<chapter name="Norrköpings-bref">

Norrköpings-bref.

Ett praktiskt nykterhetssällskap kan man med skäl kalla den från Amerika för ett par år sedan hit införda «Templar-orden». Denna ordens ändamål är att — utom sitt arbete för nykterhet — äfven befordra sina medlemmars materiella fördelar. Så utbetalas sjukhjelp och lifförsäkringssumma vid döds- eller olycksfall. Då ett dödsfall inträffar, uttaxeras nemligen en obetydlig summa på hvarje medlem. Sjukfonden är så ordnad, att då inom ett distrikt kassan understiger en viss summa uttaxeras en mindre afgift af hvarje medlem. Orden använder inga dyrbara «regalier» och kan inbjuda utom stående att bevista dess möten. Tvifvelsutan har denna orden god framtid för sig, emedan den erbjuder sina medlemmar större förmåner än andra nykterhetssällskap. Orden kommer nästa lördag att införas här i länet, i det ett «tempel» då bildas här i staden, hvarefter det är meningen alt dylika äfven skola bildas i städerna Linköping och Söderköping m. fl. platser. Bland denna ordens fördelar torde äfven få räknas att inga skatter betalas till utlandet, som förhållandet är med en annan korporation, som äfven arbetar för nykterhet. Orden anser nemligen att de medel som inflyta väl behöfva användas till verksamhetens bedrifvande inom landet samt till sina egna medlemmars bästa. Orden har en distrikt-deputerad för länet bosatt här i staden </chapter> <chapter name="Från Målilla">

Från Målilla.

En mindre vanlig olyckshändelse timade förliden vecka här. Gossen Gustaf Wilhelm, son till landtbrukaren J. A. Danielson i Hammarsebo af Målilla socken, begaf sig förliden torsdag tillsammans med sin farbror åt skogen för att "lägga ihop ved". Då farbrodern skulle hugga af en gren på en s. k. sölgran, gick grenen af längre upp, hvarvid en del surrade mot en sten, studsade så tillbaka och träffade gossen i hufvudet, så att ett stort hål å öfre delen af detsamma uppkom. Hålet ledde in till hjernan, hvarför döden nästan ögonblickligen följde. Ingen menniska utom de båda fans närvarande vid olycksfallet. Man hade ett långt stycke väg hem och den förtviflade farbrodern hade derför ingen annan råd än att taga den i dödsrosslingen stadde gossen på sina axlar och begifva sig af mot hemmet. Då farbrodern kom hem med gossen var denne död. Farbrodern var dels till följd af olyckan, dels till följd af den tunga bördan så lång väg tillintetgjord. Man fruktade äfven för hans lif. Gossen var 12 år gammal. <tab>Simon. </chapter> <chapter name="Från Vireda"> Från Vireda. Afliden veteran. Nyligen öfverlemnades härstädes åt den sista hvilan stoftet efter förre landtvärnsmannen och soldaten vid Vista komp. af Jönköpings reg:te Johan Lund från Rupphult. Han var född den 7 September 1791 samt afled den 18 dennes och hade således uppnått den höga åldern af 94 år, i månader och 11 dagar. Lunds afskedspass, utfärdadt den 25 Juni 1844, omförmäler, “det han under sin tjenstetid sig troget och väl skickat, tjent utmärkt väl samt såsom landtvärnist bevistat 1808 års krig och såsom soldat 1813—1814 års fälttåg“ i Tyskland och Norge. Af “landtvärnet“ lärer numera inom Jönköpings län finnas blott en enda qvarlefvande. Efter sitt afsked var Lund kyrkovaktare härstädes i många år och erhöll i denna egenskap silfvermedalj. Enär han under senare delen af sin lefnad af allmänna medel åtnjöt ett årligt understöd af öfver 300 kr., behöfde den bepröfvade åldringens sista dagar ej förbittras af ekonomiskt betryck. Hans helsa var ända intill sista tiden någorlunda god och för 4 år sedan sågs han gå den nära milslånga vägen från sitt hem till kyrkan. Den aflidne efterlemnar 10 barn, 41 barnbarn samt 28 barnbarns barn = 79 ättlingar. <tab>L. J. </chapter> <chapter name="Från Vikbolandet">

Från Vikbolandet.

Eldsvåda. Vid egendomen Ekeby i Ö. Stenby socken nedbrann natten till måndagen den 7 dennes en flygelbyggnad, innehållande magasin och bodar. All der befintlig spanmål och inventarier blefvo lågornas rof. Elden tros hafva uppkommit genom derstädes förvarad aska. En hand i tröskverket fick den 4 dennes en tjenstepiga vid namn Anna Charlotta Jonsdotter från Järstad, Ö. Stenby församling. Flera fingrar krossades. Hon vårdas på Söderköpings lasarett. Stark konkurrens Inom Konungssunds, Ö. Stenby, Ö. Husby och Kudby församlingar å Wikbolandet finnas 9 väl sorterade handelsbodar, belägna inom en qvadratmils yta. Visserligen är Vikbolandet tätt befolkadt; men som de fleste af landtbrukarne m. fl. derstädes göra sina uppköp i Norrköping, kan afsättningen icke blifva tillräckligt stor på alla handelslokalerna. </chapter> <chapter name="Från Tranås">

Från Tranås.

Telefonen. Arbetet med telefonledningarna här i orten har nu, antagligen för vintern, afstannat. Genom centralstationen i köpingen förmedlas emellertid nu samtal mellan 5 abonnenter, nemligen jernvägshotellet i Tranås, jernhandlanden Emil Andersson, inspektor C. Ekwall, patron Buchardt, Sommen, och Tranberga säteri. I byggnadsfrågan har K. M:t faststält länsstyrelsens utslag. Egendomsförsäljningar. Bryggaren J. A. Andersson har till handlanden J. A. Ryd härstädes försålt tomten N:r 45 Litt. B. i qvarteret Blixten jemte å densamma befintliga byggnader. Likaså har kapten O. Bennich sålt ett sitt strax invid köpingen belägna boningshus ("Goodtemplarhuset") jemte dertill hörande uthus. </chapter> <chapter name="Från Medevitrakten">

Från Medevitrakten.

Sättet för val af skolråd är ej det mest tillfredställande, ity att dermed följes samma norm som vid riksdagsmannaval, hänsyn till förmögenheten. Vid riksdagsmannavalen måste detta hänsyn tagas, så länge riksdagsordningen sådant stadgar. Men i gällande statuter för val af skolrådsledamot fastställes ej sådana vilkor. Derur må anföras: "— — — utse lämpligt antal för nit om skolväsendet kände män". Men då hänger valets lyckliga utgång derpå, om detta nit finnes eller saknas hos de makthafvande, hvilka äro, så att säga, sjelfskrifne i skolrådet, såväl som i andra råd. Vi hafva exempel på båda fallen, d. v. s. att bland församlingens förmögna män och således inom skolrådet finnas vänner till skolan och tvärtom. Såsom karaktäristiskt för den senare sorten må anföras följande sorglustiga illustration. Vid skolrådssammanträde i en socken skulle en lärarinna antagas, "Jag föreslår Z.", yttrade en ledamot och motiverade sitt förslag så: hon skall ha 4 à 5 tusen kr. i mödernearf, och detta kan vara godt för församlingen, ifall ....." Hvad tyckes? Vid Oktoberstämman i W. Ny skulle beslutas om fattighusbyggnad, men så kom man på den sunda tanken att köpa en fattiggård. En komité utsågs derför, som skulle efterhöra lämpliga gårdar inom kommunen och till nu blifvande Decemberstämma inkomma med förslag. </chapter> <chapter name="Från Ydre">

Från Ydre.

En hedersman gick in i det "obekanta landet" den 21 dennes med f. d. fabrikören F. Gyllenram, senast bosatt på Eds säteri. Han var "a selfmade man" från början till slutet. "Utlärd" till färgeriyrket tog han, trots sitt adliga namn, hvilket på 1840-talet betydde icke så litet, gesällrenseln på ryggen och vandrade på det gamla, ärliga viset rundt omkring mera än halfva Tyskland samt Östersjöprovinserna. Äfven Petersburg samt Finland besöktes. Hemkommen gifte han sig, fick upp eget färgeri och dref detsamma i 28 år. Men ett nästan för godt hjerta och en egenskap, som af somliga sättes oerhördt lågt, den "att ej kunna sköta sig" gjorde, att hans affär gick omkull, och att han sjelf efter sin hustrus död öfvergaf sitt gamla yrke. Kärft var mången gång hans lif, “dansen på rosor„ var honom obekant, och mörk tedde sig lefnadsaftonen för den gamle, då han för 7 år sedan på Ed fann ett hem, ett verkligt sådant, der han, omgifven af varm och hjertlig vänskap, fick tillbringa sina sista år i bekymmerslöst lugn. Men den kraftige 64-åringens lika kraftfulle ande tålde ej att "ligga på latbänken", och så lärde han sig sjelf fotografiering, trädgårdsskötsel och framför allt fyrverkeri, i hvilka konster han uppnådde ej ringa skicklighet. Brist på insigter och pengar gjorde honom som fotograf mindre framstående; dock lyckades hans "grupper" af landskap oftast rätt väl. Som trädgårdsamatör väckte hans blomstergrupper vid uppfarten till Ed rättvist och allmänt uppseende, och som fyrverkare blef han de sista åren till och med utmärkt. Ehuru saknande hvad man temligen oegentligen kallar "högre bildning" var han djupt och lifligt intresserad af vår tids lifsfrågor och i synnerhet var astronomien, "framtidsvetenskapen", hans förtjusning. Stark som en björn, och som en vanlig kroppsarbetare och aldrig sjuk, fick han dock slutligen duka under för en starkare, och efter 14 dagars häftig lunginflammation "gick han sin väg". En vägomläggning, för våra förhållanden storartad, men under alla förhållanden aktningsvärd, är den som i dessa dagar pågår, börjande vid Joelshems bro och slutande vid Svinhults sockengräns. Visserligen "ginar" den ej mera än något öfver 1,300 fot, men 9 otäckt svåra backar undvikas och det äfven å tvenne ställen, det ena på 400, det andra på 800 famnar, linierätt framåt. Hela vägsträckan utgör 16 à 17,000 fot eller närmare en half mil, hvilket arbete helt och hållet utförts genom frivilliga bidrag. Initiativet har tagits af hemmansegaren Enoch Johansson å St. Bräng, hvilken äfven ensam afvägt, uppgått och utstakat hela vägen. Bidrag hafva, utom af kommunen, hvilken betalar 4 öre pr fyrk och dertill grusar, lemnats af Boxholms bruk, af grosshandlaren Sörensen för L. Bräng och framför allt af bymännen i Grindsbo och Sprängsbo, hvilka visat sig utomordentligt offervilliga. På ett par ställen går vägen på en sträcka af 5 600 fot fram öfver "mador", der man nödgats bygga på ett underlag af trävirke, naturligtvis både kostsamt och långsamt. Med en arbetsstyrka af minst 6, högst 20 man dagligen, har detta arbete pågått så, att denna nya väg som "vinterväg" är afsedd att öppnas den 1 December detta år. Öfver den lilla men träskiga Kolån äro dessutom tvenne broar slagna. V. Ryd tyckte, att företaget var utmärkt och lemnade såsom bevis på sitt erkännande hela 24 kronor, fördeladt pa 10 hemman. — Alltid något! En Läderlapp kom inflygande i salen på Ed den 30 Nov. kl. 6 e. m., frisk och kry. Då dessa djur eljest i slutet af Nov. eller senast början af Sept. pläga "gä och lägga sig", d. v. s. gå i vinterdvala, så kan hans förekomst den 30 Nov. icke betraktas annat än såsom en af detta års mänga "märkvärdigheter". </chapter> <chapter name="Från Berg">

Från Berg.

En djerf inlirottsstöld begicks här vid Berg natten emellan sistlidne 30 November och 1 December. 1 början af Oktober månad detta år öppnade egaren af Berg, landtbrukaren S. Vikström, en diversehandel i den förr till bränvinsmaga- sin använda byggnaden, i denna handelslokal hade tjufvarne bered t sig inträde genom att uttaga ena fönstret samt medelst borrning er- hållit tillräckligt stor öppning i den innaföran- bragta luckan, för att genom densamma kunna borttaga en der befintlig träbom. Kassalådan hade de, sedan penningarne bort- tagits, placerat på en framför mangårdsbygg- ningen varande stenmur. Tvä bundtar domestik, 1 säck, två!, katrin- plommon, cigarrer och tobak saknades äfven, men största delen återfans sedan på vägen at kyrkan till. Stölden vittnar om stor djeriliet, ty den si- dan af byggnaden, der inbrottet skedde, ligger alldeles bredvid den mycket trafikerade vägen och blott några tå alnar trän boningshuset. Från Gustim. Uruuknad. Tvenne stenarbetare, som i söndags åtta dagar sedan besökt sina föräldrar, skulle på aftonen återvända och hade stämt möte vid A by strax vid Gusum. Den eue af dem. Emil Schillerström, hade ej tid att vänta pä kamraten utan gaf sig ensam på väg och tog, för att få en ginväg, kosan öfver den till- frunsna sjön Strolängen, livars andra strand han dock aldrig uppnådde, ty isen brast och han kom i vattnet och drunknade Personer hade från Brå ta liört nödropen på aftonen, men till följd af det rådande mörkret var det omöj- ligt att bringa den olycklige någon h.j.-lp. Hans lik har sedermera hittats och i dag hemförts till hans föräldrar. Han var blott ii år gam- mal och efterlemnar sörjande föräldrar och syskon samt, efter hvad det berättas, äfven fästmö. Olyckshändelsen manar ytterligare till försigtighet vid beträdande af svag is, men nien- niskor vilja ej låta sig varna utan rusa i vild oförvägenliet ut pä den svagaste is och derför få också så mänga med lifvet plikta för sin dristighet. Carolus. Från Godeprd. Ilelbregjlagörare. Återigen har en s. k. helbregdagörare besökt norra delen af vår socken. För någon tid sedan hade vi besök af en "syster Anna", hvilken åtföljdes af en karl, som kallade sig helbregdagörare för själen. Den nu senast hitkomiie profeten utgifver sig emel- lertid för att vara en läkare både till kropp och själ. Han erbjöd sig att bota en nicka i orten för fallandesot. Flickans föräldrar voro öfver sig glada att Gud sändt en sådan "en- gel" till deras dotters helbregdagorelse. När nu operationen skulle verkställas, befaller han föräldrarne att anägsna sig medan kuren på- gick, men som de voro temligen nyfikna af sig. trädde de snart in i stugan igen, då de dock af den "helige" blefvo allvarligen uppmanade att ånyo anägsna sig. Denna gäng togo de en promenad ut åt skogen. Da föräldrarne återkommo var helbregdagöraren borta och ku- rens resultat torde snart visa sig i ett lefvandc minne af den "helige" mannen. Han har upp- gifvit sig vara hemma vid Finspong. randen, en i hennes skumma och oerfarna blick rigtig "Don Juan", som snart nog med A mors pilar hade skjutit sådan bresch i qvinnans svaga fcjl-rta att han inom kort fann sig i bsatt^ing af (len äkta mannens både skyldigheter och rättigheter. Frukten af denna ömma och kär- leks, ulla bekantskap blef cu ny upplaga inom familjen, som "löst 1,iiftad", presenterade sig vid den äkta mannens hemkomst. Den bedragne mannen ville ej på några vilkor kännas vid denna nya gren på hans gamla snart förtorkade stamträd". Detsamma påstod äfven manuell Ntr i och som nu ingendera \ illa åtaga sig "förläggar- skapet" för det nya arbetet, som under slika förhållanden ej längre kunde existera, beslöt man att möta hvarandra i fru Justitias tempel, för att låta den höga rättvisan hålla syn och skifte på den omtvistade egendomen, till hvil- ken häda ville göra sig urarfva. Ofvanstående är uppränningen till livad bär nedan kommer att oinförmälas. Domaren till mannen N:r 1 : Ar ni gift med lutet svar. Frågan upprepas äter, me» med mera, Ijudelig ton. Mannen är fortfarande stum som en fisk. men hustrun upplyser nu. att hen- nes kära hälft hör b varken på det ena eller andra örat, utan är "sten dö,-'. Sedan domaren af hustrun I".,It den önskade upplysningen, vänder han sig till mannen N:r:! med en fråga. !>!>,,„- s:-,| orörlig som en bild- stod och gaf ej ett ljud ifrån sig, frågan upp. repades derför ännu en gäng, men med mera Som svaranden af domarens miner och rörel- ser slutligen fö,st,,,!, att dit var honom det gälde, framträdde lan nu Ull dombordet och med ryggen böjd i 15 graders vinkel var han nog vä i väl lig upplysa domaren, att han var "sten döt-. Domaren I,Kl väl denna nya före- teelse litet small förbiulf:»!. Saken började ock verkligen I, I i, v.-, litet tr.tg. komisk, helst ni mängd vittnen i målet skulle afhöras, af hvilkas j berättelser parterna naturligtvis ej kunde höra ett ord. Vittnena, som inalles voro fem, uppropades nu o,-ii framträdde till dombordet for att af lägga vittneseden. Ett af vittnena, en qvinna. förklarade med ett bredt grin och under det hon intog en allt utom vid ett dornbord passande attityd, "att hon ej ginge ed i det här brottet*. Al hennes åtbörder och si, 11 att vara, fann domaren sig föranlåten framställa den frågan, huruvida hon var rigtigt klok eller ej V Härpå Don, : ;.r ni l,a>.,- t Vattnet V , Dom Bekänner ni er till statskyrkan V Vittnet: Ja! Dom.: Na hvarför vill ni dä inte gä eden. det vet ni väl ej iir någon synd? Vittnet: "Nej jag gar inte ed i det har brott,:!" Dom.: Det här brottet, hvad menar ni med det, om det vore ett annat mal. vore ni dä villig utlägga ed? Vittnet: "Ja. men inte idet här brottet!" Doma- ren förestälde henne nu i allvarliga ordalag hvad följderna kunna blilV.-t tor ett slikt ticd- skande, men vittnet sade, det de skulle la göra henne livad de ville, hon ginge ej eden ända. Ni, uppstod ett långt parlameiiteraiide bo- alt utröna, huruvida parterna hade något emot att vittnet finge a Ilägga, sin berättelse utan ed, och som detta ej var fallet, slapp qvinnan un- dan för ett öfvermåttan godt pri-. De fyra öfriga vittnena skulle nu a Ilägga, eden. Domaren förestafvade eden. Tre af dem eftersade edsforrnuläiet, men det fjerde, en hustru, teg och sade aldrig ett ord. Dom. till vittnet: hvarför säger ni ej etter? Vittnet teg fortfarande. Frågan upprepades ännu en gång och nu upplyste ett af de andra vittnena, att qvinnan Såvä! rätt som åhörare blefvo nu vid detta tredje fall af "steudöfliet" niägta förvånade. Domaren fick sedan särskild!, skrikande qvin- nan i örat, genomgå edsforinnläret med henne, hvilket, i följd af qvinnans udssägningar, drog ut en lång stund. Sedan alla vittnena nu afgifvit sina berättel- ser s.oi;t afiroppai det ena ette det andra och ii:1 svaranden vidhöll »i,t nekande, fann sig all- m'i'.i,a åklagai, n på g, 1,0,1 »f hvad som i sa- k i, förekommit sig föranlåten yrka att sva,au- den med ed skulle värja sig Iran åtalet. Svarand n tillfrågades af domaren i ni han kunde gå eden. Svaranden, tom naturligtvis ej torde h varom tåga var teg, men långt borta i tingssalen hördes en gäll qvinnoröst ur folk- hopen skrika, "lo det kan jag, men det gör jag ju inte h.r jag ju sagt"! Döma,cn "tyst derborta, livad väsnas ni efter de. är ju ej någon som tilltalar er! Äter vände sig domaren til! svaranden med samma fråga och åter hördes den envisa qvin- nan skrika ".la det kan jag har jag ju sagt, u en jag gör det inte i det här brottet"! N',1 b ast slutligen domarens strängt anlitade tålamod ocä vand tiil tingsvaktmästaren sade hac. "lör ut käringen", hvilken sedan mäkta förvånad in,un kort fann sig, konvejerad afåhö- rarnes skrattsalvor, hastigt och lustigt förpas- sad ti t i löt stugan. Nu selan den halfgalna qvinnan ändtligeu lemnat tingssalen kunde domaren i i red och ro lä framställa sina frågor til! svaranden, hvilken förklarade s-g beredd att kunna ga eden. Målet blef för flera vittnens höranda uppskju- tet till nästa rättegåiigstilliälle. Gåfva ai" it>i-.;uiilii!;,-ämt. Vid med folkskolan , Ilades,a., den 2 dennes förrättad examen, öfverlemnades efter densomoas slut till organet, n och folkskol-lä aren N. ÄI. Ölän- der en gåfva. btstående af kallekanna, socker- och gräddskål allt .T nysilfver. Gätvnn, som al några förramlingsmedlemmar åstadkommit! genom subskription, öfverlemna- des elter ett lör tillfället lämpad! tal. af kom- minister A. Nyström, som förrättade examen. Elier densammas slut var herr Öländer in- bjuden till middag i prostgården, der den ål- drige kyrkoh" den. teolog e doktor Eimuiuelsson egniide fr Öländer ett i hjertliga o,dal,» hål- let afskedstal, dervid berömand» den langa tid de tillsammans tjenstgiort inom församlingen. Hr Ö änder, som frän och med detta lii-ear tagit afsked från skolan, har tj.nstgjort som folkskolelärare i 41 ar. dera! 38 år inom Ilalle- kor att när som helst vid anfordran tillhan- dahållas samt slutligen kassa-kreditiv och depositionsrörelse, äro så allmänt bekanta, att de icke bår behöfva beskrifvas. Föralla dessa lättnader har allmänna rörel.-en uteslu- tande att tacka de enskilda Imnkerna. Väl är det sant, att riksbanken följt med och jeniväl nu betjenar allmänheten pa enahanda sätt, men det dröjde ganska mänga ar in- 11:111 riksbanken började blifvn annat än en sedelutgifvande lånebank, »cl, ,!, t ,,, ganska säkert och lätt att bevisa, al» -in de en- skilda bankerna fråntagas banksedelutgif- niiigsrätten sådan den nu är, så förlorar all» mänheten största delen af de lättnader i om- sättningen, vid hvilka mall nu i några tio- tal ar hlifvit van, och s,, t» s,i mycket bidra- ger till besparing af onödiga omkostnader. En livar kan finna, af de niåiiadtligin ut» kommande ofnViela bankrapporterna, huru bchnfvet, af lytemitiM ill, der vis-a tider af året vi htiriiledes detta belii.f utsn befintliga provins!, . ' , tedclutgitning lätt . si il gällg eller reserv al lij ,"-n i ii,-ert,., ncli egentligen c !:■.' i hnfvudstaden och sjsom en naturlig följd hel alt. när hehof ät r, jiad.-s i X, i rlailll, i Skal rekvisitioner skulle als, jemte in ända lam bandi att tu- riksbanken I ekoi lopp banksedlar. Skulle banken, lör att stärka s t,,,,!, lola.-l dess rtirvn ,i,g fylles af ig.ioi,. bank- ilenna t,ll- ,-»,!, tillgäng- lärbet, skulle t bytesmedel yp- II. i,,,,l anhållan l 11!, idelllgt la- l,climi.'-at: rik,-- etalli vägrar att öka sj„ ntlä Kin kan unders!under- ty oaktedt riksbank, o tydliga, utgöra de i j n Från Vestervik. land i niaiinaKliil.il. ii lin,le sitt årssam- manträde i måndags afton, hvilket var besöktaf omkring ett 80-tal ledamöter. Ett föredrag hölls af agronomen C. Kildbeig. om livad vi hafva att iakttaga med anledning af landtbiukets nu- varande tryckta ställning. Derefter diskutera- des åtskilliga ämnen af vigt för jordbruket, boskapsskötseln och skogshushållningen. Af den upplästa revisionsberättelsen framgick att klubben egdc en kassabehållsing af 4<!8 kr. 34 öre. Till ledamöter i styrelsen utsagos: hrr C. Lybeck, K. G. Bergin, J. Södergren, N. O. Kjörk- raan, 0. Nordcnfalk, (j. Borell och <!. Kernell. Revisorer blefvo hrr F. M. Gustafsson och A. Randel. Den sedvanliga Oscar»l>aIen blef i år indragen. I stället erhöllo de många i sta- den varande landtboarne en muntration å tea- tern, der medlemmar af samhället, för ett väl- görande ändamål, gåfvo sällskapsspektakel, livarvid tvenne pjeser uppfördes. Revelj blåstes af arbetareföreningens musikkorps kl. 7 på morgonen. Ett skyttegille ämnar inan bilda härstä- des. De som äro hågade för att ingå i gillet hafva kallats till ett sammanträde ä Stadshuset, för öfverläggning. Då intresset för skjiitöfiiin- gar är ganska stort och skarpskyttekaren ej vidare finnes till, är det antagligt att skytte- gillet kommer till stånd och att. skyttarnes an- tal ej blir obetydligt. Från Finsponga län. En domstolsscen. Det var vid Finsponga. läns häradsrätts senaste sammanträde. Mald N:r 7 å uppropslistan påropades. Platsen ä kärandesidaii upptages af ett äkta par, inan och hustru, hvilka efter utseendet att döma tycktes hafva uppnått nvardera sina H) ar. Mannen ser nedslagen »t, hustrun dereniot mera sorgfri. Vis å vis detta par, d. v. så svarandesidan, står en omkring ÖU ar gammal ungkarl af ett halfidiotiskt utseende och med den slöa blicken dels fäst ä golfvet och dels med densamma följande domarens ord och rörelser. Och orsaken hvårföre dessa parter stå här emot hvarandra? frågar läsaren. Jo det fram- går af den nu inför rätten upplästa stämningen, som upplyser, det käromålet är anhäiigiggjordt på grund af en af dessa kärleksscener, om hvilka Luther säger, att vid desamma "vår Herre blundar ined ena ögat och ser med det andra". Mannen hade vistats borta tian hemmet öfver ett år, sysselsatt med arbete. Den gamla gräsenkan hyllade den bibliska åsigten, "det är icke godt att vara allena", och på grund hårat knöt Tion ett civilt äktenskapsförbund med sva- >tad. De enskilda bankerna. Från et! aktad och värderad insändare, som är vä! förtrogen med sitt ämne, hafva vi mot- tagit nedanstående uppsats till införande i tidningen. Ehuru — såsom vi redan förut un gifvit — våra åsigter i åtskilligt utvika från insändarens, \ilj.i \i dock utan några anmärkningar från vår sida införa uppsatsen a,i lydande: Herr Redaktör! Uti dit program för vigtiga allmänna ful- gor. som Ni behagat offentliggöra, och som innefattar ganska många begrundansvärda ämnen, förekommer j cm v ii I såsom elt allmän- nare önskningsmål: "att i Sverige endast må finnas ett enda slags banksedlar", hvilket ju är sa att för- stå, alt väl olika banksedelvalörer skulle fortfarande komma att begagnas, men alla banksedlar vara utfärdade af rn enda se- delutgifvande bank. Då det icke kin vara tvifvel underkastadt om hvilken bank, som skulle erhålla denna stora förmän, sä innefattar Edert förslag, att riksbanken framdeles skulle erhålla monopol på att utgifva banksedlar, och det iir emot denna önskan, som jag till- låter mig göra allvarliga invändningar, be- rättigade pa grund af femtio ars erfarenhet cch noggrann kännedom om hvad den eko- nomiska .ställningen inom provinsen var jä den tiden, da hvarje lan, föl-sträckning, huru obetydlig som helst, skulle med mycken om- gång och tidsntdrägt sökas i Stockholm, och då intet annat hyletninle'. fans än rikslian- kens och riksgäldskontorets sedlar, hvilka, när de skulle sändas med posten Iran en ort till en annan, måste lörtecknas och un- der öppen rekommendation med stor kostnad åt postverket anförtros. Till dessa ölägen- heter kunna läggas, att riksbankssedlariie endast invexlades med mynt på elt enda ställa i landet. De lättnader i omsättningen, som nu oga rum, medelst postremissvexlar utan afgift, upp- och afskrifningsvexl.tr, dervid räknings- gifvaren åtnjuter godtgörelse för de pennin- gar hanken »mottagit i sin vård, under vil- de fonder, öfver nu förfoEa til! «1 « till allini ar rörelsen i lian att vinda sig för till utlandet, d, „i ittigad. , ifitt b - erdedel af • ande, ,a tameiltf! att erhåll ni,.ni guld kan inför- skrifvas, och till och ined från Köpenhamn erhållas guldmynt lika med våra egna. Detta blir mycket obeqvämt, och livad kommer det att. kosta' Mät, irrar sig -ä lätt när man talar om "penningar", cch man skiljer icke alltid uppå. att penningar betyda lade /-<->- intal o,!, bytesmedel. För att genom lan erhålla ett kapital, att åt.-rbeialas efter en ti,!, är hvilket banksystem ?oin helst läng, ni lätthet ei hälla gliilde rörelse ökad t s just d't liäiiksy- 'dclutgtlvande han- ■iii ej tår förbi- sjelfstfindigheten ckline. åt kåda riks- bruk I,ai t. men Rit ett i förhållande till c, t belopp bytesmedel crfuidr stein med llore enskilda , kcr. som vi nu ega. En annan omständighet, ses. är. att den provinsil la pa det ekonomiska området går förlorad och ersattes illa af en skarp centralisation, liviu- igenom provinsernas invånare bl i fva bero- ende af riksbanken och andra stora bank-in- rättningar i liufvudstaden. Det är ingalunda sannolikt att riksbanken blir enväldig, äfven om den erhåller mom pol på banksedelot- gifningsråtten, utan komma alltid i de större städerna betydande och sjelfständiga bank- inrättningar att finnas. Men i landsorten skola de enskilda bankerna ersättas al af- delningskontor frän rikshanken, hvilka skola »lyras reglementsenligt, ocii i liändelsesf den al dra ringasto tryckning på hiifviidkontorct gifves order att inskränka bankiörelsen i or- terna, utan att någon menniska der kan ana Till sist vill jag fästa uppmärksamheten pä en stor fördel, som skulle gå alldeles för- lorad för orterna. Ända solan är 1874 äro do Enskilda bankerna ålagda att, vid anfor- dran invexla sina banksedlar med guldmynt enligt lydelsen. Vi fatta således i hela Sve- rige tjugusju städer, derför I-mksedlar kunna erhållas guldmynt. Alla erkänna att detta är en anordning, som väsentligen betryggar banksedelns värde såsom bytesmedel. Sk,,1a vi nu återvända till den til, då riksbankens kassakontor i Stockholm var det enda ställe i hela landet, der man hade rätt att fordra en banksedels invexlande med guldmynt, sä blir denna förändring en oerhörd försämring! Jag vet att jag här, för en Östergötlands enskil- da banks sedel, vid bankens hnfvndkontor, kan erhålla guldmynt, < cl, da bankbolaget aldrig svikit sina förbindelser, gör de-s banksedel samma tjenst s, in mynt. Men jag vet, att om den luirnsten, pä I,vilken egan- derätten i landet hvilar, och som utgöres af ett fast mynt såsom värdemätare, skall lin- nas i en euéa bankkassa nch dem,a i en obefäst gränsort, sa får nog en gäng fram- tiden plikta Pr det oerhörda lättsinne, som möjligen nu lyckas att. til! förmån för riks- batiken och af politiska ski för landets ekonomiska ut banken monopolisera i ätten att utgifva I Linköping i december. <tab>Högaktningsfullt <tab>gammal östgöte. </chapter> <chapter name="Blandade ämnen">

Blandade ämnen.

Fältmarskalk Wrangel och prins Fredrik Karl. Prins Fredrik Karl af Preussen war med i sensaste kriget mot Danmark och fick efter intagandet af Dybbölskansarne ett teleqram från konung Wilhelm, som yttrade: "Näst härskarornas herre har jag dig, och din förträffliga ledning att tacka för wåra truppers seger". Fältmarskalken Wranael war som bekant de preussiska truppernas högste befälhafware, och prinsen kände sig, då han meddelade fältmarskalken det kungliga tacksamhetstelegrammet, en smula beswärad samt yttrade några beklagande ord, att marskalken blifwit glömd. "Å prat", inföll gubben. "Jag är wisst icke glömd. Med härskarornas herre menar hans majestät naturligtwis mig." Så byta wi plats, då. Följande anekdot om Carl XV är icke ny, men wärd att upplifwas. Wid 18 års ålder gjorde dåwarande prins Carl en resa till Baiern. Sent en afton ankom prinsen, som reste incognito, till en gästgifwaregård, hwilken war alldeles öfwerfyld af resande, så att han icke kunde erhålla något rum. Han gick nu in i skänkrummet för att tillbringa natten, men äfwen der war resande, i det en engelsman hade tagit sitt nattlogis på ett stort bord. Prinsen lade sig under bordet, och mellan honom och engelsmannen uppstod följande samtal: — Hwad är ni för något? — frågade engelsmannen. — Jag är öfwerste. — Är ni öfwerste? Så ung! Hur gammal är ni då? — 18 år. — Då måste ni antingen wara en owanligt duglig man eller också hafwa kommit fram genom hofgunst. — Jag har kommit fram genom hofgunst. — Hwem är ni då? — Jag är prins af Swerige och Norge. — Då är det bäst wi byta plats — sade engelsmannen lakoniskt. En öfwerliggare. I Thord Bondes nya bok "Wåra öfwerliggare" skildras en stud. Korén (fingeradt namn), som dref disputationsnäring, d. w. s. hjelpte unge teologer på ett egendomligt sätt att disputera i Lund. Han hade ett otroligt minne. En wacker söndagsmorgon under högsommaren, träffade Korén sin wän X., biskopens prebendekomminister i "Fjelie, Flädie och Lomma". "Har du icke lust att följa med till landet i dag?", sporde komministern. "Du skall slippa att höra mer än en gudstjenst, och så skall du få en så god middag, som huset förmår". Korén tackade för så wäl det ena som det andra af den utlofwade wälfägnaden och följde med. Efter slutad gudstjenst i den ena kyrkan, der Korén suttit bland åhörarne, och då männen gjorde sig redo att begifwa sig till annexkyrkan, sade Korén: "Nu kan du wara trött, bror X; will du icke låta mig predika i andra kyrkan, så kan du gå för altaret?" "Men du har ju icke beredt dig på någon predikan i dag?", sporde komministern något förwånad. "Åh, det går wäl ändå", genmälte Korén småleende; och komministern, som kände sin wäns förmåga, twekade ej länge att mottaga denna i sommarhettan mycket wälkomna hjelp. Efter altartjenstens slut besteg derför Korén predikstolen, då den i en af åhörarebänkarne sittande komministern till sin häpnad får höra Korén ord för ord, men utantill, framsäga den predikan han sjelf nyss uppläst från papperet. På återwägen sutto de båda wännerna en lång stund alldeles tysta. Korén teg som en mur, och komministern sade heller icke ett ord, icke ens tack. Slutligen utbrast komministern på en gång både förlägen och förargad: "Jaså, du hade också läst den der?" "Aha, der knep jag dig!", utropade Korén skrattande. "Jag will blott weta, hwar du lånat din förträffliga predikan." Korén hade med andra ord icke läst "den der". Endast med tillhjelp af sitt glänsande minne och sin magt öfwer ordet war han i stånd att nästan ord för ord upprepa en predikan, som han icke hört mer än en enda gång. </chapter> <chapter name="Utrikes Nyheter">

Utrikes Nyheter.

Ställningen på Balkanhalfön.

För närwarande hwilar wäl striden, men ställningen är derför långt ifrån lugn. Det är framför allt tre frågor, om hwilkas lösning Balkanangelägenheternas utweckling för ögonblicket wänder sig: Skall konung Milan hålla sig på sin tron? Skall Porten med wåld skilja Ostrumelien från Bulgarien? Skall czaren försona sig med furst Alexander? Från alla sidor ingå underrättelser om, att konung Milan hotas af en katastrof; öfwerallt i det serbiska landet wisa sig spår af en widt utbredd revolutionär rörelse; i wäl underrättade kretsar antager man till och med såsom faktiskt, att denna revolutionära rörelse redan för twå månader sedan har så kraftig, att konungen mot sin wilja såg sig nödsakad att förklara kriget, för att befästa sin tron med fiendernas blod. Nu, då i stället för seger det ena nederlaget följt på det andra, då tronens kraftigaste stöd, arméen, wisat sig wara temligen twifwelatligt, då afslutandet af en ogynnsam fred förestår, skulle det icke wara besynnerligt, om de revolutionäre ånyo rörde på sig. Äfwen öfwer den andra frågan måste den närmaste framtiden sprida ljus. Icke till följd af beslut, som fattats på konferensen, på hwilken England obetingadt har uttalat sig deremot, utan på de tre kejsarmagternas och Italiens råd har sultanen beslutat att till Ostrumelien afsända en civilkommissarie, som skall leda förwaltningen, till dess denna turkiska landsdels öde blifwit definitivt afgjordt. De båda först afsände turkiske delegerade lära, enligt turkiska uppgifter, ha mottagits wäl i denna provins, men å andra sidan ha betydelsefulla demonstrationer egt rum, enligt hwilka ostrumelioterna icke wilja finna sig i att skiljas från Bulgarien. Hwad skall nu ske, om ostrumelioterne i widsträckta kretsar göra motstånd mot den turkiske civilkommissarien och wägra att lyda honom? Skall på hans wink den turkiska truppafdelning, som är sammandragen wid den rumeliska gränsen, öfwerskrida densamma? Detta är knappast troligt, så mycket mera som Porten förpligtat sig att icke låta sina trupper rycka öfwer gränsen, förrän den blifwit enig derom med de tre kejsarmagterna. Säkert är emellertid, att czaren icke skall gå in derpå. Den tredje frågan, om czaren skall försona sig med furst Alexander, är swår att beswara. Många underrättelser från Ryssland tala emellertid om, att intresset för bulgarerne och deras önskningar börjar sprida sig i widsträckta kretsar. Czaren måste säga till sig sjelf, att af det beröm, som han tilldelat de ryska officerarne, de bulgariska truppernas uppfostrare, faller en stor del på den unge fursten, hwilken alltid har följt denna uppfostran med största uppmärksamhet och i afgörandets stund war rätte mannen på rätta stället. I hela Ryssland har furst Alexander sympatier för sig, och skall czaren kunna motstå denna strömning bland hans folk? Skall han icke så småningen inse, att han måste glömma sitt personliga hat? Denna fråga är ödesdiger och swaret på den skall endast långsamt mogna, men ju mer furst Alexander wisar moderation och tålamod, desto bättre skall hans öde gestalta sig. </chapter> <chapter name="Handelsunderrättelser">

Handelsunderrättelser.

Norrköping den 5 Dec. Torg- och hamnprisen i dag hafva varit: Hvete, 85 öre à 1:10; Råg, 80 à 85 öre; Korn 80 à 90 öre; Hafre 78 à 80 öre pr 20 skålp.; Ärter, gula, 14 kr. à 15:50, dito gröna, 15 à 17 kr. pr 63 kannor; Ägg 1:30 à 1:50 pr tjog; Smör 80 à 95 öre pr skålp., Ost, tryck- eller sötmjölks- 10 à 11 kr.; fläsk, saltadt, 7 kr. à 7:50, dito färskt 5:50 à 6:25; Kött, färskt, 3 à 4 kr.; Fårkött, färskt 4:50 à 5:50, allt pr 20 skålp.; Potatis 4 à 5 kr. och Kålrötter 3 kr. pr tunna. Torgpris i Linköping. Den 9 December. Hvete 80 öre à 1 kr.; 80 à 85 öre; Ärter 80 à 90 öre; Korn 80 à 95 öre; Blandsäd 75 à 80 öre; Hafre 75 à 76 öre, allt pr 20 skålp.; Potatis 4 à 5 kr. pr tunna; Kött 4 à 4:50; Fårkött, färskt 4:50 à 5, kr., d:o saltadt 5 kr.; Fläsk, färskt, 5:75 à 6 kr., d:o saltadt 6 à 6:50; Talg 4 kr. pr 20 skålp.; Ister 35 öre; Ost, sötmjölks- 40 à 50 öre, d:o skummjölks- 12 à 14 öre pr skålp.; Smör 15 à 16 kr. pr 20 skålp., 75 à 80 öre pr skålp.; Ägg 1 kr. 10 à 1 kr. 20 öre pr tjog. Torgpris i Kisa. Den 5 December. Hvete 1:15; råg 90 öre; ärter 90 öre à 1 kr.; korn 85 à 90 öre: hafre 75 à 80 öre, allt pr 20 skålp.; potatis 2:75 à 3 kr. pr tunna; kött 3:50 à 4:50; fårkött, färskt 3:50 à 5 kr.; fläsk, färskt 5 à 6 kr., d:o saltadt 6 à 7 kr.; talg 5 kr., allt pr lisp.; ister 40 à 45 öre pr skålp.; ost, sötmjölks- 50 à 60 öre, dito skummjölks- 15 à 16 öre, smör 67 à 70 öre allt pr skålp.; ägg 80 öre pr tjog. Torgpris i Mjölby. Itäg 85 a s;! ,-,,, pr JO skål,,,; l,la„.l,.a.l K il 8: 27, il ■: 5,11 pr tunna; kött 4 kr.. I; 5,0 il 5. kr.; rårkött, ■lirskl 4: 5,0 ii 5, kr.; fläsk, färskt i,; 2.',. .',; .',0 ii :,-. 'ö, >>;,< s.ita.h ,; ,, 7 kr., allt pr 20 skal,,.; ister 36 i 40 öre; ,,-, .öiM.jölks 47, ia 7,0 öre; dilo skumiujölks 5, a 1.- öre; s„>,„ jr, öre ,r skal,,.; iigg 1 kr. il 1; 15 ,.r t.l„g. Torgpris i Tranås. Den 4 December. Ärter 1,1 I,,.. ,.,„„ i, ii t ■■ kr. pr tunna; hafre T3 i 75, öre pr JO skalp.; potatis :i: 5,0 k 4 kr. pr tunna; lött, OX-, prima I; 25. il I; 5,0, ,!; , k„-, sä,,,,-,- ,-i; 5,0; k,-l, l„r-kt .'.: 25, il 5,; 5,0; talg t kr. pr 20 skalp.; ■st, sötmjölks 4 5, it 5,0 ör»; ititu sklinnnjölks lö ii !,, „ •; -„„"„• ',,', öre pr skalp.; agg 05, öre kullen. Torgpris i Hjortqvarn. Den 1 December. Hvetc 10 ii 17 kr. ,r tunna: räg 1?., ärter 20, korn 13, hlumlsu.l 10 a 11, hafre 7, potatis 4 kr. pr tunna; tölt 3: .'.0 il t kr,; lålkött, färskt 4: 5.0 Ja 5 kr.; Iläsk» •alt:.,It ,'. it 0: 50, pr 20 skiilp.; ost, sötmjölk» 60 öre, 1:0 sk,o>„„jölk> 20 ör,., sinöl 05, öre pr skalp.: agg IS öre a 1 kr. ,, tjog. Torgpris i Eksjö. Den 2 December. Torgdagen hästädes hade riklig tillförsel på kreatur emot hvad förhållandet brukar vara på månadsmötena. Handeln var rätt liflig, oaktadt inga uppköpare från andra håll infunnit sig,och prisen tycktes höjt sig något. För 13 qv. feta oxar betaltes 275 à 300 kr., ötrige pris i förhållande derefter. Vackra kor betaltes med 70 à 80 kr. På torget var tillförseln ringa. Torgpris i Finspong. Den 5 December. Hvete 90 öre à 1: 10; råg 85 öre; korn 85 à 95 öre; hafre 72 à 73 öre, allt pr 20 skålp.; ärter 16 à 16: 50; blandsäd 8: 50 à 9 kr.; potatis 4 kr. pr tunna; kött 5 kr.; fårkött, färskt, 4: 50 à 5 kr.; fläsk, färskt, 5 à 5: 50, d:o saltadt 8: 50 à 9 kr., allt pr 20 skålp.; ost, sötmjölks-, 50 öre, d:o skummjölks- 20 à 30 öre; smör 75 à 80 öre pr skålp.; ägg 1 kr. à 1: 20 pr tjog. </chapter> <chapter name="Här och der i Östgötabygden. III">

Här och der i Östgötabygden.

Teckningar ur folklifwet af Halfdan Skog.

III. "Sin egen lyckas smed."

Det war en wacker afton i slutet af Juni månad. Dagen hade warit owanligt warm och aftonen war derför med sin swalka mycket wälkommen. Solen hade just gått ned och denna behagliga halfskymning, som är utmärkande för nordens sommarnätter, hade lägrat sig öfwer nejden. Glans wattenyta låg så stilla. Knapt en krusning syntes på densamma. Nere wid stranden wid det naturskönt belägna Ängsnäs i Risinge socken se wi en ung man luta sig mot en lummig gran under det han låter blicken irra ut öfwer sjöns spegelklara yta. Ängsnäs war wid tiden för wår berättelse ingalunda så storartadt bebygdt, som nu är fallet. Boningshuset war lågt och torftäckt, men den sköna naturen deromkring war sig lik. På ena sidan utbredde sjön, då som nu, sin kristallspegel och på de öfriga sidorna stod den mörka, ewigt gröna barrskogen, hwari här och der en uthuggning blifwit gjord, för att bereda en liten åkertäppa plats. Egaren till denna gård war wid tiden för wår berättelse den förmögne och ansedde nämndemannen Swen Andersson, hwilken, från att ha warit endast en fattig yngling, arbetat sig upp till stor förmögenhet och anseende. Den unge mannen stod der wid stranden en lång stund, försänkt i tankar. Han war lång och reslig samt egde ett fördelaktigt utseende. Hans ansigte uttryckte fast wilja och beslutsamhet, i hans klara blåa ögon läste man upprigtighet och hjertats godhet. — Ja, sade han wid sig sjelf, jag skall tala med henne . . . . Han wände sig om och gick upp mot gården. Der ute på ett gungbräde satt en ung flicka. Hon war ej i ordets egentliga mening skön, denna flicka, men hennes ögon uttryckte denna hjertats renhet och oskuld, som gör att äfwen det mest wanskapliga ansigte förefaller behagligt och tilldragande. Hon såg ut att wara omkring sjutton år gammal. — Är Lars ute ännu? sade hon, då den unge mannen närmade sig stugan. — Ja, jag är så, swarade han och gick bort mot gungbrädet, der hon satt. — Och äfwen Emma är ute? återtog han, i det han satte sig. Ja ja, qwällen är så wacker, att man icke gerna kan ha lust att wistas inne. Så sutto de en längre stund utan att säga något. Tystnaden bröts dock af Lars, som sade: — Det är nu snart fem år jag warit här. — Jaså, är det så länge? . . . Ja, tiden går fort. — Då jag kom hit, war Emma bara barnet. — Ja, jag war ju tolf år då? — Ja-a. Nu stannade samtalet igen. Det är mången gång swårt att få ett lifligt samtal i gång. — Snart kanske Emma gifter sig, sade han efter en stunds tystnad. — Åh, så Lars talar, sade hon och hennes ansigte färgades af den wackraste purpur. Jag är ju ännu så ung och för öfrigt så . . . — Så? — Så wet jag ingen, som jag wille gifta mig med. — Ingen? Ett mörkt moln drog öfwer den unge mannens ansigte. — Men Per i Wistinge skulle allt bra gerna önska att Emma gaf honom sitt ja-ord, återtog han efter ett ögonblick. Han har också sagt, att han icke kan lefwa, om inte Emma will ha honom. Han är rik och ung . . . — Och dum och egenkär. Åter afstannade samtalet. Det syntes tydligt att Lars hade någonting på hjertat, men att han hade swårt att komma fram dermed. Han flyttade sig ett par steg närmare henne . . . — Emma, sade han hastigt, liksom hade han fruktat att ej kunna uttala det han wille; ifall en annan ung man, som snart fem år sett er för hwarje dag, skulle säga till er: Jag är fattig, men jag eger ett trofast hjerta och en säker förhoppning på framtiden; jag älskar er med mitt hjertas hela wärme — hwad skulle ni då swara? Han såg på henne med en blick så öm och warm, att hon owilkorligen måste nedslå sina ögon.