Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slåttervallodling - Släckt kalk - Slädar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1580
Släckt kalk — Slädar
Sista slåttern för året bör
göras minst en månad innan
frosten kommer på allvar eller
också samtidigt med frostens
ankomst.
De 4—5 veckorna närmast före
frostens ankomst böra vid skörd
helt undvikas. Slätter under
denna tid kan i hög grad försämra
vallens möjlighet att klara sig
över vintern. Vinterhärdigheten
stärkes genom att stubben vid
sista slåttern tages tämligen hög.
För slåtter kan även betesvallen
användas. Då den uppnått en viss
täthet kan den utan olägenhet
slås för åstadkommande av
vinterfoder antingen då överskott av bete
förekommer under försommaren
och någon fålla därför kan
avstängas för skörd eller då man med
beräkning anlagt mera betesvall än
vad som behövs för att täcka
betesbehovet under sommaren. Det
förekommer numera också att vall
av betestyp ingår som ett led i
åtgärderna för täckande även av
vinterns foderbehov. Från
betesvallen erhålles ett foder av högsta
kvalitet även för mjölkdjuren.
Lämplig tid för slåtter av
betesvall är när ängsgröen är i full
vippgång. Skörden sker bäst genom
användande av tätfingrad balk
”me-delsnittsbalk” på slåttermaskinen.
Kniven bör ej läggas alltför nära
marken. Bärgningen av dylikt
foder sker bäst genom ensilering
eller konsttorkning. Höberedning
av betesgräs är svår. Vid denna
bör gräset genast efter
slåttern vändas med hövändare (se d.
o.), och uppläggas på
dubbeltrå-dig hässja. Slåtter av betesvall i
god tillväxt kan utan olägenhet ske
en gång vartannat år, ja, vid
kraftig gödsling och väl reglerad
av
betning t. o. m. en gång varje år
under en kortare följd av år. Om
betningen helt uteblir övergår
vallen snart till slåttertyp, fodret blir
grövre och avkastningen faller.
Riklig gödsling erfordras efter
slåtter. A. E.
Släckt kalk, se Kalksten.
Slädar. Av vinteråkdon kunna två
typer urskiljas, nämligen
långslädar och kälkar. De förra ha endast
ett par långa medar under hela
åkdonet, de senare ha en kortsläde
(kälke) fram och en bak. Som
åkslädar användas mest långslädar.
På sidorna ha dessa ofta ett par
stjälpmedar, dvs. högre upp
sittande och från framändan snett
utgående medar. — För lassköming
användas norrut långslädar för
lättare gods. Eljest äro arbets- eller
verkkälkar vanliga. Framkälken
har då en lös banke
fasthållen i mitten genom en sprint,
varigenom framkälken blir vridbar. I
trakter där skogsköming ej
förekommer i så stor utsträckning
användas ganska korta kälktyper.
Vid körning av gödsel, grus och
dylika föga skrymmande godsslag
lägges på kälkarna ett lastflak
eller också påsättes en kista,
liknande vagnskistan på de lågbankade
arbetsvagnarna (se Arbetsvagnar).
Ofta användes samma kista som
till dessa vagnar. I Norrland,
Da-larne, Värmland och mindre
omraden söder därom användes för
timmerkörningar vintertid den s. k.
getdoningen, som består av två
kälkar, framkälken även kallad
stöttingen och bakkälken eller
geten. Vid lastningen lägges timret så
att tyngden huvudsakligen kommer
att vila på bakkälken, detta för att
icke hindra framkälkens vridning
vid styrningen. Getdoningen är icke
en helt enhetlig typ utan har
utformats olika i skilda landsdelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
