Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1754
Torv
Torv betecknar sådana jordarter,
som uppkomma genom anhopning
av de mer eller mindre starkt
sönderdelade resterna efter på platsen
nedvissnad vegetation. Såväl
konsistens som struktur äro mycket
växlande. På grund av
avlagringsplatsens höga fuktighetshalt sker
sönderdelningen av växtresterna
ofullständigt, med påföljd av
anhopning år från år till allt
mäktigare lager. Denna långsamma
sön-derdelning, som försiggår under
otillräcklig syretillgång och har
karaktär av en inre förbränning,
kallas humifiering, förmultning eller
förtorvning. Ju ringare
syretillgången är, desto ofullständigare
blir humifieringen, och de
uppkomna torvarterna bli luckra, filtiga
eller svampiga, med en väl
bibehållen vävnadsstruktur hos
växtresterna. Vid rikligare syretillgång
blir humifieringen ofta så
fullständig, att huvudmassan av torven
utgöres av amorfa humusämnen, i
vilka endast smärre
vävnadsfrag-ment kunna urskiljas. Vid högsta
grad av humifiering har torven
såpans konsistens (kolloidal
struktur) och några växtfragment
kunna icke urskiljas.
Humifierings-eller förmultningsgraden angives i
en 10-gradig skala efter L. v. Post.
Graden av humifiering
(”förmultning”) (H) bestämmes genom att
man direkt ur torvmarken tar en
hand full av torven och kramar så
hårt man kan. Från torv, som är
alldeles ohumifierad, avgår vid
kramningen endast färglöst
vatten (H 1). Allteftersom
humifie-ringsgraden stegras, blir det vid
kramningen avgående vattnet
alltmera färgat och grumligt. Då
humifieringen når upp till H 5,
börjar en del torvsubstans i form av
en grötliknande massa framsippra
mellan fingrarna vid kramningen.
I den mån humifieringsgraden
ytterligare stiger, passerar allt
större mängd massa mellan fingrarna
— vid H 7 omkring hälften, och
växtstrukturen är fortfarande för
blotta ögat skönjbar — och vid H
10 blir praktiskt taget intet kvar
i handen. Den sönderdelningsgrad
torv har, har den i huvudsak
erhållit vid själva bildningen.
Den ytterligare förändringen hos
torven försiggår ytterst långsamt.
Utvecklingen av sumpgas från
djupare nivåer i myrarna
tyder dock på en förändring även
senare. De låghumifierade
torvsla-gen äro efter torkning lätta och
porösa, de höghumifierade krympa
starkt vid torkning och bli hårda
och få vid gnidning eller repning
ett glänsande streck. Detta gäller
dock ej för de s. k. torvmyllorna,
vilka få betraktas som
övergångsformer mellan höghumifierade
torvarter och mulljordar. — De
viktigaste torvbildande växterna
äro i Sverige bladvass
(Phragmi-tes communis), starrarter (Carex-)
tuvdyn (Eriophorum vaginatum),
tuvsäv (Scirpus cæspitosus), al
och björk, vitmossarter
(Sphag-num-) och brunmossar
(Drepano-cladus m. fl.), i vissa delar av
landet även andra växtarter. Se
närmare nedan. Allt efter de yttre
förhållanden, under vilka torv bildats,
och de växtsamhällen, varur den
framgått, kan ett stort antal
torv-slag urskiljas, vilka vanligen bruka
benämnas efter det växtsamhälle
eller den dominerande växtarten,
varur de framgått. Det s. k.
modersamhället är ju i sin tur betingat
av de yttre faktorer, under vilka
torv bildas. Man kan därför
indela torvslagen efter flera olika
synpunkter såsom
avlagringsplatsens läge i förhållande till fri
vattenyta, till framträngande
grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
