Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinranka - Vinsyra - Vintergröna - Vintergäck - Vinterhärdighet - Vinterklot - Vinterskärpning - Vintersolstånd - Vinterviol - Viol - Virke - Virkesdrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1856
Vinsyra — Virkesdrivning
är emellertid ej särdeles ömtålig
för köld och övervintrar med lätt
betäckning på skyddade platser
ända upp i Mälardalen. Druvorna
hinna dock i allmänhet icke under
våra korta somrar att mogna på
fritt land, varför endast mycket
tidigt mognade sorter sådana som
t. ex. Dr Schmidtmann’s vita
sockerdruva måste väljas. G. L-d.
Vinsyra, särskilt i druvor
förekommande färglös, kristallin, i vatten
lättlöslig, tvåbasisk, tämligen stark
syra. Av vinsyrans salter, vilka
kallas tartrater, märkes särskilt
det sura kalisaltet (cremor tartari
eller surt kaliumtartrat) vilket är
tämligen svårlösligt och därför
utkristalliserar vid jäsning av vin.
Vinsyra användes dels i
textilindustrien, dels för framställning av
olika förfriskningar. S. k.
lemonad-pulver består sålunda av en färgad
smaksatt blandning av vinsyra och
natriumbikarbonat. F.
Vintergröna, se Sinngröna under
Blomsterodling, Perenna
Blomsterväxter.
Vintergäck, se Blomsterodling,
Lök-och knölväxter.
Vinterhärdighet, se Härdighet och
Övervintring.
Vinterklot, se Övervintringen under
Biskötsel.
Vinterskärpning, se Hovbeslag.
Vintersolstånd, se Klimat.
Vintersporer, se Rostsvampar.
Vinterviol är ett annat namn på
trädgårdsnattviol (se Nattviol).
Viol kallas arterna av släktet Viola
tillhörigt familjen violväxter,
(Vio-laceæ). De hos oss förekommande
violerna — ett 20-tal arter — äro
tämligen småvuxna örter med
upprätt eller krypande stam, strödda
blad med stipler och 5-taliga,
oregelbundna blommor med sporre.
Frukten, en enrummig, mångfröig
kapsel, är så inrättad, att den
genom väggarnas plötsliga hopvik-
ning på längden slungar ut de små,
hårda fröna ett gott stycke från
moderväxten. Vår vanligaste viol
är ängs- eller hundviolen (Viola
canina), som blir upp till 1,5 dm
hög, har mörkgröna, hjärtlika blad
och blå blommor och allmänt
förekommer på ängar och backar upp
till Jämtland och Ångermanland.
Allmän i lundar och skogar är den
något mera högvuxna skogsviolen
(V. riviniana), med stora,
blåvioletta blommor. I kärr och mossar
påträffas över hela landet den lilla
kärviolen (V. palustris), som har
njurlika blad och små,
ljusgredelina blommor. Den tidigt om våren
blommande luktviolen (V.
odora-ta) förekommer vild endast i
Skåne och på Öland men odlas allmänt
och är ej sällan förvildad. Den är
lågvuxen, mörkgrön, har långa,
rotslående revor och mörkt
violetta, välluktande blommor. Dess
blommor användas vid
parfymberedning. Samtliga nu nämnda och
flertalet övriga svenska violer äro
fleråriga. 1—2-åriga äro
styvmors-viol och åkerviol (se dessa ord).
D. L.
Virke, se Virkesortiment.
Virkesdrivning är den
sammanfattande benämningen på samtliga
arbeten, som äro förknippade med
avverkning av virke, alltifrån
stämp-ling och andra förarbeten och fram
till virkets avlämning vid
leveransplatsen, men användes även rätt
ofta i den mera begränsade
betydelsen av direkta
avverkningsarbe-ten det vill säga huggning,
apte-ring och körning. Virkesdrivningen
ter sig numera helt olika i olika
delar av landet. På intensivt drivna
skogar, där vägnätet är väl
utbyggt och där avverkningarna på
varje plats i de flesta fall äro
relativt små och ofta återkommande
äro planläggning och förarbeten till
stor del gjorda en gång för alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
