Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillväxtfaktorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillväxtfaktorer
1739
avtar växtens turgor (se
Osmo-tiskt tryck) och tillväxten upphör.
Ständigt otillräcklig tillgång på
vatten leder till dvärgväxt.
Växternas krav på vattenförsörjning
äro emellertid synnerligen
växlande, som redan en jämförelse
mellan exempelvis vegetationen på en
torr sandbacke och i ett kärr ger en
antydan om (se vidare under
Vattenbalans). — Kolsyran. För
de gröna landväxterna är
tillgången på kolsyra en av de till sin
storlek mest konstanta
tillväxtfaktorerna — luftens kolsyrehalt håller
sig ju som regel omkring 0,03 % —
men är samtidigt en faktor ”i
minimum”, dvs. ligger åtskilligt
under, vad växterna under normala
förhållanden skulle kunna
tillgodogöra sig. En med konst genomförd
höjning av luftens kolsyrehalt kan
därför avsevärt påskynda
tillväxten, som försök med
”kolsyregöds-ling” i växthus övertygande visat.
I det fria är en dylik
kolsyregöds-ling icke lika lätt genomförbar,
men flitig jordbearbetning och
kraftig gödsling kunna ha en
likartad verkan genom att befordra
”markandningen” och därmed leda
till en viss ökning av kolsyrehalten
i luftskikten närmast över marken.
— Mineralämnena. Om de
olika, för växterna nödvändiga
mineralnäringsämnena, se artikeln
Växtnäring. Landväxternas
möjlighet att tillgodose sitt behov
av mineralnäring växlar starkt
med markens skiftande kemiska
och fysikaliska beskaffenhet. Ett
underskott på något näringsämne
yppar sig i nedsatt tillväxt och i
svårare fall som en bristsjukdom
med för växtarten och det saknade
näringsämnet utmärkande
kännetecken (se Bristsjukdomar). Å
andra sidan kan även ett överskott
av något mineralämne resultera i
tillväxthämning. Avhjälpes bristen
på ett mineralämne genom tillsats
av lämpligt konstgödselmedel,
försvinna sjukdomstecknen och
tillväxten (avkastningen) ökar. Den
för en viss gödselgiva erhållna
avkastningsökningen blir därvid
kraftigare ju större underskottet av
ämnet i fråga från början varit.
Den tillväxtbefordrande verkan av
en konstgödselgiva är även till en
del beroende av tidpunkten under
vegetationsperioden.
Fosfor upptages av växterna
mest under de tidigaste
utvecklingsstadierna, och en tillförsel
av fosfor senare har föga
inverkan på tillväxten eller kan
t. o. m. bli skadlig. Av kväve
äger däremot en jämförelsevis
livlig upptagning rum under
hela vegetationsperioden.
Olika slag av mineralnäring ha
olika inverkan på växten. Så är det ju
en gammal erfarenhet att stark
kvävetillförsel framförallt gynnar
utvecklingen av stam och blad.
Kalium å sin sida befordrar särskilt
kolsyreassimilationen och verkar
gynnsamt på mognaden, i
synnerhet när ljustillgången är dålig
såsom under solfattiga år. —
Markreaktionen är för många
växter en tillväxtfaktor av stor
betydelse. En måttligt sur
markreaktion (pH 5—6) föredrages sålunda
av t. ex. havre, potatis och rovor
men passar ej alls för betor och
korn, som vilja ha en neutral eller
något alkalisk markreaktion (pH
6,5—7,5). Det torde emellertid
härvidlag icke vara fråga enbart om
markreaktionens direkta inverkan
på växterna utan fastmer om att
markens övriga tillväxtfaktorer,
framförallt tillgången på och
lösligheten av vissa mineralämnen,
förändras med markreaktionen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
