Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sporer - Sporreblomma - Spottkörtlarna - Spottstriten - Sprit - Spritärt - Sprutor - Språkbom - Språnglindor - Sprängört - Spyflugor - Spåmanstistel - Spån - Spårelement, Spårmetaller - Spårning - Spårämnen - Späckhals - Spädgrisdiarré - Spädgrissjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sporreblomma — Spädgrissjukdomar
1615
som äro flercelliga bildningar,
(jämför Frö). D.L.
Sporreblomma, se Gulsporre.
Spottkörtlarna äro belägna invid
munhålan. De avsöndra spotten
(saliven), som under tuggningen
inblandas i fodret. Denna innehåller
hos människan och vissa djur
ptya-lin, som omvandlar stärkelse till
socker. Hos idisslare utgör saliven
en alkalisk vätska, som bidrager
till att reglera surhetsgraden i
våmmen. Hfld.
Spottstriten, se Stritar.
Sprit, se Alkohol.
Spritärt, se Köksväxtodling.
Sprutor, se Ogräs- och
trädgårds-sprutor.
Språkbom, se Läns.
Språnglinor användas för att hindra
ett sto att sparka till hingsten i
samband med betäckning.
Sprängört, (Cicuta virosa), hör till
de flockblomstriga växternas
familj, (Umbelliferæ) och är en
flerårig, meterhög ört med kal,
fin-strimmig stjälk och långskaftade,
flera gånger parbladigt delade,
ljusgröna blad; småbladen äro
lan-settlika, vasstandade och slidorna
uppblåsta. De vita blommorna
sitta i kullriga flockar. Se färgplansch
invid artikeln Giftiga växter.
Sprängörten förekommer över hela
landet på sanka sjöstränder. Hela
växten och särskilt den kraftiga,
lodräta och inuti kamrade
jordstammen är starkt giftig och har
förorsakat många dödliga
förgiftningar bland människor och djur.
D .L.
Spyflugor, se Parasitflugor.
Spåmanstistel, spåtistel, stjärntistel,
(Carlina vulgaris), hör till de
korg-blomstriga växternas familj,
(Com-positæ). Den är en flerårig, ett par
dm hög ört med spindelvävshåriga,
taggiga blad och en, sällan flera,
rätt stora korgar med gula
blommor. Den förekommer på torra
backar och betesmarker i de södra
landskapen. Korgens holkfjäll äro
utspärrade vid torka, hopböjda vid
fuktig väderlek: växten ”spår
väder”, därav det svenska namnet.
D.L.
Spån, se Takspån.
Spårelement, Spårmetaller, se
Spårämnen.
Spårning utgör ofta en viktig och
intressant del av jaktutövningen. En
skicklig jägare bör genom spårning
kunna avläsa villebrådets väg och
leta sig fram till dess
uppehålls-plats. Särskilt är det av vikt då
det gäller uppspårande av
skad-skjutet djur.
Spårämnen är den numera brukliga
svenska benämningen på de
bio-gena grundämnen (se d. o.), som
behövas endast i mycket ringa
mängd. Andra mer eller mindre
allmänt använda beteckningar äro
Mikroelement, Spårelement,
Binäringsämnen. För växter räknar
man för närvarande med följande
spårämnen: bor, järn, koppar,
mangan, molybden, zink, men det
är mycket möjligt att ytterligare
andra äro behövliga. Se även
Bristsjukdomar. Lu.
Späckhals, exteriör benämning på en
hals med stark fettansättning i
mankammen. Dhl.
Spädgrisdiarré, se
Spädgrissjukdomar.
Spädgrissjukdomar. Medfödd
svaghet. Suggans hälsotillstånd
under dräktighetstiden inverkar i
hög grad på de väntade
spädgrisarnas livskraft. Vid en olämplig,
ensidig utfodring av suggan
behöver hon ej alltid visa sig sjuk, men
grisarna födas svaga och
mottagliga för infektion. Suggan ger för
litet mjölk, och denna blir
vitamin-fattig. Då en gris fördubblar sin
vikt på 8 dagar, fordrar den riklig
och vitaminrik mjölk. Får den ej
det, och infektioner finnas i
stal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
