
gå förlorad. De kunna användas
till alla djurslag. —
Fodersockerbetorna likna mycket de vanliga
foderbetorna men ha högre
torr-substanshalt än dessa. — Vanliga
sockerbetor äro också förträffliga
som foder men användes sällan för
detta ändamål. — Kålrötter ha
ungefär samma fodervärde som
Barres-betor. Givor på mera än 30
kg per ko leda lätt till att mjölken
får ”rovsmak”. Förvaring av
kålrötter under längre tid inne i
ladugården leder till samma resultat.
Vid utfodring till svin böra
kålrötterna kokas. — Rovorna ha den
lägsta torrsubstanshalten och äro
alltså mest skrymmande. Av den
anledningen passa de icke särskilt
bra varken till svin eller hästar.
Med kålrötterna dela de
egenskapen att kunna sätta dålig smak på
mjölken. — Morötter är ett
förnämligt foder som dock på grund
av den arbetskrävande odlingen ej
användes så mycket. De äro
vitaminrika, ätas gärna av alla
djurslag men passa särskilt väl till
hästar och ungdjur. —
Foderme-delstabellen i slutet av Band IV ger
upplysning om de olika
rotfrukternas sammansättning och
fodervärde. Rbg.
Rotfrukternas skadedjur, se Betornas
och Kålväxternas skadedjur.
Rotfruktsblast, se Grönfodret i
utfodringen.
Rotfruktsfröodling, se Fröodling.
Rotfruktslagring. Rotfrukter och
potatis skola lagras i stukor eller
specialgjorda källare, lagerhus.
Stukor läggas antingen direkt på
marken eller också avskottas
matjorden på stukplatsen till ett djup
av 12—-15 cm. Bredden på stukan
är som regel 2 m och höjden något
över 1 m. Stora stukor kräva
mindre arbete än små men äro
svårare att ventilera. Sidorna på
stukan läggas raka och sluttningen
på sidorna jämn. Längden tages
Stukan iordninglägg-as.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
