Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utförselbevis - Utgård - Utjord - Utklyvning - Utlakning eller uttvättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1816
Utförselbevis — Utlakning eller uttvättning
Utförselbevis är ett slags
exportpremie (se d. o.). Utförselbevis ha
t. ex. kommit till användning för
att under vissa tider av året stödja
den svenska spannmålsmarknaden.
På hösten då utbudet av spannmål
var stort pressades priserna till en
alltför låg höjd på den inhemska
marknaden. Till den som då
exporterade spannmål överlämnades av
staten utförselbevis till ett belopp
som motsvarade den samtidigt
gällande importtullen för det
exporterade partiet. Dessa utförselbevis
kunde sedan av exportören själv
eller någon som han sålt dem till
användas som betalningsmedel vid
erläggande av tull och
importavgift längre fram på säsongen. Rbg.
Utgård. När flera till samma större
gård eller gods hörande gårdar
brukas av samma person kallas
den förnämsta gården, där
driftsledningen har sitt säte, för
huvudgård. Övriga gårdar benämnas
ut-gårdar.
Utjord användes stundom som
benämning på fastigheter vars
omfång varit så litet att de ej ansetts
böra få sig åsatt mantal. De ha
dock liksom de med mantal
betecknade hemmanen egna
jordeboks-nummer och namn samt andel i
skifteslagets tillhörigheter.
Utklyvning. Korsas en
svarthavre-och en vithavresort få alla
avkom-lingar i första generationen svart
kärnfärg. Efter självbefruktning
av första generationen erhålles en
andra generation, där avkomman
också är svart, men dessutom
framkommer en viss procent vita
av-komlingar. Ett dylikt uppträdande
av en från närmast föregående
generation till det yttre avvikande
typ, för vilken dolda anlag finnas
såsom arv från en tidigare
generation, kallas utklyvning. Denna
företeelse är icke slumpmässig, utan
de svarta och vita formerna
förekomma i ett lagbundet förhållande.
R. T.
Utlakning eller uttvättning. Av det
nederbördsvatten, som sjunker ner
i jorden, bortföres en del med
drä-neringsvattnet. Man kan befara,
att de lättlösliga ämnen, som
uppstått genom förvittringen eller
tillförts med gödsel av olika slag,
skola utlakas med det bortrinnande
vattnet. Genom jordens
utbytesförmåga (se d. o.) äro salterna
emellertid ganska väl skyddade mot
sådan uttvättning, särskilt i jordar
som äro rika på kolloider (se
Kol-loidala ämnen). I mullfattiga
sand-och grusjordar är dock risken för
utlakning avsevärd, och på sådana
jordar bör man därför av
lättlösliga salter ej på en gång tillföra
större mängder än att de hinna
upptagas av växterna inom några
månader.
Av alla närsalter äro de olika
nitraten de, som lättast bli
utlakade. Sådana böra därför
tillföras endast under eller strax
före vegetationsperioden och
helst i delade givor.
Kolloidernas skydd mot utlakning
är visserligen stort men icke
fullständigt. I marken bildas kolsyra,
vars vätejoner kunna ur
kolloi-derna utbyta t. ex. kalium,
ammonium och kalcium, som därvid
delvis trängas ut i markvätskan
(se d. o.). Vid riklig nederbörd
måste man därvid räkna med en
viss utlakning av dessa ämnen
även ur jordar med god
basbindande förmåga. Den årliga utlakningen
per ha uppskattas i vårt land
till något tiotal kg kali och ungefär
samma mängd kväve, men över
hundra kg kalk. — I jord, som
ligger orörd och ej omblandas av
red
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
