Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - (okänd rubrik), af C. G. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Eget nog visste man förr i verlden bättre än nu
att sätta värde på scenen som sällskapsnöje.
Det såg en tid ut som om skådespelet skulle bli
en beståndsdel i skolundervisningen, en metod att lära
latin och andra nyttiga saker, såsom t. ex. „huru med
en Christen menniska plägar tillgå i denna verlden och
huru hon skall skicka sig emot de fattiga, huru
föräldrarna skola lära deras barn, och huru barnen skola
förhålla sig emot deras föräldrar", såsom det heter i
företalet till en mycket gammal comoedia. Kanske
var det illa nog att man öfvergaf metoden, ty säkert
skulle det icke skada, om man lärde i skolan att
skicka sig i stora förhållanden och att tala med
skalders talesätt, och helt säkert vore dessa öfningar ett
uppfriskande element i skolgångens enahanda.
Under den gustavianska tiden, då man förstod sig
på att vara ’glad, upptogs också sällskaps-teatern
såsom en den bästa form för glädjen. Man har talat
mycket på hjelten i denna tid för hans
komediantvå-sende, men billigt kan det då icke vara att klandra
honom för den vettiga ädla form, han dermed gaf sin
tids nöjen, utan gäller väl klandret att han allt för
ofta tog teaterns utvägar med sig i rådskammarn. Det
var visserligen icke dër han bort anknyta intriger,
besätta roller, flytta kulisser och framkalla knalleffek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
