Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rönnbärsmalen - Rönning - Rör - Rördike - Rörelser - Rörflen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1498
Rönning — Rört len
Rönnbärsmalen.
Imago, larv och angripna äpplen.
sippra saftdroppar, som snart
stelna och vitna men lätt.sköljes bort
av regn; senare blir skalet på
dessa ställen mörkt och insjunket.
Förpuppning och övervintring sker
i jorden. Rönnbärsmalen bekämpas
genom besprutning av frukten
antingen med 0,1 % nikotin vätska
2—3 gånger med 10 dagars
mellantid, första gången 1 månad
efter svärmningens början eller med
DDT, när malarna börjat svärma.
Upplysning om
besprutningstider-na meddelas i press och i radio av
Statens Växtskyddsanstalt varje
år, då härjning kan befaras. O. A.
Rönning, genom skogsavverkning
uppkommen öppen plats i skog.
Rönningar ha vanligen uppstått
för hövinning, men äro numera
ofta odlad mark eller användas till
bete ehuru benämningen bibehålies.
B. W-n.
Rör kallas gräsen tillhörande släktet
Calamagrostis. De äro fleråriga,
oftast storvuxna och grova samt
ha enblommiga småax i vippa;
nedtill vid det yttre blomfjällets bas
sitter en tofs långa, fina hår. I
Sverige förekomma 8—9 arter, som
livligt hybridisera inbördes.
Bergrör (Calamagrostis epigejos) är ett
tuvat, grågrönt gräs med
brunak-tig vippa och förekommer allmänt
över hela landet på bergbackar och
sandmarker. Vanligt är också
grenrör (C. lanceolata), ett av de få
svenska gräsen med grenigt strå;
det växer mest på fuktiga och
skuggiga ställen. Fuktälskande är
likaledes madrör (C. neglecta),
som är mera lågvuxet än flertalet
övriga rörarter och växer i stora
bestånd på fuktängar och i kärr.
Piprör (C. arundinacea) är en
högrest art, som bildar spridda tuvor
av friskt grön färg i steniga
lövbackar och skogsbryn. Namnet
piprör syftar på användningen av
strået som piprensare. Brunrör (C.
purpurea), den största av
rörarterna, till utseendet påminnande om
bladvass, är allmänn i norra
Sverige på fuktig ängs- och
skogs-mark men blir söderut sällsyntare.
Rent nordlig utbredning har
lapprör (C. lapponica), som i övre
Norrland är tämligen allmän på
torrängar och liknande lokaler. —
Rörarterna äro i allmänhet för
grova för att vara begärliga som
betesgräs. D. L.
Rördike, se Dränering.
Rörelser. Vid exteriörbedömning av
ett djur brukar även djurets
rörelser bli föremål för granskning. En
häst bör ha vägvinnande,
bestämt steg. Hovarna böra föras i
med varandra parallella, raka
linjer och hela sulan sättas på en
gång i marken. Vid upplyftningen
brytes hoven upp över tådelen,
varvid traktområdet först lämnar
marken. Dhl.
Rörflen (Phalaris arundinacea), är
ett högvuxet gräs med breda blad
och stor vippa som förekommer på
översvämningsområden och vid
dyiga stränder av sjöar och
vattendrag. En ofta odlad form med
vitrandiga blad kallas randgräs. Kan
även odlas om grundvattnet står
tillräckligt högt och jorden är
näringsrik. Flerårigt, härdigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
