Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtnäring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894
Växtnäring
(Si) förekommer alltid hos
växterna, särskilt i bladen men även i
stjälkarna. Genom kiselavlagring i
växternas överhud motverkas
groende svampsporers inträngande i
växten, och därigenom hämmas
vissa sjukdomsangrepp. Högt
kisel-innehåll i tobak medför, att det
vid dennas förbränning bildas ett
kiselsyreskelett, som förhindrar
att askan ramlar bort.
Samverkan förekommer mellan kisel och
fosfor. Vid brist på fosfor blir det
kraftig skördeökning för kisel. I
de långvariga engelska
Rotham-sted-försöken har man fått kraftig
skördeökning dels för fosfor och
dels för kisel på de parceller, som
ej tillförts fosfor. Vissa forskare
anse att kisel främjar lösligheten
av markens svårlösliga fosfater.
Således verkar silikattillförsel i
realiteten som fosfatgödsling. —
Mikroelement (spårämnen) kallas
sådana grundämnen som endast
förekomma i ytterst ringa mängd
i växterna. De äro absolut
nödvändiga för växterna, men kunna vid
alltför riklig tillförsel verka som
växtgifter. Till de för praktiskt
jordbruk mest betydelsefulla
mikroelementen hör bor (B), mangan
(Mn) och koppar (Cu). Dessutom
synes zink (Zn), kobolt (Co), jod
(J), titan (Ti), arsenik (As) m. fl.
ha viss betydelse för växterna. —
Bor (B) synes vara av särskild
betydelse för tvåhjärtbladsväxter
(Dikotyledoner) såsom potatis,
betor, kålrötter, baljväxter, lin,
selleri och tomat. Till
enhjärtblads-växter (Monokotyledoner) såsom
stråsäd och gräs har bor ingen
eller ibland negativ verkan.
Särskilt synes korn vara känsligt för
bor. Som följd av borbrist hämmas
växtens ledningsförmåga,
varigenom kolhydrater anhopas i bladen.
Genom borbrist hämmas vidare
knölbildningen på baljväxternas
rötter och därigenom dessa växters
kväveupptagning. Borbrist
sammanhänger med jordens reaktion
(bastillstånd) och iakttages i
allmänhet endast på starkt kalkade
jordar. — Mangan (Mn) synes vara
nödvändigt för bildningen av
klorofyll (grönt färgämne). Brist på
mangan medför kloretiska
fenomen, dvs. gröna växtdelar bli
bleka såsom vid gråfläcksjuka.
Mangan finns alltid i jorden men
kan förekomma i så svårlösliga
föreningar, att det blir
otillgängligt för växterna. Ju starkare
manganet är oxiderat, desto
svårare tillgängligt är det. Manganbrist
uppträder också särskilt på
kalk-och humusrika jordar, som på
grund av sin luckerhet främja
oxidationsprocessen, dvs.
manganets förening med syre (O).
Vidare förekommer manganbrist oftare
på sand- än på lerjordar. Kalk
fäller ut svårlösligt mangan, och
därför framträder manganbrist
(gråfläcksjuka) särskilt på
kalkrika jordar. Där manganbrist
förekommer kan det vara nödvändigt
att tillföra mangansulfat. Vidare
kan man göra jordens
manganinnehåll lättare tillgängligt genom
vattning och gödsling med sura
gödselmedel såsom ammonsulfat.
— Koppar (Cu) är nödvändigt för
både växter och djur. Det
medverkar både vid bildning av klorofyll
och röda blodkroppar. I motsats
till bor framträder kopparbehovet
särskilt hos enhjärtbladväxter och
framförallt hos korn
(gulspets-sjuka) och lin. Jordens humushalt
synes utöva särskilt inflytande på
kopparns tillgänglighet för
växterna. Ju humusrikare en jord är,
desto hårdare fastlägges kopparn.
På dylika jordar kan tillförsel av
kopparsulfat medföra en
betydan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
