Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tak och takkonstruktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1718
Tak och takkonstruktioner
Fig. 1. Sadeltak.
kan man säga att dessa fordringar
lättast tillfredsställas om taket
utföres med hela, rena ytor. Brutna
tak samt vinklar och vrår på
takytan böra därför i allmänhet
undvikas. — De för såväl bostadshus
som ekonomibyggnader vanligaste
takformerna äro sadeltak (fig. 1)
och mansardtaket (fig. 2).
Sadeltaket motsvarar bäst de ovan
uppställda fordringarna. I åtskilliga
fall är dock mansardtaket väl på
sin plats. För boningshus gäller
detta när det är fråga om något
större hus där stor vikt lägges vid
utseendet. Att förse mindre
boningshus med mansardtak för att
öka vindsvåningens utrymme är
varken tilltalande för ögat eller
lämpligt ur ekonomisk synpunkt.
Det är här lämpligare att i stället
använda sadeltak och öka husets
vägghöjd något. — För lador
och foderskullar försedda med
hiss användes ibland mansardtak.
Detta kan nämligen ge bättre plats
för hissbalk och lass högst uppe
under taknocken. — Man brukar
skilja mellan taklag och
taktäckning. Det förra som utgör den
bärande delen av taket består av
takstolar samt i en del fall åsar
Fig. 2. Mansardtak.
som ligga vinkelrätt mot
takfallets riktning. Taktäckningen kan
utgöras av panel jämte takpapp,
tegel, plåt, takspån osv. (se dessa
ord). I små boningshus där vinden
ej är inredd kan takstolen göras
mycket enkel. Takstolarna som
utföras av kantstående plank
placeras då med ett inbördes avstånd på
1—1,2 m. Extra stöd i form av ett
par stödben mellan bjälklagets
åsar och taket eller av en
hanbjälke behöver först tillgripas när
husets bredd överstiger 5 m. Finnas
rum inredda på vinden skänka
dessas väggar och tak erforderlig
stadga åt taklaget. Vanligast är
den s. k. svenska takstolen vars
konstruktion framgår av fig. 3.
Fig. 3. S. k. svensk takstol.
Denna takstol användes i regel
även för ekonomibyggnader utan
hiss. I hisslogar och foderskullar
med hiss måste utrymmet under
taket vara fritt från alla tvärband.
Stommen måste därför bestå av
fribärande s. k. väggtakstolar som
bära upp taktäckning och
väggbeklädnad. Avståndet mellan
takstolarna växlar alltefter
konstruktionen vanligen mellan 3 och 4 m. På
takstolarna läggas åsar som
fästas med spik och knap. Bäst
och billigast åstadkommas
takstolarna om de samtliga byggas
på marken efter en och samma
mall. De skola göras så att de
fullt färdiga var för sig kunna
resas och förankras på sin av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
