Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att göra slnt på all ovisshet och gifva stadga åt de
kyrkliga förhållandena, hade Gustaf, medan Dalupproret pågick,
utlyst en allmän riksdag i Vesterås. Här infunno sig riksråd,
frälsemän, biskopar och kaniker, borgare, bergsmän och menig
allmoge, till stort antal och från större delen af riket. Ständerna
sammanträdde i klostersalen, och konungen lät först sin kansler
uppläsa en redogörelse för rikets tillstånd. Han påminde deri om
hvad han gjort och lidit för rikets bästa; han försäkrade, att han
aldrig velat indraga någon ny tro, utan blott låtit predika Guds
rena ord och stäfjat presternes verldsliga lefverne; slutligen visade
han, att ingen regering i Sverige vore möjlig, utan att kronans
inkomster stärktes, och begärde ständernas yttrande härom.
Biskop Brask tog först till ordet och svarade, att presterskapet vore
i andliga ting påfven underdånigt och kunde ej utan hans
tillstånd medgifva någon rubbning af kyrkans lära eller kyrkans
egendom. Konungen sporde rådet och adeln, om de ansåge detta rätt
svaradt, och härtill jakade å deras vägnar rikshofmästaren Ture
Jönsson. »Då», utbrast konuugen vred, »hafve vi ej häller lust
att längre vara eder konung. Det förundrar oss icke, att
allmogen är galen och ohörsam, när den har sådane tillskyndare. Få
de icke regn och solsken, så skylla de på oss; händer dem dyr
tid, hunger eller pest, så måste vi bära skulden. För all vår
omak hafve vi ingen annan lön att vänta, än att I gerna sågen
yxan sitta i hufvudet på oss, fast ingen törs hålla i skaftet; och
ändock vi äre eder herre och konung, viljen I alle döma och
mästra oss. Hvem kan på sådant sätt vara eder konung? Ej
den värste i helvetet, än mindre någon menniska. Derför varen
betänkte på att återgälda oss, hvad vi kostat på riket af vårt arf
och eget, och vilja vi sedan draga vår kos af riket och aldrig
komma här igen». Konungen brast vid dessa ord i tårar och
lemnade salen.
Nu uppstod en allmän bestörtning och villervalla bland
ständerna, och de åtskildes utan beslut. Följande dag fortsattes
öfver-läggningen, men under allmän oreda, till dess slutligen biskopen
i Strängnäs, Magnus Sommar, uppsteg och förklarade, att det finge
gå med kyrkan hur det ville, men konung Gustaf kunde riket
omöjligen undvara. Häri instämde flertalet, och man lät derpå
Olaus Petri och den katolske doktorn Peder Galle inför ständerna
försvara sina trosläror mot hvarandra. Tredje dagen började
bönder och köpst.adsmän knota och framkasta hotelser mot her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
