Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vecklare - Ved - Vedaska - Vedborrar - Vedel - Vedgummi - Vedmått - Vedsteklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ved — Vedsteklar
1839
sönder blad- och blomknoppar på
fruktträd och andra lövträd;
besprutning med karbolineum under
vintern och med arsenik vid
knopp-sprickningen anses göra viss nytta.
På barrträd förekomma bl. a.
hartsgallvecklaren,
grankottveck-laren och tallkottvecklaren (se
dessa ord). O. A.
Ved, se Brännved, Bränsle och
Kolved.
Vedaska innehåller fosforsyra, kali
och kalk samt i den mån sot från
skorstenarna ingår även en liten
smula kväve. Dessutom finns spår
av mikroelement.
Sammansättningen varierar, beroende på vilket
trädslag veden bestått av och
vilken eldinrättning, som använts vid
vedens förbränning. Enligt
undersökningar av statsagronom O.
Franck ha olika sorters vedaska
följande sammansättning:
leva nämligen uteslutande i veden
och livnära sig ej av savbark eller
splint utan av svampmycel.
Modergången går först ett par centimeter
rakt in i veden och förgrenar sig
sedan i 2—3 eller flera armar. I
dessa armgångar gnager honan
äggfickor, lägger ett ägg i varje
och förser fickorna med
svampsporer. De nykläckta larverna
utvidga äggfickorna till korta
larvgångar, i vilka de sedan ”beta av”
det på väggarna växande
svampmycelet. Efter genomgången
utveckling lämna de nykläckta
skalbaggarna trädet genom
moderdjurets ingångshål. Vedborrarna
angripa såväl stående (sjukliga) som
liggande träd. Viktiga ur skoglig
synpunkt äro: randiga vedborren,
som lever på barrträd och
Vövved-borren, som angriper fruktträd och
andra lövträd. Båda arterna äro
Ångpannor Värmeledningspannor
Björkved Biandved Björkved Biandved
Max. Min. Max. Min. Max. Min. Max. Min.
% % % % % % % %
Växtlöslig fosfor (P2O5) 2,1 1,2 1,9 0,7 2,4 0,8 2,9 0,5
Kalium (K2O) 13,0 8,8 11,0 5,5 9,8 4,4 9,5 0,6
Kalcium (CaO) 40,1 31,8 45,4 19,1 40,4 20,5 47,7 12,9
Då det gäller att tillföra jorden
träaska, bör man först taga reda
på markens behov av
näringsämnen (se Fältförsök och
Mark-kartering). Rent allmänt kan
sägas, att vedaskan lämpar sig för
mull- och torvjordar. På kalirika
lerjordar bör den däremot ej givas.
De växter, som bäst synas kunna
utnyttja vedaska äro rotfrukter,
kålväxter och vallväxter. Vedaskan
användes på många håll som
in-strömedel i komposter. G. S.
Vedborrar. Dessa barkborrar skilja
sig från alla andra representanter
av familjen genom sitt helt
avvikande och säregna levnadssätt. De
tekniska skadegörare, den förra är
dessutom känd som överförare av
en brunaktig blåyta. Såsom
skyddsåtgärd tillrådes vältläggning (se
d. o.). W.B.
Vedel kallas arterna av släktet
Astra-galus inom baljväxternas familj,
(Leguminosæ), se Backsöta. D. L.
Vedgummi, se Kolhydrater.
Vedmått. Numera användes
uteslutande kubikmetern som mått på
brännved. Angående de tidigare
använda famn-måtten, se tabell i
slutet av detta band.
Vedsteklar eller hornsteklar utmärka
sig genom sin storlek (upp till 35
mm) och påfallande kroppsfärg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
