- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
149

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle likväl då gå längre med sina paralleler. Om till exempel
man finge se en myggdans, funne man straxt likheten mellan
myggorna och Italienarne; det är ett musikaliskt, blodgirigt och
lättsinnigt folk, som i yra dansar svänger sig äfven omkring den
Heliga Stolen eller öfver den sanna trons stillastående pöl, der
tusentals grodmunkar, klädda i sina askfärgade kåpor och med
kapuchongen öfver näsan, sjunga sina vesper. Man skulle, då man
såg scarabéerne, finna dem lika Engelsmännen; de ligga nemligen
beständigt utåt vägarne, äro tourister af äkta skrot och korn,
arbeta grundligen i agrikulturen och gräfva små tunnelbyggnader här
och der; om en sådan gynnare får gå eller flyga, så går det bra,
men kommer han en gång på rygg, så ligger han der, han är då
för god methodist att resa upp sig, han blott suckar och beder
der han ligger. Och, för att en gång sluta med Svenskarne, de
äro förbålt lika väggsmeder; de hafva nu i århundraden suttit i
knutarne af den gamla samhällsbyggnaden och knäppt, utan att
man just sett till dem; det är ett beskedligt ansigte, blott något
träaktigt af sig. Då de gentila flugorna fladdra och springa utanpå
den façonerade tapeten, då myggan sjunger och dansar i yr glädje
öfver sin urgamla pöl, då scarabéen vandrar vägen utåt och
«vänder» sig till nytta hvad han kan finna, då sitter ännu väggsmeden
inuti sin enkla och anspråkslösa moss-springa och knäpper och
knäpper, for att hålla takt med tiden, tystnar emellanåt och tycks
taga sig en lur, men börjar åter med ökad ifver, liksom han vore
yrvaken.

I stället för den rörande historien om den ämable
underlöjtnanten har jag skrifvit något litet om flugorna. — Har läsaren
förstått mig, så har jag — slagit två flugor i en smäll.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free