Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vet du», sade han, »nu är det ej långt till
förlossningens stund — vet du, jag känner mig
så lätt och glad — nu blir jag frisk igen.»
»Du? Gud i himlen, tror du?» ropade
hustrun och lade handen på bröstet, som långsamt
höjdes och sänktes af det trötta hjertats slag.
»Ja, ser du, min goda, hustru — jag går
ifrån eder och skall vara när fadren; men vi
råkas sedan —• detta är din och barnens räddning
— tack för hvar stundl tack för att du följt mig,
att du hoppats och lidit med mig.»
Hustrun böjde sig ner till hans knän och
gret tyst.
»Kom Petter Fredrik», sade pastorn och
räckte ut den magra handen åt den nu nära
tjutande gossen, som med barndomens hela
häftighet greps af sorgen. »Kom gosse», sade fadren
med ett himmelskt lugn; »jag ber dig ej om mera
än ett: älska och lyd din mor, vårda henne på
gamla dagar och hoppas blott på Gud, aldrig på
menniskogunst och lycka — och,» tillade han med
ett småleende, hvari en gnista af de saliges fröjd
blandade sig; »lef så, att du kan dö med lika
fast förtröstan som jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
