Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Älgskada - Ältbord - Ältgräs - Älttorv - Älväxing - Ämnesomsättning - Ämnesomsättningsförsök - Ändmorän - Ändtarm - Äng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ältbord — Äng
1917
vart och ett av rikets övriga län
(länsälgskadefond). Fonderna
erhålla medel genom att jägarna
för varje fälld älg äro skyldiga till
länsstyrelsen inbetala ett belopp
växlande för olika områden mellan
15 och 50 kr. Ersättning för skada
utgår endast om denna är av
väsentlig beskaffenhet och för såvitt
den ej kunnat förebyggas genom
rimliga åtgärder från den
skadelidandes sida. Den som genom
jakträtt eller eljest haft möjlighet
hålla sig skadelös kan ej få bidrag.
Ansökan om ersättning ställes till
länsstyrelsen och ingives till
landsfiskalen senast 14 dagar efter det
skadan skedde. Ansökan skall
åtföljas av en värderingshandling
som anger skadans värde och av
övriga handlingar som den
sökande önskar åberopa.
Värderings-handlingen skall efter besiktning
av skadan upprättas av två
ojäviga i jordbruk eller
trädgårdsskötsel kunniga män. Av dessa skall en
vara nämndeman,
ägodelnings-nämndeman, god man vid
lantmä-teriförrättning, tjänsteman vid
domänverket eller
skogsvårdsstyrel-se, polisman eller ordförande i
kommunalnämnd. Rbg.
Ältbord, se Smörberedning.
Ältgräs, se Smörblomsläktet.
Älttorv, se Bränntorv.
Älväxing, blåävling, älvdansgräs
(Sesleria caerulea), är ett tämligen
lågvuxet gräs med tät, axliknande
vippa av stålblå färg. Den
förekommer hos oss mindre allmänt
från Jämtland och söderut,
huvudsakligen på fuktig ängsmark.
Älväxingen bildar ofta täta tuvor, som
med åren tillta i omfång; när
samtidigt mitten av tuvan dör bort,
kommer älväxingen att växa i
ringar (”älvdanser”, ”älvringar”),
vilket förklarar de svenska
nam
nen. Älväxingen är som foderväxt
föga värdefull. D. L.
Ämnesomsättning är den i
djurkroppen ständigt fortgående process,
varigenom kroppssubstans
(väv-nadsmassa) antingen uppbygges
eller nedbrytes. S. N-t.
Ämnesomsättningsförsök, se
Respira-tionsförsök.
Ändmorän, se Lösa avlagringar.
Ändtarm, se Tarmkanalen.
Äng kallas naturlig gräsmark från
vilken hö tages. Man talar om olika
slag av ängar. — Hårdvallsäng har
höglänt, vanligen fastmarksartad
jord och ett artrikt växtbestånd
vari även baljväxter ingå, såsom
vitklöver, skogsklöver, vial- och
vickerarter. Avkastningen är i
regel låg och sjunker undan för
undan eftersom sällan någon gödsling
förekommer. Genom att skörda
ängen endast vart annat år
bibehålies en bättre avkastning. Denna
ängstyp försvinner mer och mer i
det att den tages till bete eller får
växa igen med skog där den inte
odlas till åker. — Lövängen är i
regel närmast av hårdvallstyp men
karakteriseras av busk- och
skogsbestånd. Upphör mer och mer att
utnyttjas för slåtter och förlorar
då sin karaktär. Slog kallas i
Norrland mindre ängsarealer, ofta i
skog. — Sidvallsäng är lågt
belägen, ibland översvämmad, har ofta
frodig men grov och ensidig
växtlighet, som saknar baljväxter.
Använd till bete blir sidvallsängen
lätt tuvig då starr, tuvtåtel och tåg
förekomma. Belägen vid sjöar eller
hav kallas sidvallsängen strandäng.
och mad är en flack strandäng
med låg växtlighet, som vanligen
användes till bete. Kärrängar,
slåt-termyror och starrängar äro ängar
på torvjord, vilka mest bestå av
starr, och fräkenbottnar äro
grunda sjöar eller sanka myrar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
