Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sniglar - Snyltare - Snytbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1594
Snyltare — Snytbaggen
Åkersnigel.
ter ett hårt och fast,
rivjärnslik-nande verktyg, och därjämte ofta
med en eller ett par käkar.
Sniglarna äro växtätare eller rovdjur
och glida framåt, varvid hela
buksidan tjänstgör som glidskiva. Hit
höra bl. a. den stora svarta
skogs-snigeln samt den intill 6 cm långa,
strimmigt gråbruna åkersnigeln,
som är ett besvärligt skadedjur på
många slags växter, särskilt på
kål. De äta stora hål i bladen,
varvid de lämna tydliga spår efter sig
i form av blänkande strimmor av
intorkat slem. De uppträda särskilt
talrikt under fuktiga somrar. Man
bekämpar dem i trädgårdarna bäst
genom metakli (tillagat av
meta-tabletter och kli) eller genom att
strö ut strängar av chilesalpeter,
superfosfat eller liknande salter,
som lösas i slemmet och reta
slemkörtlarna till ökad verksamhet,
varigenom de uttröttas, så att djuren
torka och dö. Kål och liknande
skyddas effektivt genom
besprut-ning med t. ex. vit bordåvätska
(se d. o.). Alltför fuktiga och
skuggiga ställen i trädgårdarnas närhet
böra rensas upp och dräneras.
O. A.
Snyltare, se Parasiter.
Snytbaggen är en 10—15 cm lång,
kraftig, hårt pansrad vivel.
Kroppen är beckbrun med gulaktiga
tvärband på täckvingarna och
halsskölden. Skalbaggen liknar
tall-vivlarna, men skiljer sig från dessa
genom sin större storlek och att
känselspröten äro fästade vid
sny-tets spets och ej som hos
tallviv-larna mitt på detsamma. Larven är
benlös, gulaktig med brunt huvud.
Snytbaggen är en typisk
kulturskadegörare och uppträder
regelbundet på färska hyggen i
barrskog. På våren begiva de sig till
hyggestrakter, där de lägga sina
ägg i rötter av färska stubbar av
tall och gran. Larverna gnaga
under barken långa längsgående
gångar, som djupt fårar splinten.
Större delen av larverna äro fullvuxna
samma höst, men förpuppas först
nästa höst och lämnar stubbarna
i regel påföljande vår,
utvecklingen tar sålunda två år. De
framkomna vivlarna börja omedelbart
med sitt näringsgnag, vilket de
utöva i barken av tall- och
granplantor. De skadade plantorna uppvisa
talrika spår i form av oregelbund-
Bärnstenssnäcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
