Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Wilhelm Styrlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 NYKTERHETSRÖRELSENS BANÉRFÖRARE
han några terminer idkade teologiska studier. Han afbröt
emellertid dessa och inträdde i landsstaten såsom e. o.
landskontorist vid Härnösands landskontor. Han tjänstgjorde nu
några år å häradsskrifvarekontor i Sollefteå och innehade 1878
—79 förordnande såsom häradsskrifvare. När så 1880
polis-uppsyningsmanstjänst inrättades å nämda plats, antogs S. till
e. polisuppsyningsman samt blef 1885 ordinarie, i hvilken
egenskap han kvarstod till 1902, då han på grund af ökade
göromål såg sig nödsakad att begära entledigande från sin
befattning. Sedan dess ägnar sig S. vid sidan af sitt
ordenschefs-skap uteslutande åt sin omfattande sakförarevärksamhet och
de talrika uppdrag af såväl offäntlig som enskild natur, hvilka
anförtrotts honom.
Sin långa och fruktbärande värksamhet i nykterhetssakens
tjänst började S. den 5 augusti 1882, då han inträdde i
internationella goodtemplarorden (Hickmanska ordensgrenen) och
tillsammans med andra af samma idé besjälade personer
grundade en loge i Sollefteå. Genast från början kom han att
på grund af sina framstående organisatoriska och
administrativa egenskaper intaga en ledande ställning inom sitt distrikt,
till hvars D. T. (distrikttemplar) han inom kort utsågs. Efter
att åren 1885—87 ha varit ordenstemplar inom den
amerikanska ordensgrenen, blef han 1888 utsedd till deputerad för
högsta ordenschefen (D. R. W. G. T.), sedan återförening vid
nästföregående års storlogemöte ägt rum mellan de båda
ordensgrenarne, den engelska och den amerikanska (Maliniter
och Hickmaniter), och utsågs därpå vid 1889 års
storlogemöte i Stockholm till ordenstemplar (O. T.), hvartill han sedan
årligen omvalts.
S. plägar själf skämtsamt berätta, att han för detta sitt
val hade att tacka den omständigheten, att han helt
beskedligt satt i en vrå och — teg, under det att de öfriga
mötesdeltagarne mer eller mindre högljudt kastade sig in i de
brännande diskussionsfrågorna. Utan att fatta detta yttrande på
fullt allvar kan man dock taga för gifvet, att det var S:s
opartiska lugn och hans på en gång behärskade och kraftiga
uppträdande, som föranledde storlogeombuden att vid sagda
tillfälle anförtro åt honom ledareskapet inom Sverges storloge.
Och det har sedan bekräftats, att ett lyckligare val näppeligen
kunnat träffas, enär S. visat sig i hög grad äga just de
egenskaper, som kräfvas af en person på denna ansvarsfulla post,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
