<chapter name="Bref från orterna. Norrköpings-bref">
Bref från orterna.
Norrköpings-bref.
En onaturlig far kan man med fullt fog
kalla en i närheten af staden boende arbetskarl.
Enkling sedan i våras har han, med
biträde af en tolfårig dotter, ensam haft att draga
försorg om det lilla hemmet, men han har
mången gång lagt i dagen en betänklig brist på
omtanke för sina barn. Han stod nu till den
24 oktober utan husrum, oaktadt S:t Johannis
församling gifvit honom penningar till förskottshyra.
I stället för att använda penningarne till
detta ändamål, förvandlade han dem i spirituosa
och blef till och med bötfäld för fylleri. Nu
har han lemnat sina fyra barn, hvilka tagits
om hand af medlidsamma menniskor, men som
dessa äro ur stånd att försörja dem, fattiga
som de sjelfva äro, måste de lemna dem.
Fadern bidrager ej, oaktadt han nu har
arbetsförtjenst, med något till deras underhåll.
Egensinnig, som han är, har han dock ej tillåtit,
att andra bättre lottade personer fått taga hand
om de små.
Nu kan man dock hoppas att S:t Johannis
församling ingriper, och att de små må få
erhålla den vård de så väl behöfva, ty anmälan
om förhållandet är gjord hos fattigvårdsstyrelsen.
Ohyra och nöd hotar att förgöra dem, så att
snar hjelp är verkligen af behofvet påkallad.
”Nordens borg” kallar sig en förening
i Norrköping, hvilken räknar endast tio
medlemmar. Föreningens ändamål är, att så fort
kassan uppnått behöflig storlek, för densamma
uppföra ett boningshus, hvari de tio familjerna
äro bebodda. Medlemmarne, hvilka uteslutande
äro arbetare, lemna för detta ändamål vid hvarje
veckas slut hvad de kunna undvara af sin veckolön
till föreningens kassa.
Om Norrköpings samtlige arbetare följde dessa
medlemmars exempel, så skulle det ej dröja
så många år förrän den nu rådande bostadsbristen
vore “en saga blott.“ Exemplet är,
synnerligast för Norrköping, efterföljansvärdt.
</chapter>
<chapter name="Från Värna">
Från Värna.
Olyckshändelse i grufva. En dag i
förliden vecka, då grufarbetaren C. J. Tingström
vid Bersbo var sysselsatt med bergsprängning
i en utfallsgraf, inträffade att ett af skotten
icke kunde tändas. För att ånyo kunna
ladda, företog han sig att borra ur skottet, hvarvid
detsamma gick och träffade honom i
ansigtet m. fl. ställen. Ehuru man till en början
trodde, att synen var förlorad, anses den dock
kunna räddas. Han fördes strax efter olyckan
till Åtvids sjukhus, der han fortfarande vårdas.
Från Regna.
En Gurneysk värmugn af största slag
insattes i kyrkan under loppet af förra veckan
och afprofvades sistlidne söndag, samt befans
väl fylla sitt ändamål. Kyrkans finanser äro i
så godt skick, att någon särskild utgift från
församlingens sida för värmeledningens anbringande
och underhållande icke ertordras. Sedan
nu äfven vårt tempel blifvit försedt med
denna tidsenliga inrättning, lära värmeugnar
finnas i alla Bergslags kontrakts kyrkor.
Från Tåby.
Högtidlig begrafning. Onsdagen den
28 sistlidne Oktober jordfästes i Täby kyrka
tullförvaltaren vid Mems tullkammare, v.
häradshöfdingen C. J. Lagerlöf. Kyrkan var klädd
med granris och enar. Jordfästningen förrättades
af kyrkoherden C. F. Petersson. Den
aflidne bars till grafven af tulltjenstemännen vid
Mem.
Från Kettilstad.
Kyrkostämma. Ordinarie sådan hölls
härstädes måndagen den 26 Oktober. Deraf att
till stämman infunnit sig ett ovanligt stort
antal sockenmän, kunde man förstå att några frågor
af särskildt intresse till behandling förelåg.
Det kommande årets utgifts- och inkomstförslag,
hvilket slutade på en summa af 3,960
kr., antogs utan diskussion.
Nästa friga lyder: “Skall undervisning i slöjd
äfven nästa år meddelas?“ “Efter en het
diskussion beslöt stämman, ehuru långt ifrån
enhälligt, att slöjdundervisning äfven nästa år
skall meddelas. Till lön åt den ene läraren,
som undervisar i två slöjdskolor, anslogs 150
kr. och åt den andre 75 kr. Tvenne slöjdlärarinnor
erhålla hvardera 40 kr. och en 20 kr.
Rörande den nästa frågan om uppförande
af en mindre slöjdskolebyggnad voro nienin-
garne mycket delade. På ordförandens förslag,
oeh sedan det upplysts att den ifrågasatta bygg-
naden ej skull* kosta församlingen något, utan
bestridas af slöjdkassan, föll ej frågan utan
uppsköts till nästa år. Den gamla lokalen skall
som hittills användas och om möjligt utvidgas.
Sista frågan rörde bänkindelningen i kyrkan
och beslöts att densamma skulle upphöra.
Utmärkelse. Vid samma fdfälletilldelade
kontraktsprosten C. J. Engberg å kongl, hus-
hållniDgs-sällskapets vägnar f. d. litgrenadieren
C G. Grip en honom tillerkänd större silfver-
bägare för ådagalagd odlingsllit, förtjenster om
trädplantering m. m. Öfverlemnandet beledsa-
gades af några till mottagaren stälda hjertliga
oeh uppmuntrande ord.
Från Rumskuiia.
Dryckenskapslasten har här i dagarne
skördat ett offer i det en målare D„ sedan han
förtärt en större qvantitet spirituösa, då han
skulle begifva sig hem från det ställe i Hesslehy,
der han senast haft arbete, blef ligga,,,!« på
vägen, och som denna är en mindre och föga
befaren väg, fick han ligga här under stark
köld nära ett helt dygn, innan han upphittades,
då han förfrusen och sanslös hemfördes för att i
detta förskräckliga tillstånd några timmar der-
efter gå ur tiden. Huruvida medikolegal be-
sigtuing kommer att anställas är ännu ovisst.
Från Kisa.
samma folks förtroende till sin regering. Vän-
ninnan dånade, fästmön, mera resolverad, bör-
jade leta sedan godset' samtliga iinderhafvande
blifvit tillkallade -- det söktes "på dagsverke"
— förgäfves!
Men plötsligt höjdes ett rop. "Räddad '." livar
fanns han då den otacksamme, älskade rym-
maren? Han var — inbakad i en palt.
Dåliga tider. Bland de många utsökta
nöjen, hvilka under sista marknaden ä Öster-
bymo stodo allmänheten till buds. befunnes äf-
ven en skjutbana oeh en karusell. Vid livar-
dera var utom egaren äfven anstäld en "Signera"
till allmänhetens betjenande Men som karusell-
egaren med sin lilla mamsell afundades skjut-
banans egare den tambourmajorsfröken denne
lvckats förskaffa sig, så prop,,lierade han, att
de skulle byta, och bjöd SO kronor emellan p.".
de båda "Signoritas". Visst tyckte skjutbans-
egaren, att lians mamsell var värd mera, minst
"vierzig und sechs dazn naturlich", dä hon var
0,2 meter längre än den andra, men besvarad
af en viss frånvaro af alla i landet gångbara
myntsorter, gaf han slutligen med .sig. "Uschle
alierer", förklarade han sedermera, "när en sä
iranske schen mädclien icke går till mcre än 30
kronor." Och nog är det det!
Från Tranås.
T«lefonle«lisiiSK äfven hit är un ifrågasatt.
En af bröderna llaglind liar nyligen besökt kö-
pingen och lofvat vilja sätta platsen i förening
med telefoneeiitralstationen i Mjölby så viol,
minst 5» abonnenter här vilja teckna sig. In-
trädesaigiften skulle blifva 100 och årsalgiften
30 å 50 kr. Platsens två bankkontor äfvensom
tre affärsmän hafva förklarat sig villiga ingå i
föreningen, hvarför antagligt är att frågan inom
den närmaste framtiden kommer att förverk-
ligas. Då saken härmed blifver mera känd.är
antagligt att Here personer såväl inom köpin-
gen, som i orten komma att anmäla sig till in-
träde i föreningen.
Från Östra Skriikeby.
OiiMbi-ulio;». Under denna rubrik för-
tjenar omtalas en hyllning, som den24 Oktober
af åtskilliga församlingsbor egna des socknens
postbärare och kyrkovaktare, f. d. grena,lieren
Rahm på 50-årsdagen af hans bröllop. Han var
nämnde dag inbjuden till possessionaten Sv,
Asklund på Förråd, der sanlma dag firades
bröllop. Vid tillfället öfverlemnados till guld-
bröllopsparet en pcnrduggäfva (i guld), åstad-
kommen genom frivilliga s.-i inmanskott af för-
samlingsbor, som derigenom ville visa sin er-
känsla för den gamle sockenfjenaren. Gåfvan
öfverlemnades af v. pastor Landquist, som der-
vid uttalade sockenbornas lyckönskningar och
erkänsla.
Rahm är nu 72 år och iuskrefs 1834 vid re-
gementet samt är af alla samtidiga kamrater
och befäl den enda qvarlefvande.
Från Kimstad.
OlyeksliiäiidelsiP. Sistlidne 2!1 Okt. in-
träffade vid Kimstads station en olyckshän-
delse, som lätt kunnat bli af svårare ärt. Fa-
der vexling af iernvflgsvagnar råkade nemligcn
stationskarlen .). A. liydell. som skulle koppla
från ett par godsvagnar, lastade med bräder,
hvilka voro så långa att de räckte ett stycke
utom vagnen, att blifva illa klämd mellan de-
samma. Af den tärt vagnarne erhållit fick han
en svår stöt i ansigtet, hvilket blef illa tillty-
gadt, hvarjemte bröstet svart klämdes. Han
lär dock nu befinna sig pä bättrings vägen.
Från Furinystad.
ijritaii. Ci
der
cl, k,
Reparation
flutna sommar liar komluliUuen A.
varit här två gånger fur att taga k
om kyrkan samt uppgöra ritning ,
iiadsförslag för en omfattande reparation å den-
samma. Okt, stan,ii,an beslöt ock att låta verk
ställa denna reparation under 1887 i enlighet
med hans ritning, Derigenom torde hon blifva
på ett. fullt vänligt sätt iordningställt. Kost-
naderna härför komina att bestridas af kyrko
liägro rädta. ^ Länge barden frågan dryf-
tats, att räntan å lån i kyrkokassan mätte ned-
sättas till 5 proc. för låntagare inom socknen.
Kyrkorådet har dock alltid afstyrkt en sådan
nedsättning, dels emedan det skulle varit oegent-
ligt och dels emedan ännu ingen svårighet för-
sports att utlåna kyrkans medel mot G proc.
oeh fullgod säkerhet. Man kunde derföic tio,
att denna nedsättning a,' räntan skulle bero.
tills sådana omständighet
dertill, oc
låntagare. M
Af senaste kvrl.
bevilja lika nedsättning
1 Ja
kyrkok
inom socknen. Beslutet fatt
ring. hvari kyrkorådets .'» näi
afgåfvo röster för tillsamma
af öfriga deltagare i stäm»,
för 1,911 IV
märka, att
närvoro oel
stämman in
terade 457
tokollet.
i„ besluts »,.
IXfcC skall rä„
alla
idet: bok.
af låntag:
icdelst vii
le ledarn»
r tillsammans l.osr, fyrkar >
af « röstande.* Härvid är
äf kvikorådets ledamöter
•1 af ile andra deltagarn
e fnllmagter, som repres
r samt att all.-,, som rost:
muda nedsättniugeu. äro 1
ss:,n. Mot detta beslut res
Från Örberoa.
nom denna s,
öda .,,
l' i adinS
Klockarelöneu. Vid sistlidna ordinarie
Oktober-kyrkostämma, behandlades frågan om
klockarelönens reglerande. Dervid beslöts föl-
jande: Efter nuvarande innehafvarens en gång
timade frånfälle skall organist- och klockare-
tjensten förenas med skolläraretjcnsten, livadan
föesamlingen enhälligt beviljade på stämman,
det_ organist- och klockarelönen sedan skulle
utgå i kontanta penningar för året medSöOkr.
samt med bibehållande af bostället, hvilket är
ganska godt. I framtiden blifva dessa tjenster
ganska lönande, då samma person inuohafvor
Från Ydre.
Kärlekens prosa. Det begaf sig för
icke länge sedan, att man på en egendom nå-
gonstädes i Skandinavien var i färd med den
nyttiga och hclsobringande öfning. som kallas
höstslagten. Bland närvarande unga damer
befann sig äfven en nyförlofvad fästmö, hvilket»
vistades på stället, för att, som det i allmänhet
en smula oegentligt heter "lära sigatt hushålla."
Man hade redan pluggat in en massa, termer
ur slagtterminologien, man hade lärt sig att
skilja på "hararna", "ekorren", "byxorna" m.m.,
och man var nu kommen till paltbestyret. Den
unga fästmön, som naturligtvis högst intresserad
för sitt blifvande husmoderliga kall, deltog med
outtröttlig ifver i de många vexlande görornålen,
allt under det hon lika naturligt samspråkade
med en vännina om det för en fästmö "enda
nödvändiga". — "0. hvad det måtte vara förtju-
sande att vara förlofvad" utbrast slutligen den-
na med inspirerad min. "0, ja!" svarade fäst-
mön och kastade en strålande blick på venstra
handens andra finger från lillfingret räknad t.
Men, o himmel, o afgrund, — o natt och mor-
§on — död och förintelse — trohetens sym-
ol, den lilla, släta, betydelsefulla guldringen,
b var var han? Mycket för stor (också natur-
ligt nog) för det finger han skulle pryda, hade
han begagnat sig af en tillfällig fästmödistrak-
tion och gjort sig osynlig. Borta var han
tom svenska folkets välstånd, försvunnen som
utgjordes af qvinnoslöjd sam! kollektivutställ-
ningar af slöjdskolor. Don förnämste af dessa
var Yreta Klosters slöjdskola för gossar. Af
dennas arbeten syntes att skolläraren Gäfvert
äirotides är fullt vuxen sin plåta6-icom skilj'J
lärare t;, de v :r:: al,a väl gprila 1or ::fpgt
voro dylika utställningar i qvinlig slöjd frän
Kristberg och Lönsås, alla dessa utställningar
belönades med t:sta priset f> kr. Den först-
nämnda slöjdskolan erhöll 2 li.rsti pris. Po-
kaler för trogen omvårdnad om husdjuren emot-
togos af tvenne personer från Kristberg.
Från Frinnaryri.
lid oii bröllop i Holmen af Linderås har
en objuden gäst hedrat 'let nygifta paret med
en dynamit-salut, hrarvid ett dussin fönsterru-
tor sprungo sönder.
Från
Häststöld. Pa In
November bortstals e:
Peter Nilsson i Tutö.
hörig brun häst, pä 8:e
något öfver .'!UU kronor
en s. k. ölanilsgrhnma.
skett, anmälde hästens
länsman Bergstrand.
ksjötrakten.
torp
tänk,
kort är icke att tjuf\
tattare eller "liästbyla
i väg åt andra märkt,,
rof. Egaren har iitlof
kan tillrättaskaffa häst
iimskulla socken, till
Tjufveu medtog äfvei
di-ax efter dol stölden >
o saken till krön
liar ej skäl mis
kai, vara Ȋgo,, s.
man skulle bildas en stående fond, som skulle
utlånas mot bästa möjliga säkerhet, öchhvaraf
räntan — såsom arrendesumman hittills - - skulle
fa anvnl-ts till lapande l,ih::t fr kyrkan
Kyrkostämman uppdrog nu åt kyrkorådet att
vidtaga do åtgärder, so tu för ärendets realise-
ring erfordras.
Vid stämman i Mal hade kantor O. A.
Jaeobsobn väckt förslag om tillsättande af en
eller, om så skulle anses behötligt, tvä perso-
ner, för hvilka församlingen kunde hafva för-
troende, som skulle hafva värd om kyrkans
spruta m. in. samt ega bemyndigande att låta
verkställa smärre reparationer, som kunde blifva
af behofvet påkallade, ä t. ex. kyrka, socken-
stuga, skolhus och fattighus. Han motiverade
sitt förslag dermed. att den ganska dyrbara
sprutan, som dagarne förut blifvit proberad,
da befunnits vara totalt obrukbar, emedan hon
utan minsta tillsyn allt sedan våren I5SS2 stått
uti en skräpvrå; att snart sagdt icke den rin-
gaste reparation ä socknens allmänna hus un-
der nuvarande förhållanden kan fa förekomma,
förr än ett formligt beslut derom blifvit å vil-
le stämma fattadt. Af okänd anled-
dock detta ärende icke å stämman
la till behandling.
olle
lins åt den
l'sin
Frö Oppeby.
iij rko- oel
1'tom de vanlig
niorna" förekon
anskaffandet af
tandet af en si
»kolroten. Den
gon eger ett. 1,
sedan fSÖÖ ('.') b
I. it-r. 3 nu: :*:':> <;;i.i5moi'!iri.
a ärendena på "Oktoberstäni-
på kyrkostämman fråga ,un
ett nytt skolhus, eller förflyt-
olstation till annan plats inom
härvararande »iissioiistöreniu-
13, beläget vid Kärra, hvilket
■gagnats afgiftsiritt af försam-
lingen till lokal tor on rotc af folkskolan samt
till bostad åt den ene af folkskollärnrnc och
Sedan hösten 1884 till lokal äfven för en små-
skolas ena rotc. Missionsföreningen har förut
fattat beslut att förflytta huset till en mera
centralt belägen plats, hvarigenom det blefve
för församlingen oanvändbart till skollokal, men
tillika beslöts, att. innan något gjordes för
husets flyttning. Iiombjuda det :,t församlingen
till inlösen, hvilket ock skedde vid denna stämma.
Men som huset är beläget i en ända af skol-
roten, ansågs ej skäl vara alt köpa detsamma.
synnerligast som goda ulsigter vore för handen
att vid liyda få en för skolan lämpligare plats
och måhända äfven billig lokal. Äfven togs
hänsyn till det förhållandet, att vid en annan
ro te (Efjoboda) är ett mycket stort antal skol-
barn -- både småskolan och folkskolan, ehuru
flyttande, ha mast delas — och i Kärra ett fatal:
men genom skolstationens flyttande till Ryda,
som ligger närmare Eljeboda o. I, Björktors,
beräknas en del bara derifrån kunna fås att
tillhöra den nya stationen (hittills Kärra rotel.
hvarigenom en jemnare fördelning af skolbar-
nen mellan de olika stationerna tros kunna
åstadkommas. För anskaffande af ny lokal med
åtföljande trädgårdsland etc. tillsattes en komité
af ö personer, och till att ombestyra, det för-
samlingen tiuge full eganderätt till alla skol-
planerna utsagos 2 personer. Man hoppas att
detta beslut skall lända skolväsendet till verklig
nytta. Matte det sa ske!
Från FiiispGr.ya lass.
Raz.Zia. Morrar ledarn grenade sällskapet liärstä, utrotande genom konsumt bittert >,oklaga sig, i det
t-r ■ i :!:-, vi i ,.
on, hatVa skäl att in respektive inne-
liafvare al ett värdshus ,
böter för olaga utskänkni serveringen af ofvanuämi
Dels på grund a i' Kon-1
an,t tvenne gästgif-,. blifvit dömde till g, hvaraf följer att, da drycker blifvit
hafvandes resolution, son källarmästare tolkats, samt
ej ii, 1 herrar urgammal slentrian,
har donna lors.ilj.iing al hittills obeiiiudra.it fått foi IP itu- ifchgart :eh g-,^
fått denna tvist sliten af bi klarat, att iitskäukningeu ;
,,, oel, maltdrycker
ruVare, hvilka hafva tskänkniagen, IrajVa
ker endast tar ega rum til det i gästgifveriförordni rande". 1,varmed dock ej t vägsriddare som helst".
resande, eller s„,,i
^L-ttik.Ä
Ett komiskt i:
sista tingets samma,
saga. En döt gum
de mod Finspo
upprepadi
orllen"
i.rde a.
a
Eldsvåda. Sistlidne .il Okt. vid kl. 10-tiden
på aftonen utbröt vädeld i ladugården till'. > mtl
Södra Mellang. i K
tillhörande landtiir. F. V. l.arssoi
hela ladugården med iuberg.id g
beklagligaste af allt, 8:ne par oxa
kreatur blefvo lågornas nif. I
den sena tiden på aftonen, ,iå folk i allmänhet
gått till sängs, varsnades eld
att ingen möjlighet fans att rädda ens djuren,
helst elden syntes hafva böljat i kreaturshuset
oeh ladugården var bygd i rund form, hvarige-
nom tillträde till dörrarna omöjliggjordes, se-
dan elden angripit, hela huset. De arma dju-
rens ramande i dödsångesten väckte hemska
känslor hos tillstädeskomna personer. Först vid
pass kl. 11 ankom folk i större mängd och med
sprutor. Ii varibland en större från (b borga
kyrkoby, mot, då kunde ingenting vidare ut-
rättas, än att en sädesdös. stående intill ladu-
gården, räddades. Stället, som är en »tgård
till egarens iboende fastighet i byn, beboddes
af en statdräng och dennes hustru, hvilka voro
i okunnighet om eldsolyckan, till dess de väcktes
af ankommande personer. Orsaken till eldens
utbrott är obekant, helst ingen lykta eller an-
nan upplysning användts i ladugården under
samma dygn, samt stiigubvggnadeu är belägen
så_ långt och i rigtuing inot dä rådande vind
från ladugården, att ingen gnista derifrån kun-
nat antända. Det befaras dorför, att någon
brinnande cigarrstump tappats eller blifvit ka-
stad af någon förbi passerande, -ildenstiind ladu-
gården var belägen omedelbart intill allmän
väg eller ock, att någon kringdrifvande person
inhyst sijr derstädes och vållat olyckan, till
hvilken förmodan anledning torde' före finnas
deruti, att i drängstugan till en närbelägen gård
stöld af klädespersedlar läror blifvit föröfvad
tidigare samma afton, under det drängarne ato
qvällsmat i köket. Abyggnaden, grödan och
djuren voro försäkrade i länets gamla brand-
stodsbolag.
Från Östra Tolistad.
Vår nya kyrka ter sig rätt vacker med
sitt något öfver 130 fot höga kopparklädda
torn och guldglänsande kors. En blifvande af-
syning skall väl visa att verket hedrar sin mä-
stare. Den raskhet, livarmed arbetet bedrif-
vits och arbetarnes exemplariska uppförande
äro värda allt erkännandet och detta oaktadt
de varit i tillfälle att hemta öl från den bred-
vid liggande handelslokalen, i hvilket förhål-
lande några pessimister för ou tid sedan sågo
roten och upphofvet till allt ondt, jag tror i
både denna och den tillkommande verlden.
Från Klockrike och Brunneby.
Slöjdntställniiigcii vid Ilusbyljöl.
Fredagen den 30 Okt., var en stor mängd folk
samlad vid Husbyfjöls tingsställe, för att bese
Gullbergs och^ Bobergs slöjdutställning. Den
var för en så liten plats rätt betydande. !lä
utställare voro anmälda. De flesta föremålen
i,t, lieki
ändra". (Summan k
■r ,-., upprepning
. 1 ■ »-., i- p;:v.*i
-.. il .1 ;, >ie ' .,,,
rt att. vid denna n:.:
skall vittna ,„-!,
il tillägga eller
alla sig
Slutlig.
rrär
Om kyrkans i
Di- A/nmå siall
i, ii->- ii % ni'
drag dertill.
Att. ombestyra 1
st, ni samt b> g .,
oel, nämiidcuianiie
Slöjdskolan
märkvärdiga edsaKä;
nycket bråk var o Is
hvad' tror väl läs.ii
jo aldrig ett dugg":
Landeryd.
ippvärinning. Au
»skaffandet af en <!i>
>,s 011 I.
é. S!»» till nä,
„ 1 n..bg-, ni
Ii.
i rande slöjdskolan för gossar si
äfven under nästa ,-,r fortgå. Nv styrelse ,
för valdes oei, består nu af: herr Uizellpå
b, 1m,en byggte..'.arne ;i Sar/ijvct i HJ.ds
och C .). Carlsson i Slattefoi-s.
Slöjdskola !«>' Iliekor skall till k,
mande är inrättas.
Fortsättningsskolan skall äfven under t>:
är fortgå.
Från Wånna.
yrka. uppförd ,->
f illa utförd täckning,
-iit on ganska (»tjdbg
dorbö
lBelysta i b ref frän hiis^iitstttd,'!!).
(>'!! ir
igg i bcu s. t. arbetcteftfigon
nit lictänlo.
de vockTås:
spiran på dess ■ ;.
till följd
bristfällig,
fordras för dess istandsättande.
Våra komunuiikattoner ha blifvit nå-
got förbättrad c-, lan j rnvägen -. : I 1m
Finspung kom till stånd, hvilken tangerar \\ ånga
församling vid jiass en lialf mil frun kyrkan.
Vid våra närmaste jemvägsstationer rader en
ganska liflig omsättning med hafre. Prisen äro
dock mycket tryckta, och vi vänta att vara
lagstiftare skola göra, hvad pä dem ankom-
mer, för att hjelpa jordbrukaren ur don olid-
liga ställning, hvari han nu befinner sig. Snar
hjelp är god hjelp! Bekymret är ganska all-
varsamt !
Från Södra Wi.
ISeparation af orgel. Rörande det hvi-
lande förslaget om reparation af kyrkans orgel,
beslöt Okt,-stämman, att, ehuru kyrkorådet lä-
rer tillstyrkt stämman att härom fatta delinitift
beslut — och derjemte till betäckande af kost-
naden härför föreslagit att upptaga ett lån att
amorteras pä 20 år, uppskjuta ärendets åtgö-
rande till ordinarie Decemberstämman, da denna
fråga skulle behandlas i sammanhang med en
utaf skolinspektören påkallad fråga om loka-
lerna för en del församlingens skolor, specielt
fråga om skollokalens utvidgning i fästa folk-
skolan vid kyrkan.
Försäljning alkjrkans. rastiulietor.
Filosofie kandidaten G. A. A Iden hade vid or-
dinarie kyrkostämman i Maj d. a. väckt fråga
om att söka tillstånd att lä försälja kyrkans
fastigheter: utjordarne Strömsängen, Högerums-
kärret och Ahlökärret, emedan det visat sig
vara svårt att mot en något sä när rimlig suni-
uu l.i dem utarrenderade Af törs.tljningssuin-
Illss bt-Ifpg foärombagpii i eti famqtröm,
ber man listigt famfcråfnb.* cm blDurjcboiiba
aCinön«a fro.-.er. éå fem mun cd: in fä
dr» [. 1. arfieiorefrågoit, fom wä! lan sägas
utgöra b-.'t nulraronbe libstebets fcciala buf=
toubfråga. Tcv iittalabfS manna cch stif»
fanee meningar, incn frän inttt ''all något
unbcrffattanbe tOtr förringande ni cc bjnpt
allwarliga fcciala behpf och brister, som i
ivtiti jäsande samfnndsspörsntäl. gifwa si.', lill
ir.iiui:!- Ter sans ingen, fom icke gerna lem»
nade silt e'.-iä!n:.i:i>> ät ben kroppsarbelanbe be«
lolfj :"5c-.i? far&ijiQflb' fretf mer: t;,.lur ti.,;en,
fem rcilij mebgifroa bensamma någon fem
selst rätt att öswennobigt häswa sig upp lill
se företicibovji-? fcfUdiiiniaiice ed) beafrabe i
amhllllet. 'Tva" — utlät sig slutligen en as
d^ närwaranbe - "man är nu scr iidenäf-
ivel! loo cs; itrigt sysselsatt med flcrebanda
försök alt se lleppöatbetaine till gode. Man
funderar pa llibetarcfötfatiiilgar, pä axbe*
tarepensioner, f. d. Allt det der kan méj!i-
gen wara qodt och bra. Verer pä, buxu det
ntsöres. Ty c!l dör man i min tanke akta
sig ser - och det ar att betrakta arbetnrne
fåfem omyndiga bard. All rnenstlig uppso»
strån, fem förijenor detta namn. oår ju nt
pa alt göra söiemälet bersör till en full-
rnyiidia »varelse, den der förstör betydelsen
cj blott af sin rätt, ntnn eck af sin pligt ech
filt answar. Man bar wisserligen långt
)tix£ -vaxa dar fl-1':-! I all \f n-5 fUimeiin g
alt göra ellt för folket, men intet aeneni
folket. Histovien wifar. huru den wälme»
ningen teg sig ut i praktiken. Min tanke
ar deiför den, a!t, om man will fe krcrpö-
nrbe,-are,:i ställtting pä ett lillfiädeflallande
fa,t ■>!■■: -c v ii'Uat- t,ch sor'Ht<>. — dch lMem
will kh bet? — fa bör en sädan söränbriug
wäsentligvn ske genom benna besolkniilg sjels.
>llt '•'■o.'}';) 'i; i SK-?tI,;i| cch Cl -kt m.-n.-.l-i> är
lar i sjelswa werket t!t sörbers. Men huru
st-ill deila sse? Jo, genom större upplys»
ning cch större inkomster. Tetta ste^ll dere-
bas ben samme, ech sedan må den likasom
ania\ lfjelpa si^ sig sjels. Lät en tcixl af°
passad cch bersör sund, närande cch wertligt
nppfostranbe utiberwiöning Ii I en uppfri-
skande tagg sälla i ymnigt matt äswen öf«
wer d.-t lägsta famhällslager - ech det skall
grönska cé bära frukt till glädje cch wäl»
lignelse led' fcr sig och c;:dra. .Vät arbe-
tet uppbära fin sörtjenta len — och det stall
gestalta liswet. bäde de! yttre och det inre.
pä ett helt annat fatt än d,'l nu ofta ter sig.
£vir m^tf'3 jag troligen o.i iv;: samwelssrä»
gon: uppbär dä icke kroppen!betet nn sin för-
tjenta IcttV %i<] sronrar ,!•;.,! belt öppet:
nej! 3i<_b-'lvl. ne; n borde oih kunde i många
fall, älminstone pä de dyrare c.!,ma i lan»
tet, mani större än d' »u äro. Jag säe--r
:tl>- i al.n, in j,.g wet, ,'ii mätlgen ardef^
gifrwte ;ti ■ Fösrnär ; d) icke dör betala mera
an i. i! nu gör. Men jag wet ocksä. att
-e:!a iinitli citare iele Lr serfaba^Cel. ,3a
länge t. er. nrdetsgisware, son! icke fä mänga
ar briswit sina assärer, !.:,c bock för dera-^
llfkastmng se sig i ftand att uppbygga åt sig
stora p,ilat-3 cch der leswa och bo fom smä
surstar, förklara för strejkande arbetare, att
oeras affärer icke tillåta dem att i någon
mån öka astöningarna; fa länge n>bet'?g!f-
ware. fem ber.v.t^,,: ha föga eller tittet alt
för si::a affärer riskera, kunna pa ratt tert
lid fe,me> sig , tydande sörmögenbeter, Invit'
hi \::v ösrigt ech i Cui i-.v sig n>äwara be»!
wäl unnadt, nliban de! för arbetaren fär
los nit, fem inan säger, gä nr hand t mv.n
- fa länge nv d.! icke n-.udt att kontma och
tala om ett sörhällandena i detta fall äro
f»;;i de é':'.'a n- ra, jiapilalbilbniug ma warn
godt ed! leal. Men rnennistodtlbningäränbä
nä'tt för mer. £cki t en sådan rnenstlig-
liele-fråaa ferflår icke den lumpna nffärssyn-
punkten af "tiliaäiiei och estersräg n". Men
nn komma wi till huswubknuten! Hela dcnna
fak löfcv aldrig pa tit fredligt ccb balande
fält. cm oj i bensamma ger sig främst gäl-
lande en ömsesidig geb wilfa ("mcmiifienia
ut gob loitjn", heter bet). Utan denna skär-
pas och tillspetsas motsatserna allt mera
olycksbäbailbe, med bensamma ntjemnas, !ät>
lare an man tror. mänga swärighc-ter. fem
syntes oöfwerwinneliga."
'I7cki d.-rmed tystnade han. Gå ajetbe eck
de andra några ögonblick. Te tnckteö da fått
nägot förut icke neg beafladt att tänka på.
Kanste har en celi annan nf i'N',ia ärade lä°
fare nn fått det samma? Julius.
<chapter name="Från skilda länder">
Från skilda länder.
Jernvägsolycka i Amerika. Från
Newyork telegraferades den 19 Oktober till
engelska tidningen Standard: I går afton råkade
ett bantåg på den pensylwanska banan ut för
en allvarsam olycka med sorgliga följder.
Bantåget transporterade till vestern ett stort antal
invandrare, som med ångfartygen Donau, Eider
och Hekla kommit från Europa. Efter att kl.
omkring 8 ha lemnat Jersey City och färdats
ett par mil, gjordes halt för att förse
lokomotivtendern med ett nytt kolförråd. Kort efter
sedan tåget åter satt sig i gång, fann
lokomotivföraren stoppsignalen framför sig, men hade
knappt, fått taget att stanna, då det
signalerades "klart". När det nu åter skulle bära i väg,
hade genom bristfällig koppling den sista
banvagnen lossnat från bantåget, och så snart detta
märktes, backades tåget och vagnen
vidkopplades åter. Lokomotivet började derpå långsamt
färden framåt, då ett tungt iltåg, som vilseledts
af signalen "klart" brusade fram och rusade
bakifrån på förstnämnda tåg. Verkan af
sammanstötningen var, att två banvagnar kastades
in på Lehigdolbanans bredvid löpande spår just
i det ögonblick, då ett bantåg kom med full
ångkraft på denna linie. Resultatet blef en
fullkomlig söndersplittring af de två vagnarne,
hvilkas passagerare blefvo förfärligt illa
tilltygade. Tre lik utan hufvuden drogos fram, och
när man lyfte upp en qvinnas lik, föllo benen
ur kläderna och ned på marken samt voro så
skarpt afskurna, som om det skett med en
kirurgs knif. Det är konstateradt, att minst 6
personer hade förlorat lifvet; men olyckslistan
är ännu icke fullständig. — Enligt sedermera
ingångna underrättelser äro de dödades antal
9; dessutom ligga 6 svårt skadade personer i
sjukhusen. Man fortfor med sökandet efter
omkomna, hvilket visat sig vara nödvändigt
derigenom, att 3 lik påträffats nere i marken, ett
af dem på ett djup af 5 fot. Tre barn saknas
äfven, och man fruktar, att antalet saknade
skall bli ännu större, när fullständiga uppgifter
på passagerarne ingått. Det är knappt möjligt,
att någon enda passagerare i den sista vagnen
kan ha undgått att dödas eller stympas.
Banvakten har blifvit arresterad.
Hjertat på högra sidan. En
skomakare Carl Rokai i Ungern försökte här om
dagen att mörda sin hustru och beröfvade sig
derpå sjelf lifvet med ett revolverskott. Vid
obduktionen af hans lik fann man att han hade
hjertat på högra sidan af bröstet.
Faran af snörlif. En dotter af en rentier
H. i Berlin bevistade här om dagen en bal hos
en berlinerfabrikant. Den unga damens smärta
lif väckte allmän uppmärksamhet, men plötsligt,
efter att hafva dansat en vals, föll hon
vanmäktig till golfvet, medan en ström af blod
flöt ur hennes mun. Hon fördes hem och läkaren
förklarade hennes tillstånd lifsfarligt, emedan
hon hade snört sig så hårdt, att de ädlare
kroppsdelarne blifvit skadade.
</chapter>
<chapter name="Friweckolif">
Friweckolif.
(En sann berättelse från sista Oktobermötet.)
Det begaf sig i Oktoberflyttningen att en
däjelig ungmö från trakten af —berg skulle
begagna sig af sin friwecka och befann sig
inne i Linköping på månadsmötet. Hon
stod just i oskuldsfull ensamhet på hotell
"Drufwans" gård, då en skämtsam
mansperson kom fram till henne och frågade:
— Är du Stina från — —?
— Neej, sa' flickan.
— Det wa' tjufwen, hwa' du ä' lik 'na,
fortsatte qwinnofridstöraren.
— Jaså, swarade tösen, log, neg och
rodnade.
— Jag tycker om dej, flicka lilla, sade
den landtlige Don Juan, will du gå med
in på Drufwan och dricka en kopp kaffe?
— Tack som bjuder!
De blefno snart närmare bekanta. Men
efter en stund kom kavaljeren ihåg, att han
hade ett ärende att uträtta i staden.
— Du har wäl inte 5 kr. att låna mig
på en stund, jag kommer strax tillbaka?
Jo, det hade hon.
Ärendet war uträttadt och snart war han
åter hos sin nya bekantskap.
Hur de nu samtalade, yppade han under
tiden sitt lifs djupt kända hemlighet, "att
han ej kunde lefwa utan henne" och äfwen
hon å sin sida "hade från första ögonblicket
"hållit af" sin hurtige, älsklige, nye wän.
De gjorde upp, att de skulle bli ett par.
Allt skulle bli så bra.
Till en början skulle han köpa åt henne
såsom fästmöpresenter en ny hatt, en kappa
och ett par resårskor.
De woro tillsammans hela den långa
dagen och byggde åt sig de skönaste
framtidsförhoppningar.
När qwällen kom, togo de in på ett mindre
hotell wid Klostergatan.
Han uppgaf sig wara 30 år och hafwa en
tryggad ställning i en socken öster om staden.
Följande dag skulle wår fästman realisera
sina löften och köpa presenterna.
Hon skulle wänta på hotellet tills han
komme tillbaka.
Men det war sant, han hade sina
pengar hemma på landet och hade ej tagit med
sig något för dylika extra uppköp, hwarför
fästmön, som ännu hade 13 kronor qwar,
skulle låna honom "för tillfället".
Med dessa kom han ut i staden och huru
det gick hade han snart blott 5 kr. qwar,
utan att han dock köpt ware sig hatt, kappa
eller resårskor. Utan dessa wille han ej
komma tillbaka till den wäntande fästmön.
Bättre brödlös än rådlös. Man kan ju
få köpa wissa pjeser "på afbetalning", det
hade han läst i bladen.
Öfverenskommelsen med en försäljare "på
afbetalning" war snart uppgjord. Pjesen —
för att ej kompromettera någon person
underlåta wi att närmare angifwa dess art —
skulle kosta ett hundratal kronor. Fem
kronor betaldes kontant och på resten lemnades
en skriftlig förbindelse.
Emellertid måtte handlanden ha haft sina
misstankar på mannen, ty han fann sig
föranlåten att warsko pantlåneinrättningarna,
ifall försök skulle göras att pantsätta den
nyköpta pjesen.
Men det war ej wår fästmans plan. Han
wille sälja den helt och hållet.
I det syftet uppsökte han ett annan
handlande och utbjöd waran för 25 kr.
Detta war ett sju-sjungande pris, som
wäckte misstankar. Han fick lof om de 25
kronorna och fick 5 kr. genast men skulle få
resten senare.
Man satte sig under tiden i förbindelse
med första försäljaren och fick weta
förhållandet, hwadan när wår man kom för att hemta
återstoden, han fick att göra med sin nyss
förut wunne fordringsegare.
Det war ett streck i räkningen men
icke heller nu rådlös.
Han förklarade att "hans hustru", som
wäntade på ett hotell hade penningar.
De följdes åt dit. Handlanden skulle
wänta på gården, medan köparen gick upp
efter liqviden.
Men det dröjde. Den utanför wäntande
blef förargad och stiger upp för att lexa
upp den sölande. Inkommen fick han weta,
att den namngifne personen med "hustru"
mycket rigtigt bodde på hetellet, men endast
"hustrun" war inne och med henne fick han
tala.
Den finurlige "fästmannen" hade, så fort
han kom upp i hotellet, stält sig bakom en
dörr i tamburen, och då förföljaren wäl
hunnit förbi in i rummet, kilade han
obemärkt ut och förswann.
Fordringsegaren hade nu ej annat att
göra än wända sig till hustrun.
— Är Ni X:s hustru?
— Neej, jag är bara hans fästmö.
Hon hade emellertid inga penningar att
lemna och wisste ej att fästmannen kommit
tillbaka till hotellet eller hwar han funnes.
Fordringsegaren war alltså kuggad och
fästmön hade redan fått en malörtsdroppe i
glädjebägaren.
Men hoppet är det sista, som förloras.
Han skulle nog för henne redogöra allt, när
han kom åter, och då skulle allt bli bra.
Hon wäntade på hans återkomst. Så
fort steg hördes i trappan började hjertat
klappa häftigare. Men alla stegen gingo till
andra rum.
Det blef middag.
— Tänk om han skulle wara otrogen?
Det blef qwäll. Gaslyktan utanför
tändes.
— Det är förfärligt, att en menniska kan
wara så falsk. Han lofwade ju så säkert.
Hon satt ännu qwar i fönstret och spejade
nedåt gatan, men hennes Fritiof syntes ej.
"Efter en i tårar tillbragt natt", som det
i romanerna heter, blef det åter morgon.
Någon fästman syntes ej ännu till.
— Aldrig i werlden skall jag då tro på
karlar, klagade den öfwergifna.
Men en olycka kommer aldrig ensam.
På morgonen fick hon inskickad till sig
hotellräkningen såsom sällskap i ensamheten.
Då hon ej kunde liqvidera kontant, måste
hon betala in natura d. w. s. lemna sin
schal i pant.
Och så fick hon, fattigare på mynt men
rikare på erfarenhet, traska hem till sitt
husbondefolk, der hon fick snubbor för att
hon anlände en dag senare än hon skulle
göra.
Husbonden frågade, hwar hon hade sina
nya skor, som hon skulle köpa.
Ack, hon hade blifwit bestulen på pengarne.
Nej, det trodde man inte; men då hon
kom hem en dag för sent hade hon bestämdt
gjort något dumt och fått sitta i kurran samt
måst betala pengarne för att blifwa fri.
För att freda sig från dessa misstankar
berättade hon sin korta kärlekssaga, så rik
på förhoppningar och på störtade illusioner.
Hennes öde rörde husbonden, så att han
skänkte henne 10 kronor att köpa sig skor
för.
Och dem lånade hon ej bort till någon
nyförwärfwad fästman.
Men fästmannens historia är ej heller slut.
Den lurade försäljaren tog Gud i hågen,
hyrde en häst hos Juberg och begaf sig efter
den uppgifna adressen att söka sin förswunne
kund.
Mycket rigtigt. Han påträffades och
befans wara — en statkarl från Östra S.
församling. Han är omkring 50 år
gammal gift och har flera barn samt befinner
sig i mycket torftiga omständigheter.
Af hänsyn till hans familj och då han
nog ej warit rigtigt "normal" under sin
friwecka, lät man nåd gå för rätt och mannen
fick i godo göra upp sina affärer.
Och nu når "han" i den djupa leran i
Östra S. och "hon" står hemma i sitt kök
och båda sjunga de i ynkelig ton:
<poem>"Ack hwad wårt lif är eländigt,
Fins någon fröjd på wår jordiska stråt.
Som ej börjar med ståt
Och så slutar med gråt?
Nämn en sällhet, som warar beständigt."</poem>
</chapter>
<chapter name="Weckorapport från hufwudstaden">
Weckorapport från
hufwudstaden.
<tab>Den 31 Oktober.
Också en rangrulla.
Det är måhända af intresse att meddela
ett och annat namn på samt upplysningar
om de personer, som bilda det högre och
lägre ″befälet″ inom Frälsningsarmén; den
har ju på senare tiden wunnit erkännande
från håll, der man minst skulle tro det.
Det går en anda af preussisk militarism
inom armén; insubordination är en dödssynd,
den straffas med ögonblickligt afsked.
Den yttre ordningen må gerna wara en
söt lukt för wärnpligtens wänner!
Frälsningsarmén har här sitt högqwarter,
som dels står i förbindelse med den store
Booth, dels låter sina bud och befallningar
utgå till de olika kårerna inom wårt land;
i detta högqwarter förer 46-åriga fröken
Hanna Ouchterlony spiran. Wid hennes
sida stå stabskaptenerna, engelsmannen Bob
Perry och hans fru, samt fröken Jenny
Swensson. M:r Perry sköter den engelska
″expeditionen″, hans fru leder ″kadetternas″
musiköfningar och fröken Swensson anför
sången.
Så kommer en, som bara är kapten, en
son af John Bulls älskwärda ö; han heter
Toft och lär wäl ha warit hornblåsare i
sitt fädernesland, enär han är instruktör
för musikkåren.
Armén har nemligen nio ″muntra
musikanter″ — bestående af ett par
handelsbokhållare, biträden och arbetare — hwilka när
det gäller hallelujamusik gå utanpå både
Rosbeck och Sjöberg!
För att det skall wara full samklang i
den militära rullan, finnes äfwen en
officersaspirant och den ryker inte af för
hackor. Det är en ung stockholmska, Sjödin;
hon är redaktris för arméns tidning
″Stridsropet″ samt lärarinna i språk, historia m.
m. i kadettskolan. Fröken Sjödin, som lär
ha gått igenom folkskollärarinneseminariet,
har god underbygnad; det samma kan
äfwen sägas om de öfriga anförda. M:r
Perry — af köpmanslägt, säges det — lär
förut ha haft stor förmögenhet; nu är han
lönlös ″stabskapten″.
Armén har för närwarande kårer i
Stockholm (2 stycken), Göteborg, Upsala,
Norrköping, Malmö, Wisby och Sundswall.
Det är intressant nog att erfara,
hwarifrån de förskrifwa sig, dessa unga flickor,
med ett par undantag mellan 17 och 22,
samt ynglingar i en ålder mellan 20-25
år. De qwinliga kadetterna äro döttrar af
arbetskarlar, trädgårdsmästare, twå af en
mekaniker (systrarne Hartelius) en af en
smed o. s. w. Några af dem ha direkt
utgått från de fattiga föräldrahemmen, ett
par ha warit tjenstflickor; en — 25-årig
stationerad i Sundswall — war
skollärarinna.
Bland de unga männen anser sig armén
ha gjort twå goda fynd i en medikofilare
från Upsala — son af kyrkeherden Torelius
i Grafwa, som tagit Boltzius så warmt i
förswar — samt en annan Upsalastudent,
son af en förmögen husegare i Stockholm;
den förre (nykommen) är kadett i Upsala,
den senare kapten i Malmö.
I öfrigt ha bland dessa manliga officerare
eller kadetter en t. ex. warit seminarist,
en elev i någon af de första klasserna
wid elementarlärowerk, en korporal wid
Andra gardet (han är nu löjtnant i Upsala!),
ett par mekaniska arbetare o. s. w.
Från 1883 års början — då Frälsningsarmén
kom hit — tills nu ha 6,000, officerare,
kadetter och soldater antecknats. Den
1 nästl. Oktober war soldaternas i
Stockholm antal 1,345.
Inte så tokigt.
Den bekante, exalterade f. löjtnanten
Härdelin, hwilkens exaltation sedermera tog en så
wådlig wändning, att han, under det att han
war intagen å Konradsberg, begick ett
mordförsök mot föreståndaren, professor
Björnström, har sedan rättegången, med anledning
häraf, ej låtit tala om sig.
Härdelin uppgaf, när han stod inför
rätten, att han alltid känt leda wid sitt
soldatyrke; deremot hade han alltid känt sig
manad att bli kroppsarbetare. Hans håg
lutade åt deras lif och deras mödor.
Han har nu blifwit arbetskarl.
För någon tid sedan sökte och erhöll han
anställning wid en wedhandel å Kungsholmen;
under annat namn, säges det. Flit
och pålitlighet ha gjort att han nu lär wara
förman på stället.
Kraftigt, sundt kroppsarbete torde också
möjligen wara det bästa botmedel för hjernor,
som kommit i olag.
</chapter>
