Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. I kyrkan och bönesalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första erkända »dissenters» vi här påträffa. De ha formligen anmält
sitt utträdande ur statskyrkan och stå således ej blott i verkligheten,
utan äfven juridiskt på egen botten.
Här ofvan har berättats, huru den s. k. »engelska kyrkan» vid Öfra
Bangränden (n. v. Sergelsgatan) eller rättare det wesleyanskt metodistiska
samfundets kapell tillkom. Efter det beklagansvärda uppträdet där palmsöndagen 1842
stängdes kyrkan och öppnades först 1851, då lektor P. M. Elmblad af
»kapellvårdaren», grosshandlaren Keijser, tilläts där hålla bibelförklaringar. Kyrkan
köptes sedan af landshöfdingen, grefve G. F. Liljencrantz för 36,000 rdr, och
kom i evangeliska fosterlandsstiftelsens hand samt utgjorde predikosalen för C.
O. Rosenius, hvilken upptog »Eliasmanteln i den fria, religiösa
verksamhetens tjänst.»
Men med den wesleyanska metodismen var det slut i Stockholm.
Däremot bildades de första metodist-episkopal-församlingarna här 1868,
hufvudsakligen genom V. Witting, som 1867 kommit hem från Amerika och af biskop
Kingsley uppmanades att stanna och verka. Witting, född i Malmö 1825 och
son till kapten A. J. Witting vid Vendes artilleri, hade varit apotekarlärling och
sjöman, men förenat sig med metodist-episkopalkyrkan i Nordamerika och
antagits till en af hennes predikanter samt vardt i egentlig mening den förste som
planterade metodismens banér i Sverige, d. v. s. den episkopala metodismens,
hvarigenom Sverige trädde i förbindelse med den kyrkan i Amerika, utan att
ega något samband mera med den wesleyanska metodismen i England.
År 1868 funnos i hela Sverige 7 predikanter och 434 medlemmar officielt
erkände. År 1876 hade medlemmarnes antal stigit till 5,663, och 1886 voro de
15,166, af hvilka 3,722 på prof. Bland dessa 15,166 räknades dock 214 i
Finland. Antalet gick till 1,273 i Stockholm. De senare äro delade i tre
församlingar: S:t Peters, S:t Pauls och Stockholms mission.
S:t Peters församling har på senare tider haft gudstjänst på tre ställen,
nämligen i n:o 20 Wallingatan, den egentliga samlingssalen, i Hôtel W6’ stora
sal och i en sal på Kungsholmen. År 1887 räknade församlingen 440 medlemmar
i full förening med henne samt 203 på prof.
S:t Pauls församling har sin gudstjänst i det vackra kapellet i hörnet af
Adolf Fredrikstorg och S:t Paulsgatan samt en bönsal vid Åsögatan. Medlemmarne
äro 390 i full förening samt 129 på prof.
Stockholms Mission har den ofvan nämda salen i hörnet af Biblioteks- och
Mästersamuelsgatorna och räknar 14 medlemmar i full förening samt 97 på prof.
Samtliga metodister i Stockholm voro således sistlidet år 844 i full förening
samt 429 på prof eller till samman 1,273.
Antingen man går och hör pastor Carlsson i S:t Paulskapellet
eller pastor Schütz i salen vid Wallingatan, eller J. M. Erikson,
redaktören af »Svenska Sändebudet» och f. d. riksdagsman för Stockholm
i Andra kammaren, t. ex. i n:o 48 Åsögatan, eller C. Hultgren
vid Biblioteksgatan eller någon annan af metodistpredikanterne, skall
man i de flesta fall finna gudstjänstlokalerna fylda af andäktiga åhörare.
Predikanterna tillsättas af den amerikanske metodistbiskop som infinner
sig här vid årskonferenserne, hvilka hållas på olika ställen i landet. Lönen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
