Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vete
1849
stens mot gulrost men angripes
ganska lätt av svartrost. Gluten
och Thule III från Svalöf äro
också lämpade för dessa trakter.
Pärl II från Svalöf är avsedd
särskilt för Värmland, Dalsland och
Bohuslän. Borgvete från Svalöf och
Virtus från Weibullsholms
fram-kommo genom urval under de
stränga vintrarna 1940—42 och ha
således valts särskilt med tanke på
god vinterhärdighet. Aros från
Weibullsholm är närmast avsett
som en komplementsort till Ergo.
Av vårvete är antalet sorter
mindre än av höstvete. För södra
Sverige finnas två sorter, nämligen
Progress från Svalöf och Attle från
Weibullsholm. Båda sorterna ha
som en av föräldrarna den
välkända, äldre Svalöfssorten Extra
Kolben. Progressvårvetet har
utomordentligt styvt strå samt ett långt
ax med stora kärnor. Attle är en
utpräglat kortstråig sort med
mycket hög kärnavkastning och goda
bakningsegenskaper. Fylgia från
Svalöf är särskilt lämplig för
sydöstra Sverige, och Diamant II, en
Svalöfssort, som kom i marknaden
1928, har fått stor spridning i
Mellansverige. Den mognar tidigt, är
styvstråig och har mycket god
kärnkvalitet. Kärn II från
Weibullsholm kom i marknaden 1947
och ersatte då Kärnvårvetet, som
utsläpptes 1946. Kärn II har
mycket god stråstyrka förenad med
hög avkastning och hög
baknings-kvalitet. Sorten är liktidig med
Diamant och passar för
Mellansverige. Brons från Weibullsholm
utkom 1945. Den är mycket
strå-styv och har hög avkastning. Brons
är 4—5 dagar tidigare än Attle och
Progress. Den passar alltså bäst
för Götalands slättbygder. Om
vårvete skall odlas i sydligaste
Norrland, bör Kärn II eller Diamant II
väljas. Odling. Fördelningen mellan
höstvete och vårvete har under den
senaste 60-årsperioden förändrats
så att vårveteproduktionen stigit i
förhållande till
höstveteproduktio-nen. Detta framgår av
nedanstående tabell för perioden 1886—
1946.
Årliga vårveteskörden i Sverige
i relation till höstveteskörden
under tiden 1886—-191}6.
Åren Vårveteskörd i ton Höstveteskörd i ton Vårveteskörd i % av tolala veteskörden
1886/90 7.166 101.967 6,6
1896/00 7.582 125.771 5,7
1906/10 9.653 181.004 5,1
1916/20 27.504 214.868 11,3
1926/30 58.695 407.415 12,6
1936/40 136.454 536.358 20,3
1941/45 149.389 342.267 30,4
1946 157.157 523.695 23,1
Vete kan odlas under vitt skilda
klimatiska förhållanden. Det
förekommer i trakterna i närheten av
ekvatorn, i det torra kontinentala
klimatet och i kusttrakternas
milda, fuktiga klimat.
För odlingen i Skandinavien är
vinterhärdigheten hos vetet
avgörande.
Denna beror på många faktorer.
Vinterskadorna kunna nämligen
förorsakas av t. ex. kölddöd,
sjuk-domsangrepp under hösten och
våren samt uttorkning under
senvintern. I vårt land äro södra och
sydvästra delarna av landet samt
mellersta Sveriges slättbygder de för
veteodling mest gynnade trakterna.
Vetet har ganska höga krav på
jordmånen. En väl dränerad och
bördig, måttligt styv lerjord med
god kalkhalt är bäst, medan
sandjord är olämplig, i synnerhet om
den är kalkfattig. I växtföljden bör
höstvetet företrädesvis följa efter
träda eller efter vallbrott. Den kan
emellertid också följa efter tidigt
mognande ärter men får ej följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
