Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETtONDE KAPITLET.
227
malfransk släkt, som mer än hundra år ägt plantager
i Syd-Carolina. Deras hus hade varit ett av
Fila-delfias stoltaste, och då den stora bankkrisen bragte
mister Hyne till tiggarstaven, flyttade han undan alla
förödmjukelser till Blue Point med två knappt
fullvuxna döttrar. Själv var han en bruten man utan
förmåga att resa sig, och hans hustru, som icke ens
till namnet känt försakelse, fick flera slaganfall och
måste som ett barn omhuldas och tillfredsställas.
Deras intresse för livet dog liksom ut i den
pietets-lösa, smutsiga Västern, och huset överlämnades helt
och hållet i de ungas händer.
Louise hade genom Töre fatt reda på allt detta,
men den dag, då hon, ännu svag och matt, trädde
in i det röda huset med sina spegelblanka fönster
och sin vita trappa, skinande av renhet, trodde hon
sig dock vara i ett rikt hem. Den försynta
tystnaden, de mjuka mattorna gjorde henne beklämd.
Pauline kom själv och öppnade, höljd i något
mjukt vitt. Hon omfamnade Louise hjärtligt.
— Kom in, kom in, här är min lilla mamma,
syster Lucy får ni se sedan.
I ett konstnärligt ordnat rum satt en ståtlig dam,
klädd i sidenbrokad och spetsbarb. Utan att stiga
upp från sin länstol räckte hon Louise handen och
fäste på henne en vänlig, något förbehållsam blick
ur barnsligt unga ögon.
— Välkommen madame, nå, hur tycker ni om
Amerika? Är det inte det bästa land på jorden?
Sitt ned bär bredvid mig och berätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
