Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stacksättare - Stack - Stafylokocker - Stagg - Staket - Stall - Stallgödsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stack — Stallgödsel
1617
hävarmar med en korg eller
plattform för höet etc. i ena ändan. Då
hävarmarna svängas upp lyftes
höet i en vid båge upp i stacken.
Rbg.
Stack. Vid brist på utrymme i lador
och logar sättes hö, otröskad säd
och halm i stack. Denna bör
anläggas så att den så väl som
möjligt skyddas för väta. Som
stackplats väljes torr mark. Till
ytterligare skydd mot väta underifrån
böra stackar av hö och säd läggas
på ett underlag av gammalt virke,
ris, halm e. dyl. För att göra
takytan som fångar upp
nederbörds-vatten så liten som möjligt i
förhållande till stackens innehåll bör
denna göras så hög som möjligt
i förhållande till bottenytan. Till
3—4 meters höjd bygges stacken
så att sidorna få en svag lutning
utåt. Under hela tiden
stacksättningen pågår hålles stacken högst
i mitten. Tilltrampningen skall
vara jämn över hela ytan annars
blir sättningen ojämn och hela
stacken kan förlora sin form eller
rent av ramla omkull. Sedan
stacken nått sin största bredd
avtoppas den så sakta som möjligt. Ju
brantare dess takfall är desto
bättre slår den ifrån sig väta. Översta
toppen på hö- och sädesstackar
göres av halm som hålles fast med
i toppen sammanbundna slanor
eller rep med tyngder hängda
gränsle över stackens rygg. Rbg.
Stafylokocker, se Bakterier.
Stagg, getskägg (Nar dus stricta)
är ett litet gräs med krypande
jordstam, täta, fasta tuvor av
stickande, borstlika, blågröna blad och
smala ensidiga ax. Stagg
förekommer över hela landet, mest på
magra ängar och hedar men ibland
också på fuktig mark. Den är i
vissa delar av världen
betydelsefull som fårbete men ratas av de
större husdjuren. D. L.
Staket, se Stängsel.
Stall, se Häststall.
Stallgödsel, varmed menas
djurslagens träck och urin tillsammans
med något strömedel, är den grund,
varpå gödslingsplanen bör byggas.
Stallgödseln är en allsidig gödsel,
som innehåller såväl kväve som
fosfor och kalium samt även
spårämnen (se d. o.). — Det är stora
mängder växtnäring, som årligen
tillföras jorden genom stallgödsel.
Man har räknat med att denna
under 1938/39 hade samma
gödselverkan som 411.800 ton 15,5 %
salpeter, 257.300 ton 20 % superfosfat
och 320.000 ton 40 % kalisalt. —
Stallgödselns innehåll av
växtnäring beror på djurslag och fodrets
innehåll av näringsämnen. Flera
undersökningar tyda på, att ca 3/4
av fodrets kväve och 9/10 av dess
askbeståndsdelar (bl. a. fosfor och
kalium) återfinnes i gödseln.
Normalt räknas enligt O. Perman med
det i tabellen på nästa sida angivna
innehållet av växtnäring i färsk
spillning, då denna uppsamlas året
runt. Tabellens uppgifter äro
närmast att hänföra till stark
utfodring. — Vid torrfodring av svinen
erhålles mindre mängd urin och
lägre vattenhalt i träcken. —
Beträffande kg växtnäring pr år bör,
då tabellens siffror hänför sig till
uppsamling hela året, för dragare
och betesdjur företagas viss
reduktion, motsvarande den tid, gödseln
ej tillvaratages i stallet. —
Nöt-kreatursgödseln är den allmännast
förekommande stallgödseln. Den
har hög vattenhalt och tät
konsistens och bildar en kall gödsel.
— Hästarnas gödsel har grov
konsistens och låg vattenhalt. Den
råkar lätt i ”brinning” och är en
varm gödsel. Vid ”brinningen”
uppstår avsevärda förluster av
organisk substans. — Svinträcken
bildar en kall gödsel, under det att
102 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
