Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssgubbe - Råaska - Råfett - Råg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1490
Råaska — Råg
bearbetning spridas över fälten.
Sent mognade skidor komma vid
skörden med säden och ingå, om de
ej bortrensas, i kommande års
utsäde. Ryssgubben förökas även
genom biknoppar på rötterna, varför
vid jordbearbetning medföljande
rotbitar lätt ge upphov till nya
plantor. Växten hör hemma i
Orienten och anses ha inkommit till
Sverige under 1700-talet med rysk
råg. Från östra Sverige (särskilt
Uppland) har den nu spritt sig
över stora delar av landet. Det
skrymmande växtsättet, den
ofantliga förökningsförmågan och
okänsligheten för de flesta i
”vanlig” ogräsbekämpning ingående
åtgärderna göra ryssgubben till ett
av de svåraste ogräsen. D. L.
Råaska erhålles som rest, då fodret
förbrännes; i råaskan ingår
föroreningar såsom jord, sand och smuts.
Genom att i förväg bestämma och
avskilja föroreningarna samt
bestämma askhalten av det rengjorda
fodermedlet erhålles renaskan.
S. N-t.
Råfett i ett foder bestämmes genom
att ett prov därav under viss tid
extraheras med eter, som utlöser
fettet. Därefter avdestilleras etern.
Återstoden utgör råfett. S. N-t.
Råg (Secale cereale) är ett viktigt
sädesslag tillhörande gräsfamiljen.
Rågens härstamning har länge
varit oklar, men det anses nu, att
den kommer från Centralasien
eller sydvästra Asien. Den råg, som
först upptogs till odling, förekom
som ogräs bland vetet i
Centralasien. Mest betydelsefull har rågen
blivit för nordligare trakter,
särskilt för norra Ryssland och
Skan-navien. Rågens småax äro
2-blom-miga. Skärmfjällen äro en-nerviga.
Yttre blomfjällen äro smala,
enkö-lade och försedda med borst, och
inre blomfjällen tvånerviga. Bladen
sakna bladöron, och därigenom
skiljes rågen i tuvstadiet lätt från
vetet. Rågen är korsbefruktare,
och kärnsättningen hos rågen är
därför mera beroende av
väderleken under blomningstiden än
kärnsättningen hos övriga
stråsädesslag. Rågsorterna äro inte heller
lika enhetliga som sorterna av
övriga stråsädesslag. Av rågen finns
såväl höst- som vårformer.
Dessutom förekommer den s. k.
midsommarrågen, en på sommaren sådd
råg med mycket god bestockning.
Det är emellertid höstsorterna, som
äro betydelsefulla. Sorter. I
Skandinavien odlades, innan
växtförädlingen bidragit med nya
sorter, ett antal lantsorter med
mycket svagt och långt strå och med
små ax. Vinterhärdigheten hos
dessa lantsorter var mycket god. Bland
lantsorterna skall särskilt nämnas
Östgöta gråråg, Nylandsråg och
Vasaråg. De båda sistnämnda voro
av finskt ursprung. I slutet av
1800-talet infördes från Tyskland först
Probstei-rågen och senare
Schlan-stedt-rågen samt Petkusrågen.
Särskilt Petkus har vunnit stor
utbredning inom landet. Den hade
uppdragits på godset Petkus i
Brandenburg och härstammar ur
en spontan korsning mellan
Prob-stei-råg och rysk råg från Pirna.
Den har god vinterhärdighet,
styvt strå, hög avkastning samt
en mycket vacker kärna. Nyare
stammar av Petkus ha utkommit
med vissa mellanrum, sedan 1923.
År 1939 utlämnades Petkus II
som har något kortare strå än
Petkus men i övrigt
överensstämmer med denna. Ur Petkus
uppdrogs vid Svalöf först St
järnråg och ur denna ha sedan
framkommit Stålråg och Kungsråg II.
Av dessa har Stålrågen sålts
sedan 1921, medan Kungsråg II
utsläpptes 1939. Kungsråg II har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
