- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
156

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


VÅR NÄSTA.



Och det ringde till kyrkan och vagnen stod framme. Det var ej
en litet märkvärdig dag; ty lilla Emma skulle få följa med och
detta för första gången, och Emma var så liten, att hennes mamma
icke hittills haft nog förtroende till hennes tålamod och hennes
förstånd, att hon skulle hålla sig stilla under predikan eller låta
bli att prata högt; ty att hon skulle fråga, det var klart; men
konsten var just den, att endast fråga sin mamma och icke på
samma gång allt kyrkfolket.

Men nu hade Emma lofvat så säkert, att hon skulle sitta
stilla och tiga och böra på hvad presten sade och icke på något
sätt lägga sig i saken. Och så fick hon lof att följa med till
kyrkan. Lilla Emma hade svårt att vänta till dess hon fått sin
lilla kappa och sin hilka på sig; ty hästarne ville så gerna springa
— ja de skrapade med hofvarne i marken, så otåliga voro de,
och lilla Emma ville så gerna åka och dessutom hade hon vidtalat
sin mamma att hon skulle få hålla i tömmarna, så att hon kunde
tro att hon körde sjelf, fastän kusken höll en del af tömmarna;
men när man är litet lättrogen, så tror man att man sjelf kör.
Och nu bar det af till kyrkan och man for förbi så mycket
kyrkfolk, och då vagnen stannade var hela kyrkbacken fullpackad af
menniskor, som väntade på sammanringningen. Luckorna på
klockstapeln stodo öppna, man kunde till och med se klockorna som
hängde deruppe, ja det fanns folk der i höjden och snart började
klockorna att röra på sig. Bing, bång — bing, bång — det lät
något. Lilla Emma tyckte att detta var så märkvärdigt, att hon
nära nog trodde att alltihop var slut med endast ringningen.

Men kyrkdörrarna stodo öppna och nu skulle man in i
kyrkan. Den stackars mamma måste beständigt luta sig ner; ty det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free