Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aphorismer.
Huru skall menniskan i grunden känna
sin verld och sina förhållanden till densamma,
utan att veta hvad frihet är? — Hon
talar om ett val mellan ondt och godt, utan
att undersöka, hvad som verkar på detta
val, hvad som gör, att hon mellan 2:ne ting
just väljer detta ena. Än om detta val
bestämmes genom hela kedjan af hennes
föregående bildning, af hennes fysik, hennes
föräldrar, omgifning, klimat? — Är hon ändock
fri? — Svårligen i vanlig mening, ty hennes
vilja måste vara en nödvändig effekt af en
nödvändig kedja af intryck. Försyn och
frihet efter vanliga begrepp stå illa tillsammans
i historien, och förgäfves bemöda sig
våra moderna filosofer och historiker, att dels
på ett konstladt och härdraget sätt utveckla,
dels genom anvisning på vissa tragediers
handling förklara detta förhållande. Endast
den religiösa känslan kan rätt lära oss denna
förklaring, därigenom att den lärer oss huru
Guds vilja kan förvandlas till vår egen vilja.
Genom sann Religion endast är menniskan
fri, emedan hon blott genom religion kan
på en gång göra det hon vill och det hon
måste! —
Verkligt samhällslif, i ordets egentliga
mening, är ej tänkbart utan fortsatt
gemenskap mellan Samhällets medlemmar. En
förening till gemensam skyddsmakt, gemensamt
fädernesland och gemensamma lagar är ännu
icke ett verkligt samhälle, som fordrar
medborgarens beständiga vexelverkan på
hvarannan. Greklands småstater voro i detta
hänseende verkliga samhällen. — I ett vidsträckt
land är det lefvande samhällsbandet endast
möjligt genom tryckfrihet, genom Allmängörande
i tryck eller skrift af enskilta öfvertygelser
och åsigter, genom utbyte af opinioner,
af forskningarnes resultater. Man får ej tro,
att i ett konstitutionelt samhälle, endast
fullkomnade författare böra framträda; ty ju flere
författade, lästa och offentligt bedömda
arbeten, desto mera samhällslif. Men ju mindre
man bör tadla begäret, att säga Allmänheten
sin mening, desto mera bör man tadla
ömtåligheten för kritiker. Just den stränga
granskningen af många skrifter, i alla
ämnen — är statens verksamma bildningsmedel!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
