Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torv
1757
arter. Kvävehalten är vanligen hög
och volymvikten medelhög;
däremot kunna ask- och kalkhalterna
växla. Mycket god odlingsjord.
Lövkärrtorv, brun, svart
-brun eller svart, oftast mycket väl
humifierad, stundom myllartad,
men vanligare med såpkonsistens
(fet); ved, pinnar och rötter av de
trädslag, som bildat torven, finnas
inbäddade. Icke sällan hittar man
små vita eller gråvita näverbitar,
(björkkärrtorv, näverdy). Av
löv-kärrtorven, som är synnerligen
vanlig, skiljer man mellan
alkärr-torv och björkkärrtorv. Den
förstnämnda är kalkrik och har ofta
hög askhalt och normal—hög
kvävehalt; den sistnämnda är däremot
kalk- och kvävefattig samt har
lägre askhalt och volymvikt. Den
långt framskridna humifieringen
gör, att dessa torvslag ibland vid
odling få en ogynnsam struktur,
vilket huvudsakligen gäller den i
fuktigt tillstånd feta torven.
Skogskärrtorv (lövkärrtorv
med även ingående barrträdstorv)
har i medeltal en askhalt av ca 20 %
en volymvikt av ca 330 kg pr kbm
och, räknat i kg pr ha till 20 cm
djup en mängd kalk, kväve, kali
och fosforsyra på resp. 9.600,
11.300, 400 och 650 kg. —
Närings-fattiga (oligotrafenta). V i
t-mosstorven, som är södra
Sveriges vanligaste torvslag, är
variabel; mellan den nästan
ohu-mifierade ljusa och den svartbruna
”feta” torven finnas alla
övergångar. Största utbredningen har dock
den dåligt och medelmåttigt
humi-fierade vitmosstorven.
Vitmosstor-ven är ofta rik på tuvdunsfiber.
Den är mycket fattig på alla
växtnäringsämnen och har en låg
volymvikt. Den låghumifierade utgör
den huvudsakliga råvaran för
tillverkning av torvströ och den hög-
humifierade utgör tillsammans
med en del andra torvslag
huvudmassan av den för
bränntorvtill-verkning använda råtorven. Trots
näringsbristen kan den dåligt—
medelmåttigt humifierade
vitmosstorven under vissa förutsättningar
vara odlingsvärd. Den lägst och
högst humifierade vitmosstorven är
däremot mindre lämplig för odling.
Rismosstorv kan
karakteriseras som en medelmåttigt—väl
humifierad vitmosstorv med rikliga
rester av ris, såsom ljung, odon,
dvärgbjörk m. fl. Kan jämställas
med föregående, men kan från
od-lingssynpunkt värderas något
högre. Skogsmosstorven
sam-mansättes till större delen av
vitmossor. Därjämte förekommer mer
eller mindre rikligt med stubbar
och rötter av tall, tallmosstorv,
eller björk, björkmosstorv. Den är
vanligen väl humifierad med
såp-aktig konstistens (”fet”) och lider
från odlingssynpunkt av samma
fel som andra torvslag av liknande
beskaffenhet. I odlingshänseende
intar den i bästa fall en
mellanställning mellan den sämre
björk-kärrtorven och den väl
humifierade vitmosstorven. Odlingsvärdet
nedsättes ofta av alltför rikligt
förekommande stubbar. T u
v-dunstorv eller fibertorv är
en svartbrun, vanligen väl
humifierad torvart, som nästan
uteslutande består av resterna av
tuv-dun (Eriophorum vaginatum),
oftast med inblandning av
vitmossor. Den är synnerligen fattig på
växtnäringsämnen och kan i
odlingshänseende närmast jämställas
med den väl humifierade
vitmosstorven. Påträffas nästan
uteslutande i sydvästra Sverige. De sega
fibrerna av tuvdunet förekomma
ofta, synnerligast i
Sydvästsveri-ge, som en tämligen riklig
inbland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
