kunnat anordnas i sammanhang med den öfriga
skolgången, utan att barnen måst på särskilda
dagar besöka slöjdskolan;
4:o. Antagandet att lärare och lärarinnor
äro de, hvilka draga största vinsten af
slöjdandet. Häremot torde få erinras:
att skolslöjden ej afser danande af
yrkesmän eller handtverkare, utan endast att
grundlägga en allmän händighet, samt verka
utvecklande på förståndet och karaktären.
Följaktligen äro hrr yrkesmäns fruktan, att af hvarje
liten slöjdande skolpilt fostras en blifvande
konkurrent, fullkomligt obefogad. Möjligen
torde de i en framtid befrias från de ömkliga
reparationer och lappverk, för hvilka bonden
nu eftersöker deras hjelp och lemnar sin
penning, men dervid stannar det. Det reela
arbete, som tillhör yrket, återstår dem dock
alltid. Den händighet slöjdandet afser att
meddela barnen borde bonden väl i främsta
rummet hafva lärt att värdera; den är för honom
nödvändig och saknas bittert af den, som ej
förvärfvat den.
att under åren 1883—1885 omkring 1,300 (ett
tusen trehundra) kronor blifvit till införande
och upprätthållande af skolslöjden till
församlingen, i form af anslag, skänkta af statsmedel,
Östergötlands landsting och k.
hushållningssällskap, utan att (märk!) summan å någon
församlingsbos debetsedel under samma tid
ökats med ett öre.
att slöjdstyrelsen väl insett det olämpliga uti
att på öfvertid arordna slöjdundervisning, men
att brist på lämplige lärare nödvändiggjort en
sådan anordning vid Herrsjö och Söderö. Med
1886 års början kommer dock skolslöjd att
inrymmas bland folkskolans vid Herrsjö öfriga
öfningsämnen, sedan skolans lärare, herr A.
Olsson, vid Nääs gjort sig kompetent att
undervisa i detta ämne. Skolläraren i Skogshall hr
C. Waldén har redan hos Österg. landsting
begärt anslag för en studieresa till ett
slöjdseminarium, för att, efter nödig utbildning, sjelf
kunna inom sin rote öfvertaga detta ämne;
att läraren för den manliga slöjden för 400
timmars arbete åtnjuter ur slöjdkassan 200 kr.
Dock måste han under sitt arbete vistas i 2
månader på platsen 1 à 2 mil från sitt hem och
derunder för sig, af egna medel, betala mat
och hyra. Sedan resor m. m. blifvit betalade
återstår honom möjligen 150 kr. Inom
Östergötland finnes f. n. ingen så lågt aflönad
slöjdlärare, utan alla åtnjuta högre arvoden för
kortare arbetstid. (Man tage kännedom om de
uppgifter från länets slöjdskolor, hvilka finnas
införda i Österg. läns hushållningssällskaps
handlingar för 1885). Då dertill lägges, att läraren
af sin lön erbjudit sig afstå hälften, under det
vilkoret, att församlingen af slöjdkassans medel
ville uppbygga en mindre slöjdlokal i närheten
af kyrkan, vill det synas, som om andra
bevekelsegrunder än fikande efter ökad inkomst
bevekt honom att underkasta sig ökadt arbete,
hvars säkra vinst för honom sjelf är och
troligen blir — otack.
Att lärarinnorna för sammanlagdt 450 timmars
undervisning åtnjuta årligen tillhopa — 100
kronor. År 1883 meddelade de undervisning för
intet. Hvem vill påstå, att ej de få göra skäl
för sin aflöning?
Slutligen meddelas, att mitt senaste referat
öfver kyrkostämman ingalunda blef så skarpt,
derför att frågan om slöjdlokals byggande
uppsköts — om voteting begärts hade den lått et
annat öde — utan af det skäl, att enskildes
uppträdande vid stämman syntes mig högst
anmärkningsvärdt uti i en tid, då måttfullhet och
ordning anses känneteckna en dylik utlyst
sammankomst. Såsom mönster för hvad åtskilliga
sockenboar i detta hänseende hafva att iakttaga
torde få framhållas hr C. Carstensons yttrande
och uppträdande vid nämnda stämma, hvilket
utmärkte sig för synnerlig reda och
lidelsefrihet. Afsigten med anmärkningarne i referatet
var således ingalunda att, i vrede öfver någres
uppfattning rörande ämnet i fråga, såra — en
och hvars åsigt bor respekteras, — utan blott
att påpeka en oegentlighet, som eger rum vid
nästan alla våra stämmor.
</chapter>
<chapter name="Från Odensvi">
Från Odensvi.
En rörande sorgeakt egde rum härstädes
sistlidne Söndag, den 6 dennes, då stoftet af
sjuksköterskan vid Sabbatsbergs sjukhus fröken
Ottonia Liljenstolpe nedlades i sina fäders
familjegraf å härvarande kyrkogård. Kistan,
höljd af kransar, deribland en från drottningen
och en från kronprinsessan med egenhändiga
påskrifter, bars af underhafvande hos den
aflidnas fader, öfverstelöjtnanten och ridd. A. O.
Liljenstolpe på Ogestad. Fröken Liljenstolpe,
som utbildats för sitt magtpåliggande kall i det
för få år sedan bildade "hemmet för
sjuksköterskor", hvilket tillkommit på initiativ af
h. m. drottningen, som fortfarande är dess
höga beskyddarinna, har under en tid af cirka
2 år tjenstgjort som sköterska å Sabbatsberg.
Genom en aldrig svigtande pligttrohet,
duglighet och tillmötesgående har hon vunnit både
förmäns, lärares, kamraters och patienters
erkänsla, odelade aktning och förtrende, och
saknas hon derför, utom af sina närmaste, äfven
af desse jemte många öfriga vänner.
Förkylning parad med öfveransträngning alstrade den
svåra sjukdom, lunginflammation, som på få
dagar ändade hennes jordiska tillvaro och som,
från mensklig synpunkt sedt, för tidigt öppnade
hennes graf, innan ens lifvets middagshöjd
hunnits.
Fröken Liljenstolpe hade, manad af ren inre
kallelse, egnat sig åt sjuksköterskans svåra och
kräfvande värf; det var hennes högsta glädje,
hennes största tillfredsställelse och innerligaste
längtan att såmedelst kunna gagna sina lidande
medmenniskor, lindra och lisa den af smärta
och kroppslig plåga hemsökta nästan. Heder
åt en sådan uppoffrande kärleksverksamhet!
Hvile hon i frid!
</chapter>
<chapter name="Från Eksjö">
Från Eksjö.
Vägunderhållningsfrågor. Vid
kommunalstämma den 28 Okt. 1885 med Eksjö landsf.
beslöts att hos vederbörande vägkomité anhålla,
det densamma ville föreslå, att följande vägar
inom socknen finge ingå i den nya
vägdelningen och såsom häradsvägar af häradet
underhållas.
1. Risavägen, som utgår från
Eksjö-Bonalandsvägen strax utom Eksjö samt fortsätter
öfver Ränneslätt förbi byarne Risan och
Elmeshult till vägen, som går förbi Solberga.
Förutom det att vigten af denna väg blifvit insedd
och framhållen i flere ansökningar till K. M:ts
bfhde isynnerhet af Flisby, Solberga, Eksjö
stads- och landsförsamling ända från början
af detta århundrade, så har denna vägs
betydelse sedan dess ökats genom anläggningen af
Nässjö—Oskarshamns jernväg samt Östra
stambanan. För en icke obetydlig del af häradets
befolkning, som måste färdas till Eksjö från
Solberga och tvärtom, är denna väg den ginaste
och befares lika mycket, om ej mer, än någon
af landsvägarna inom häradet.
2. Breviksvägen från Skinnaryds
anhaltsstation förbi Brevik, St. och lilla Grönlid till
Broarpsvägen mellan Broarp och Kyringstorp.
3. Stensgölsvägen från Brostugan strax utom
Eksjö å Eksjö—Kolshestersvägen till Bollebo
och Narebo i Eksjö socken, hvarifrån den skulle
upptagas och fortsättas till Ekstugan vid
Broarydsvägen i V. Ryds socken. Förutom att detta
blefve en ny förbindelselänk med Ydre härad
och Eksjö stad, är det den enda utfarsväg för
en mängd byar: Eksjöholm, Bänarp, Qvensås,
Fuggemålen, Bjessarp, Flathult, Boda, Bötteryd,
Högsjöhult, Passlemålen, Stensgöl, Förnäs,
Bollebo och Narebo.
Å sammanträde i Eksjö den 7 Nov. med af S.
och N. Vedbo härader utsedde komiterade för
afgifvande af förslag öfver hvilka nya vägar,
som böra ingå i nya vägfördelningen i häradet
föreslogs: 1. Högebergsvägen från Ingatorp till
hemmanet Lid i Svinhults socken, 0,8 mil; 2.
Sjöbrovägen från torpet Knäppet i Hults socken
till Bellö mo vid Bellö kyrka, 1,1 mil; 3.
Kongserydsvägen från jernvägsstationen vid Hult till
gränsen mot V. Ryds socken, 0,8 mil; 4.
Stöfvebrovägen mellan hemmanet Stenkar i Flisby
socken och häradsvägen mellan Bona och Flisby
kyrka, 1,5 mil; 5. Vägen förbi "Hatten" från
Solberga station till Stöfvelbrovägen vid
Mosshult, 0,3 mil; 6. Elmeshultvägen i Solberga
socken från Elmeshults by till Eksjö stads egots
gräns, 0,6 mil; 7. Vägen från Höreda kyrka och
landsvägen vid Ryningsholm; samt slutligen
8. De små vägbitarne från jernvägsst. Hult,
Hjeltevad, Ingatorp och Marianelund till
landsvägen.
Ehuru komitén ej fått något bestämdt
uppdrag att föreslå i hurudant skick de nu
föreslagna häradsvägarne skola vara, då häradet
öfvertager desamma, anser sig dock komitén
nu böra föreslå, att dessa vägar försättas i
lagenligt skick af hvarje särskild församling
genom hvilken ifrågavarande väg går, innan
häradet öfvertager vägarne till delning och
underhåll.
Vid extra kommunalstämma med Eksjö
landsförs. den 21 Nov. upplästes härofvanskrifna
förslag af komiterade om vägindelningar och
underhåll af de nya vägarne inom häradet,
hvarefter stämman stannade vid följande beslut.
Stämman, som sedan den 28 sistl. Okt. uttalat
sin åsigt rörande de nya vägarne inom
socknen, beslöt att låta protokollsutdrag om nämnda
beslut åtfölja detta utlåtande. Men då
komiterades förslag innehåller, att hvarje socken
skulle förut i lagligt skick iståndsätta sina nya
vägar, innan häradet öfvertager dem till
delning oeh underhåll, så förklarade sig stämman
icke vilja ikläda sig sådan skyldighet rörande
de s. k Stengöls- och Breviksvägarne.
Stämman ville dock på det lifligaste tillstyrka att
Stengölsvägen medtages bland de vägar, som
skola ingå i den nya vägdelningen i st. f. d.
s. k Kongserydsvägen, isynnerhet om de som
ha den förutnämnde vägen till utfarsväg
förbinda sig att iståndsätta densamma i enlighet
med komiterades förslag. Rörande de små
vägbitarne från häradsvägen till jernvägsstationen
vill stämman erinra derom, att vid den nya
vägdelningen, som egt rum i N. Wedbo, har
jernvägsstyrelsen åtagit sig underhållet af de
närmast stationerna liggande vägbitarne och
önskar derföre att komitén gör sig underlättad
om huruvida styrelsen för
Nässjö—Oskarshamnsjernvägen vore villig ansvara för dessa
vägbitars lagliga underhåll.
Byarne utefter Stengölsvägen ha ingått på
vägkomiterades förslag att iordningsställa
nämnda vag i lagenligt skick på det att han
må inkomma bland öfriga häradsvägarne och
sedermera i likhet med öfriga dylika af
häradet underhållas.
</chapter>
<chapter name="Från Qvillinge">
Från Qvillinge.
<tab>Den 10 December 1885.
Från våra sist hållna ordinarie
stämmor. Utgiftsstaterna belöpte sig till
10,073 kr. 8 öre, hvilket, som synes, är en rätt
hög summa; men så är också fyrkantalet högt,
hvadan blott något öfver 30 öre kommer på
hvarje fyrk, och är detta, jemfördt med många
andra kommuners utdebiteringar, ju ganska
rimligt. Härtill kommer klockarens kontanta lön,
som belöper sig till 612 kr. 11 öre, och utgår
af hemmanens och industriela verks fyrkar.
En honettare klockarelön torde näppeligen
finnas i någon landtkommun inom stiftet, då
dertill kommer 100 kr. för kyrkosången, sportler,
vaccinationsafgifter, trädgård, jord till omkring
4 tunnor potatisutsäde, foder till ett par kor
samt bostad af 3 rum och kök. Skolläraren
vid kyrkoskolan, som är taxerad (skolläraren
naturligtvis) för 1,250 kronors inkomst, synes
ej heller vara vanlottad, och komma nästa år,
då — om vi äro väl underrättade — han är
pensionsmessig, dessa platser i en mans hand,
så blir det nog ett eftersträfvansvärdt
lefvebröd.
En kommunens hjelpreda. En man,
som man kan säga har
grånat i kommunala
värf, är patron P. E. Mosén. Han är nu snart
80 år; men sköter ännu — utan glasögon —
sparbankens och kommunalnämndens räkenskaper,
utdebilerar och uppbär komnmnalmedlen,
presterskapets, klockarens och fjerdingsmannens
löneförmåner; har äfven till för ett år sedan
fört fattigvårdens räkenskaper och i många år
varit dess ordförande. Han har visserligen
aflöning, men har nu dertill vid
Novemberstämman fått sig beviljad en pension af 300
kr. för året. Heder åt en sådan person!
Fattiggården är här nu i ordning och
behörigen furnerad med föreståndare,
förestånderska och rättare samt diverse hjon af båda
könen till ett antal af 25. Det är glädjande
att se den hemtrefnad, snygghet och ordning,
som der råder.
Vi skatta hvarje kommun lycklig då ett
fattigförsörjnings-etablissement är ett
nödvändigt ondt — som inom sig kan anordna en
fattiggård, der hvarje hjon i mån af förmåga
får uträtta något. Icke blott för att dermed
bidraga till sitt upphälle, utan fast mer för att
fördrifva tiden. Ingen, som är frisk, får vara
sysslolös, utan till och med de blinde kunna
och måste samt vilja ha arbete.
Att genom en dylik inrättning — väl
administrerad — lättnad i kommunens
fattigvårdstunga, både direkt och indirekt, vinnes, derom
äro vi redan, efter blott ett års erfarenhet
öfvertygade. Att fattigvårdsstyrelsens mödor
och omsorger betydligt ökats, är helt
naturligt, och att det tarfvas en ordförande med
omsigt och god vilja, om det vil blive noget
av, är oundgängligt.
Man klagar här, som annorstädes, öfver de
dåliga tiderna. Ja visst, men ännu stå våra
landtbrukare och idustri-idkare rabbis. Nå,
nå, så äro de ej heller af de små — men nog
är det hårdt att hafva fulla lador och magasin
och ej kunna omsätta varorna i kontanter. Till
vår vrå under Kolmårdsbergen ha väl ock
förirrat sig petitionslistor om tullskydd, och vi
hafva, till den kraft och verkan det hafva kan,
underskrifvit dem, och hoppas nu på höga och
låga vederbörandes benägna åtgärder för resten.
Vi önska Eder nya tidning, "Östergötlands
Veckoblad", framgång, och kunne nämna, att
flera prenumeranter här äro att förvänta, just
för den
friska vind, som genom redaktionen
blåser ej blott genom länet, utan genom hela
landet, både till höjd och i dal.
—m—
</chapter>
<chapter name="Från Kristberg">
Från Kristberg.
FrSlsnfnesarméu. Vår grannsocken v
Ny har i dessa dagar g.Lstafs af ej mindre än
11 <|vml,g.i medlemmar .u den s k "frälsning
hareti". Ett par af dessa storheter eiorde rr.v
liden, s.ndbg .,.„,,. e.i r.dd ,re ,,<"„ ', V
pressjernet en "transysk visit" i våra fredliV-,
bygder och höll., de på ,,, ställe näraKarUbv
jemvägsstation en s. k. "bönestund" För»! „,,,i
stod skrälld.!! e.i oeh
"Mästerlig, var allt hvad mästaren vid,-
Sedan höll livar oeh e„ af de .,",.,,
nings-soldaterna sit, andliga fö red/ i'- ^',,„ '•„
bgt andades dessa "predikningar" i,ie'l .äiiseiskt
s„dl beröm ,,el, olördragsarnl.el mot olika t än-
^^^^'enligt-i;:^1^^^^
dantag, -.stinkande "getabockar", värda bäde
tiinbgt och evigt stratf. Emellan föredragen
sjongos andeliga slagdängor på vis- oeh ,,„,",
liKbäier Fft r t T 'irag'lr r.iu' f,a >,.„(',
daiei, samtlige närvarande. „„> de "ville bliiva
neHmie F T-''" --vr" ""v;""j:ik;u,,ii' '■"<■'■
^^'^ä^^u "i !am-'l^""^-
ti,tt. knäfall, tårar oeh 7dke,igt"ropand'é"afr
erre lesus. fräls den,,,, anm.. „sle sv ,,lare
etc. Hela uppträdet gjorde pä hvarje för'
Jntryfk" ^"^ '"e"nisk" °" >'«3«t pinsamt
Fribandeliia väLsiSneI«er. En af v ■„■
orts störste jorddrottar s"ref här,, „ dUenVi
en spannnialsiippköpai-o i ,-,, , ,,,„ ,, ° .
Ttt 1,'m till ,,...,,. " '," »arInlagen stad,
.ILL Il.in till il\ !,! jtris s.m, !,,,tur .,|-,.li. .• i
kiina MKI (,,.,,,,. ™, ,,' »kulle at honom
^tIh^tr,;,^fvr,kä^i^?t^
jag ej| vagon ville halva det . Se der en tid
at vart "rara" friliandelssvstem! "Hon v sa
o,!,, mal y pensel" Dixi. " 'y*"
Från Södra Tjust.
>Io«I ve«lerhäftigliet har man ej varit
särdeles nogräknad här, då, som det nu visat
sig, en af ortens cessionanter, son, ej egcr når/ut
(tillgångarna understiga skulderna med öfver
20,000 kr.), dock godkänts som löftesinan för
den oerhörda summan af öfver IKjo.ouo kronor.
Ortens bankkontor torde få vidkännas ganska
dryga lärpenningar, men så lär väl en annan
sakernas ordning blifva införd i vårt borgens-
system.
Stundande rikMlnKsmannaialct inom
samma härad är en annan fråga som i detta nu
ej mindre tager uppmärksamheten i anspråk
efter hr I'. O. Ljunggren, som på lagliga skäl
afsagdt sig uppdraget. Som kandidater äro
Here nämnde men äro sannolikt endast fyra på
allvar ifrågasatta, nemligen:
Ingeniöf hugert Wikanäer j^tl Litdhem,
Inspektor ]■'. M. Gustafsson i S/oända,
Brukspatron Ihiqn du Maré ;«! Tofmrum, samt
BäradsAnmaren C. A. Guranssnn i Greby.
Sedan hr Gustafsson både nu och vid före-
gående tillfällen på fullt allvar undanbedt sig
förtroendet; hr Göransson genom sjuklighet ej
torde komma i fråga och hr de Maré anses
böra sparas för framtiden så börjar allmänhe-
tens förhoppningar, att sluta sig omkring mi/e-
nibr Wikandtr, som är en erkänd t dugande
man med fast förtroendeväekande karakter samt
dessutom i besittning af en ganska god, ehuru
ej fullt uppöfvad förmåga i debatten. Val-
kretsen skulle i honom erhålla en värdig repre-
sentant under återstoden af denna riksdags-
period, der vigtiga frågor sannolikt komma un-
der behandling.
lii-incii i .Södra Tjust fortgår med oför-
minskad fart oeh bekymret inom allärslilvet är
stort. Att nu erhålla borgen är nästan omöjligt,
äfven om man står pä säkra fötter, och hrr
bankmän hafva. last för sent. böljat se upp.
De sist här inträfiäde konkurserna voro ock en
följd af hr (iabriclssous på Gräntzö fall, ty alla
tre hade iklädt sig förbindelser för honom och
för hvaraudra. Förre sjökapten C. 1'. Hallen-
donf — hr (iabrielssons svärfar — har under
flere år innehaft. Almviks väl renomerade öl-
bryggeri på arrende och anses hafva förtjänat
ganska bra på den affären, samt köpte for ett
par år sedan egendomen Baggetorp i Gam-
le by socken, invid Gandeby viken. Här upp-
förde han ett nytt, ganska storartadt bryggeri,
vid hvilket maltdrycker någon tid tillverkats:
han innehade, äfven handelsrörelse vid Almvik.
Hr II., som är en sparsam och mycket ordentlig
man, anses halva kommit på obestånd i följd
af ingångna förbindelser för magen. Hr K.
Il.illendorlf på Fisksäter, den förutnämndes
broder, innehade egendomen Fisksäter i Hal-
lingebergs socken på arrende: äfven han ansågs
förut välberg.-.d. Den tredje i klölveibladet,
hr. Albin Lind, äfven niåg hos hr II. i Almvik.
egde >. mtl Bjerka i Illa, kstad socken oeh hade
dessutom en "gård på arrende. Ha» var kom-
munalnämndens ordförande samt ordf. i sock-
nens brandsto,Iskomifé. 1 Blackstads socken
har sålunda det egendomliga fall inträffat att
ordförandena i såväl kommunalstämman ,hr
ljunggren, som nämnden blifvit försatte i kon-
kurs.
Från Vsreia Kicster.
Den 1-1 December.
■minjjen i församlingens skolor
r året afslutad. Med småskolorna hölls
■n den >.'< Xo vem ber och i folkskolorna
December med påföljande (lagar. Skok-
. Ordförande var närvarande v d dessa
en ! alla skolorna oeh uttryckte han sin
belåtenhet med undervisningen i såväl
en förtjeiiar omnämnas att barnen genom
ga bidrag sammanskjutit och inköpt ett
r som minne till läraren vid Björkö folk-
herr 1'. A Westerdahl. J. S.
Frän Kisa.
>äisn!jfkad lutstatold. Den !i i denna
manad pä aftonen beredde sig två mansperso-
ner tillträde i ett stall uti Bromhult, Kisa soe-
ken och tillgrepo derstädes från Carl Forss ett
hästkreatur. hvarefter tjufVarne begåfvo sig
från stället, ridande. 1'mler vägen derifrån hade
de den^ oturen att möta sonen till hästens egare,
som, då han genast "ig. nkände hästen samt båda
tjnfvarn» sutto pä hästens ,ygg, gen s' anade
oråd och genom rop på det folk, som bodde i
närheten försökte fasttaga ryttarn,e, livarvid
de "sutto af" och begåfvo sig i väg samt hafva
sedan icke kunnat uppspåras. Sonen medtog
imellertid hästen till hemmet.
Såsom bet is [>u den trotslgljet, som
numera till lifsstrati" dömde Johan Magnus Peters-
son från Sonieke visat under ransakningen, kan
nämnas, att dä han efter sista ransakningen
infördes till kronohäktet i Kisa, besöktes han
af sin själasörjare kyrkoherden W.ihlén i Tiders-
rum, oeh då" denne i vänliga och förmanande
ordalag försökte tala med den häktade samt
förmå honom att erkänna sitt brott, förklarade
han i högst uppretad sinnesstämning, att han
vore oskyldig, hvarvid han med knutna händer
rusade emot kyrkoherden, oeh son, ausigtsfär-
gen da ögonblickligen förändrades till högröd,
kan man antaga, att, derest vaktmästaren ieke
varit närvarande, den häktade skulle begått
vald. Då åklaga,,,,, kronolänsmanneu I.. Boman,
ölveileninade målet till pröluing, samt dervid
yrkade, alt den häktade skulle dömas till dö-
den, förklarade han, alt. ifall ett sådant vikande
skulle bifallas, han sjelf skulle beröfva sig lif-
vet. I „d,r utslagels af kunnande förmådde
den häktade ieke tiga. utan advocerade då
Såfnn Diitjctn Corrrfvtjtibcnlcn Föniloni
talat fiur Swiutaä förfaniliiiq i Kalmar län
fiivtiiTini.it tu n» fiirfa. T,n linr fall si»
vid!-.- i-nn/fär ',',, mil non phi !(» (p.P!l(!
ioiö d !( ii, if ,i SJ:'iiiht'n!,'i,c- Hprbtpefilignfie
bii.i.i. bfr Iräfianto fiän ©ltfuin och äi?ölbe«
maréteif, Jyalcmni, likna t>ch Tiyseruni slöta
lil!s(,!,!,N(ii!. Vär'< är mflffett. Det slup»..!
rit mara pmöjllat oi! inom fvnu i förfarn»
ling, foni man tborc fteftoS f,illa "pcrlnn i
Tjust", I,in tib.i rå en ful pliits. Den nya
!»!!(!!!-, lässe f,,t! L,.ct ingalunda semsöras
»>rd den (i,ii!>l,^, hel der som liirrri! toitlw
at .'öiin.abonin. Kominer la l.inill ,ut J,t
blir (lanssa lostsamt nit preparera ni;a fnrfo»
i-,(ivt,'i:, ft;fh fom lian nti är ni den seaaste
"steklera", i,t »ii hii» blir tjenliq för likens
jordande, forte mitwisligen undras fifavr,
btoarfSrt dm gamla tomten ffnlfe Sfnwrflih
w<p°, när i alla full den nya lirfYni loin ntt
ligga i ena ändan af socknen.
lkylluns ylltc erbjuder e,i >ä!l wockcrnii-
blick, ,'(ti"lä>! rätt ock ställ en längPCeppJfnrfa
med ill littt mbygdt sor i öster for sakristian.
Kyrkan nted sin torn ar uppförd ochmulnd
ef gråsten på tre sols hög feckel ai luigssl»
granit och häller en längd cii 115 frli litcd-
d » är bi fet, höjden å jemnwädaarne 27
fel. från takfoten lill ryggåsen 2l fot.
Tornets murade böjd från jorden 71,5
fe!, spiran b'(i,7 fot, des; bredd 26 fot.
Tvt ar ganska natt od) prydligt, fastän
måhända i lif bet med kyrkans jemmuäggar,
i förhälland? till kyrkans längd och bredd nå>
Kyrktaket [vlucibt med galoaniferad jern»
plåt. Tornet, krppartlädl, är förfedl med
åskledare.
iiyrlans inre. ?i.'i flulle wilja kella ftlleii
i fin helhet för "bruten reuäifanöftil i pro-
fessor Törnqwists ninuér". jiyrkanö inre
höjd från nolf till tnk 30 fot, hennes jemn»
wä^gar 24 fot. Brutet tak. uppburet af!<!
par koufoler. Ten insläpper rikligt ljuö ge-
uom 12 wackra fönster på låugsioorua och
genom öfre delen as tre korföufter. Hnr fria
bänkar och rymmer s(jO a 1,000 personer.
Predikstolen wacker med fmaksulla förgyll»
uing.ir i Loitiö-feizestil, ifall det är någon stil
alls. En "fonftfiitifet" i Westerwiks^Posten
finner predikstolstrappan wara alltför smal.
På pressens tjecklek beror ju om d^nna an-
märkning stall gälla för all framtid! Al-
låret torde wara det minst lyckade. I koret
står sakristian tnftjuten som en packlår och
kommer så altaret, hwilkel blir förlagdt ute
i fjelfwa steppet. Te tre korfönstren komma
bärigenom att lemna hälften af sitt ljus åt
sakristian, hälften åt kyrkan. Man kan. när
man fer detta mistgrepp, ej underlåta att
anställa en jemförelfe med .bJestra Eds kyrka
och des; wackra kor, sciii upptages t fin hel-
het af altaret.
Nam till altartafla är uppsatt, men duk
faknas ännu. Någon bar föreslagit att an-
staffa en kopia af ^ristusdildeu på Mun-
eaczys tassa, Kristus inför Pilatus. Ten
stulle utan lwifwel blifwa mycket passande.
3lamens dimensioner liksom söka en sådan
rektangelformig duk.
Uvywlltmning. 2:ne ugnar från Ankars-
rum åstadkomma en angenäm temperatur.
(Sti mindre ugn bar blifwit placerad i den
rymliga, ståpfylda sakristian.
Upplysning. Trenne lampkronor, hwar-
dera med G lågor, hänga från taket i midtel-
gången. äi>id långsidorna äro nppfästade 14
lampor. Altar, predikstol och läktaren skola
upplysas af stearinljus.
Hnswuliritiiinncii är såsom antydt af pro-
feefor Törngwtst, detaljritningarna af flotts-
intendenten Iakobsfon.
Vyggnicisttirc hafwa lrarit berrar Larsfon
och Halländer frän Westergolland. Te lof-
ordas af alla for uoggraunbet och redbarbet.
Slotlsintendenten Jakobsson gas dem också
wid affyningen den II! sist!, Oktober sitter-
kännande. Ten förstnämnde af desfa bygg-
mästare bar i sina dagar bygg! icke mindre än
nära ett trettiotal förkor och dertill restau-
rerat icke få.
Elittcprciiatisumilia utom träwirlet, som
tagits pä del stoarika komministerboitället,
52,000 kr. Tef-utom har till byggmässarne
utbetalts ??7 kr. för öfwerarbete, Träwir-
kels forslaube till kyrkan m. m. 11,000 kr.
Arlileklen för ritningar och refor 1,550 kr.
Orgel med uppsättning ungefär S.000 kr..
Kommer få bärtill allarklädfel, lampor etc,
få uppqår byDnadskostnaden, utan att deri
inberäknas råwirkets wärde, till närmare
75,000 kr. Denna sumurncch måhända ännu
ett tusental war gamla kyrkans arf till
den nya.
JOrijcI» asprofwades i lördags af direktör
Töniwall. ssör denna fkola wi redogöra eu
annan gång.
</chapter>
<chapter name="Veckorapport från hufvudstaden">
Veckorapport från hufvudstaden.
Pastor Beskow och nordstjerneorden.
En händelse, som ej saknar sin pikanta
sida och som egendomligt nog
Stockholmspressen ej synes känna till, är att pastor
G. E. Beskow till kungen återlemnat den
nordstjerneorden han erhöll vid det stora
stjernfallet 1:a December.
Pastor Beskow, Blasieholmskyrkans och
Beskowska skolans skapare, han som allmänt
varit ansedd för att vara den presterlige
hofmannen ex professo, vägrar att behålla
en stjerna, som i nåder faller ner!
Det låter otroligt, det erkännes; så har
emellertid inträffat.
Redan dagen efter stjernfallet begaf sig,
uppgifves det, pastor Beskow upp till slottet,
fick audiens och bad att få lemna tillbaka
sin nordstjerneorden af det skäl, att han
ansåg det ej anstå en prest, en Herrens
tjenare, att bära dylikt verldsligt glitter. Han
ville ej utlåta sig om ordensväsendet som
sådant, men yttrade som sin bestämda mening,
att en ordensstjerna på en man tillhörande
det andliga ståndet endast var egnadt att
väcka anstöt och att det var ett uttryck af
fåfänga.
Kungen lär till en början ha blifvit
något förbryllad; emellertid missförstod han ej
på minsta vis pastor B:s ord. Han kände
för öfrigt mycket väl till dennes rättframma
sätt att sjunga ut hvad han har på hjertat,
både inför majestätet och andra.
Han är nämligen ej någon "Kristi
kavaljer" — som sådan har han så ofta blifvit
framstäld — han har i sin person mycket
af militärisk hurtighet, om jag så får säga,
ingenting af presterlig, salfvelsefullhet.
Ohyggligt
var det slut som, enligt hvad telegrafen
meddelat, en person från hufvudstaden sistlidne
fredag, under vistande i Gefle gaf sig sjelf.
Jag syftar på dykerientreprenören Nils
Persson, som medelst dynamit tog sig sjelf af
daga.
Jag kände mannen personligen och
samtalade för några dagar sedan med honom.
Han var då mycket orolig för utgången af
en skiljedom i Gefle, som skulle tillerkänna
eller frånkänna honom ett för honom
betydligt penningebelopp, hvartill han ansåg sig
hafva full rätt. Han var också nästan
öfvertygad om att kompromissens utslag icke
kunde bli för honom ofördelaktigt. Men det
blef så, och slaget krossade honom.
Persson var en selfmade man. Bördig
från Malmöhus län, började han sin bana
såsom vanlig jernvägsarbetare (rallare), steg
småningom i graderna genom flit och energi
samt började för några år sedan egna sig
åt dykeriarbetens utförande, uppmuddringar
af vattendrag m. m. Så har han, enligt
hvad jag minnes, verkstält hamnarbeten i
Mariestad, Falkenberg, Halmstad, Vestervik,
tror jag, Vaxholm och nu senast i Gefle.
För endast helt kort tid sedan öfvertog han
arbetet med upptagande af den i
Kalmarsund sjunkna ångaren Malmöhus.
Nu trodde han sig, som sagdt, genom ett
i Gefle utfördt arbete, som han åtagit sig
för en för ringa summa, på grund af någon
otydlig karta, bragt till ekonomisk ruin, och
hade ej mod att bära sitt öde.
<tab>
K. R.
</chapter>
<chapter name="Kallt blod">
Kallt blod.
(Ur en gammal rysk knekts minnen.)
— Jaså, barn, ni will höra något från
nio och tjugu års krig, då wi gamla under
den store Diebitsch tuktade turkarne, som
åter blifwit stormodige och inbillade sig, att
det mägtiga Rysslands strålande kors skulle
blekna för deras halfmåne?
Så yttrade den gamle till en krets af
ynglingar, som på lasarettet i Moskwa
blifwit återstälde från sina sår och nu
bestormade honom om att få höra en af hans
berömda historier från det gamla kriget.
— Ja, wisst har jag i min tid upplefwat
mången glad dag och känt många tappre
män, fortfor han och lät ett tjockt rökmoln
pusta ut om de skäggiga läpparne. Gud
ware lof, aldrig har det warit brist på mod
och tapperhet hos Rysslands söner, det
hafwen I sjelfwe nyligen bewisat wid Plewna
och Schipka — men näppeligen har det
funnits uågon, fom i detta affeende kunde gå
upp mot wår gamle ofwerste. Tet war in«
galunda for det han gick fom en man mot
faran, det gjorde wi andra ockfå — nej,
l>an tycktes icke ens weta, hwad fara war.
Ätt hafwa honom i sin närhet, när kampen
rafade, war lika mycket wärdt fom en re-
feru på tio bataljoner. Hans krigarefkep-
nad höjde sig öfwer alla andra, och hans
starpa, gråa ögon riglades mot de fiendtliga
liuierna. fom om de wille säga, här är jag,
träffa mig, om ni kan!
När jorden darrade för kanonernas åska
och de blå bönorna susade omkring t luften
fom hagelsturar, då plägade gamle ofwer»
sten tända en cigarett, alldeles fom fulle
ban i allflöns ro i sin klubb i Moskwa.
Och af kejsarens egen hand fick han ockfå
<5anft°t35eonjs°forfet. Ni kan nog tänfa,;att
det då blef lyckönskningar i stor mängd'och
att halsen knäcktes på åtstilliga flastor. Men
midt under jublet tager wår ofwerste korset
från sin hals och fager: "Mina herrar, ni
bar nyh fagt, att jag är den mest kallbio-
dige i regementet, men kanste icke alla dela
er mening. Till bewis på att jag blott will
hafwa, hwad fom med ratta tillkommer mig,
lofwar jag att afstå detta kors till hwilken
fom helst, som kan öswerträffa mig i kall»
blodighet."
Bland officerarne, som omgåfwo bonom,
war en ung man. som nyligen kommit in i
regementet, en stilla, tillbakadragen yngling
med krusigt bår och ett äkta gladt flickanng-
te. 2l>id oswerstens ord få g han upp, och
en blirt. fom när en solstråle leker på ba-
jonetten, sköt fram ur hans blå Ögon. "A-
då", tänkte jag, "roifjt är gamle öfwetsten
inte god att öfioerträffa, men stall någon
kunna det, så är det den der pojken."
Detta fälttåg war det bårdaste, hwari jag
deltagit. Ofta hade jag hört, att i Turkiet
war bet ingen winter. Och ehuru jag al-
drig rigtigt welat tro det, fåg jag nu, att
man saat sant. I stället för en god, ihål-
lande, stärkande frost rådde der ett kallt,
ewigt regnande, fom alldeles genomblötte oh
och gjorde bergsstultningarna så slippriga,
alt wi knapt kunde klättra uppför dem, me-
dan den släta marken förwandlades till ett
kärr, genom hwilkel wi hade nöjet att så
släpa wåra kanoner.
Andtligen lyckades det ofj alt drifwa wåra
fiender öfwer Balkan. Wi förföljde dem
ända till Iamboli, ett litet ugglebo nedan-
för bergen, då de plötsligt gjorde stånd och
ursinnigt anfollo ofj. Te wihte wäl, att här
war nyckeln till hela ställningen. Men wi
gåfwo ej wika, utan öfwermannade dem,
ehuru hälften af ofz woro sjuka, wåra klä-
der i trasor och gewären förrostade.
Mot aftonen, då fienden började wika, fåg
jag gamle öfwersten — nu war han general
— rigla fin blick mot ett mörsarbatteri nå>
gra hundra steg borta. Plötsligt flöto hans
ögon blixtar: "Hur ssjuta de åsnorna? Li»
kowäl kunde de bombardera turforne med
potates! Men jag stall lära dem, jag! Följ
mig, Iwan!" Borta war ban och jag efter
honom. Som en stormwind rusade han in
i batteriet och röt med åfklik stämma: "Hwil-
ken åsna ar det, som kommenderar här?"
En ung officer framträdde och gjorde hon-
nör. Det war werkligen ingen "annan än
den blonde krusbårade syr, som jag förut
sett i staden hos den gamle öfwersten.
— I morgon är ni af med ert befäl här,
min fine herre, dundrade generalen. Wet
ni kanste inte, att icke en enda af edea bom»
ber fpringer t rätta ögonblicket?
— Förlåt, ers excellens, swarade den unge
mannen wördnadsfnllt, men beståmdt, jag
rår werkligen icke derför. Tändrören duga
icke, be slockna förr, än elden hinner kru»
let!
— Kom icke med sådana dumheter! Hwar-
för stulle icke tanbrören duga? Är det icke
uog, att ni gör er sak uselt? Skall ni till
på köpet duka upp en lögn?
Wid ordet "lögn" blef den unge officerns
anfigte blodrödt, och jag såg, hur hans fing-
rar knöto sig famman fa krampaktigt, att
naglarne borrade sig in i költet. Ett ögon»
blick stod han orörlig. Derpå war han med
ett språng wid bombhögen, log en bomb i
bauden och höll en brinnande spån öfwer
— Nu kan ers excellens sjelf döma, sade
ban lugnt, jag stall tända luntan, och om
ers excellens will behaga träda hit fram och
se, hnru den brinner, stall ni erfara, om
jag ljuger eller ej.
Generalen studsade. Icke för det att ban
war rädd -- men att se, hur denne stille,
anspråkslöse yngling med största kallblodig-
bet uppfordrade generalen att träda fram
till hans sida och öfwertyga sig, om den
stulle explodera eller icke. fe det gjorde, all
till och med den tappre generalen studsade.
Länge betänkte han sig icke. Med korslagda
armar stod han som fastnaglad på stallet,
medan den unge officern fotte eld på lun-
tan. fom genast började brinna.
Ni kan tro, barn, huru jag och kamra-
lerno woro lill mods. Icke kuude wi sticka
ost undan, få länge wåta förmän blefwo
qwar, men det toifjte wi, alt bomben, om
ben sprang, stulle slita ost i stycken, och jag
tillstår, att det war elt förskräckligt ögon-
blick.
Jag fåg, huru kamraterne beto tänderna
famman, då elden nådde tändröret, och jag
önskade af allt hjerta, att den unge officeren
denna gång måtte hafwa träffat på en af
de odugliga. Men nej, elden fpred sig lu-
stigt widare och kom allt närmare intill kru-
tet. Den unge officeren ändrade icke en
min; bon blott stirrade oafwändt på genera-
len. Nu närmade stg elden till fjelfwa tänd-
fatfen. Jag tillstöt mina ögon och befalde
mig i Guds hand. En stund ännu — då
hörde jag min granne djupt hemta andan,
jag stoq upp ögonen — tändröret hade stock-
nat. lltan alt säga ett ord lät officeren
bomben falla ned framför generalens fötter.
Hans excellens stod ännu ett ögonblick
stilla. Det fag ut, som om han icke ratt
wistle, om han stulle hugga ned den unge
eller sluta honom i famnen. Slutligen
räckte ban honom handen och sade:
— Man säger, alt hwarje mennista en
gång finner sin öfwerman. I dag har jag
funnit min. Här är Georgs»korset, min
gosse, du förljenar det, ty om det är fant,
att jag är den kallblodigaste i regementet,
så är du den kallblodigaste t hela Nyhland.
Och så sade också alla, som hörde berett»
telsen härom. Ofwerbefälhafwaren sjelf sade
den unge några wänliga ord, hwilka drefwo
hans blod upp till kinderna, fom hade han
warit en liten sticka. Senare blef han en
af wåra dugligaste officerare. Sjelf war
jag med, då kejsaren i hela armens närwaro
prisade honom för hans käcka handling. Men
från den dag, då han hållit en anländ bomb
i handen med samma lugn, som om del wa-
rit ett käggelklot, kallades han aldrig med
annat namn än "den kallblodige".
(N. W. T.)
</chapter>
<chapter name="Hwar är qwinnan?">
Hwar är qwinnan?
Den tapperhet, som den unge fursten af
Bulgarien wisat i det pågående kriget, har
förwånat werlden.
Och bewekelsegrunden? Här som alltid bör
man hellre fråga: "hwar är qwinnan?"
En tillfällig brefskrifware till H. D.
beswarar den frågan med en pikant historia,
som en bulgarisk kapten berättat och hwaraf
wi låna följande:
Fursten är en af de grannaste och
ståtligaste män i wår tid; högwäxt, wacker och
distinguerad såsom få, uppbär han sin uniform
med den yttersta elegans och är i stånd att
förwrida hufwudet på alla qwinnor, det må
wara sömmerskor eller prinsessor. Detta är
för resten ett privilegium för hans slägt.
Furst Alexander bewistade sin broders
förmälning med engelska prinsessan Beatrice.
Alla gjorde full rättwisa åt och beundrade
furstens utseende och ståtliga hållning, och
isynnerhet fattade drottning Victoria en
synnerlig tillgifwenhet för sin mågs bror —
till stort missnöje för prinsen af Wales,
kejsarinnan Dagmar och prinsessan Thyra af
Cumberland, hwilka icke utan förargelse sågo
den ynnest, Battenbergarne njöto hos
Englands mägtiga och rika herskarinna.
Men den, för hwilken fursten alldeles
särskildt fann behag, war prinsessan af
blodet i ett stort rike, hwars politik ledes af
den, som ofta blifwit benämnd den nye
Richelieu, och som sedan femton år är
skiljedomare i Europa. I följd af drottningens
af Englands protektion, då hon genom så
nära slägtskapsband war förenad med den
unga prinsessan, sondottern till kejsaren af
Tyskland och dotterdottern till drottning
Victoria, gingo förberedelserna hastigt undan,
och förlofningen mellan prinsessan Victoria
och furst Alexander skulle ha firats
omedelbart efter det engelska bröllopet, så wida icke
den nye Richelieu inlagt sitt bestämda weto.
Det anstod icke ett så högt stående hus att
förena en af sina döttrar, hwilken genom
sin börd och sin ätts ställning wore kallad
att intaga en af Europas förnämsta troner,
med den obetydliga herskaren öfwer en
halfbarbarisk stat, hwars ställning wore
temligen osäker och hwilken till på köpet wore
sultanens wasall. Mot alla framställningar
och böner af twå ömt betagna hjertan
uppstälde wår Richelieu de kalla statsskälen och
den der rynkningen af ögonbrynen, som
bringar all opposition att tystna och twingar
de opponerande, hwilka de må wara, att
träda tillbaka i ledet.
Furst Alexander måste gifwa wika. Han
återwände hem till sitt land, rof för en dof
förtwiflan och utan någon annan tanke än
att kunna utträda ur den osäkra position,
hwilken räknades honom till last, winna sin
kronas oberoende och wäcka den allmänna
uppmärksamheten på sin person genom en
eller annan bragd. Då skulle man ej längre
behandla honom som en omyndig pojke, en
godtköps-suverän; då skulle till och med en
kejsare af Tyskland icke rodna för att gifwa
honom en prinsessa af sin dynasti till äkta.
Fjorton dagar efter prinsens återkomst från
sin friarefärd utbröt revolutionen i
Rumilien. Ända hittills hade Alexander af
Battenberg wisat sig mycket försigtig, mycket
tillbakadragen hwarje gång det hade warit
fråga om en sådan rörelse. Denna gång
tog han sjelf rörelsens ledning i sin hand
och kastade sig in deruti med lif och själ,
med elden och öfwertygelsen af en insurgent
till yrket. Alla ha förwånats häröfwer utom
de, som känna Alexanders inre tankar och
de, mycket få, som fått hans förtroende. Nu
gäller det för honom att förlora sin krona
eller fördubbla, tredubbla sin insats i spelet,
och han skall spela som en förtwiflad, eller,
för att begagna det rätta ordet, som en
förälskad. Han wet, att om han förlorar, så
är det ej blott från sin tron han måste
afstå, men ock ifrån sin kärlek, från drömmen
han drömt sig.
</chapter>
<chapter name="Utrikes Nyheter. Ställningen på Balkanhalfön. Tyska riksdagen">
Utrikes Nyheter.
Ställningen på Balkanhalfön.
Fredsutsikterna på Balkanhalfön tyckas
allt mer öka sig. Wisserligen hafwa de
direkt mellan Serbien och Bulgarien förda
underhandlingarna strandat, men båda
parterna hafwa afstått från att öppna
fiendtligheterna och påkallat stormagternas
intervention. De sistnämnda ämna först och
främst genom militärfullmägtige, hwilka
redan afrest till krigsskådeplatsen, låta utstaka
en demarkationslinie mellan de fiendtliga
härarne och derefter försöka att slita sjelfwa
twisten.
Freden mellan Serbien och Bulgarien
skall, heter det, afslutas utan territoriela
afträdelser å någon sida och ingen af parterna
skall betala någon krigskostnadsersättning,
men deremot skall den bulgariska revisionen
erkännas derigenom, att sultanen utnämner
furst Alexander till guvernör i Östrumelien.
Ett telegram från Berlin tillägger dessutom,
att försoningen mellan czaren och furst
Alexander är fullbordad.
Tyska riksdagen.
I förra weckan har den tyska riksdagen,
bland annat, behandlat ett af de
konfervative wäckt förslag om förlängning af
riksdagens walperioder, så att dessa komma att
räcka i fem, i stället för som nu i tre år.
På partiets wägnar motiverade Helldorff
förslaget: landet skulle derigenom få mera
lugn och det skulle blifwa satt en hämsko på
den häftiga agitationen i pressen. De ofta
förekommande walen utöfwade ett förderfligt
inflytande på riksdagen, ty hänsynen till de
nästa walen komme att spela en alltför stor
roll. De socialdemokratiske riksdagsmännen
hafwa som motwigt framkommit med ett
förslag om att lagstiftningsperioden skall
förkortas till twå år.
Förslaget blef hwilande till den andra
behandlingen.
</chapter>
<chapter name="Handelsunderrättelser">
Handelsunderrättelser.
Torgpris i Linköping.
Den 16 December.
Hvete 75 öre à 1 kr.; Råg 75 à 85 öre; Ärter 75
à 90 öre; Korn 80 à 85 öre; Blandsäd 70 à 80 öre;
Hafre 75 à 80 öre, allt pr 20 skålp.; Potatis 4 à 5
kr. pr tunna; Kött 4 à 5 kr.; Fårkött, färskt 4:50
à 5 kr, d:o saltadt 5:50 à 6:50; Fläsk, färskt,
5:75 à 6 kr., d:o saltadt 5:75 à 6:10; Talg 4 kr.
pr 20 skålp.; Ister 35 öre; Ost, sötmjölks- 40 à 50
öre, d:o skummjölks- 12 à 14 öre pr skålp.; Smör 15
16 kr. pr 20 skålp., 75 à 80 öre pr skålp.: Ägg 1
kr. 10 à 1 kr 20 öre pr tjog.
Torgpris i Eksjö.
Den 12 December.
Tillförseln af landtmannaprodukter var rätt
betydlig. Prisen voro: råg 12 kr., korn 12:50 à 13 kr.,
potatis 4 kr., hafre 5 à 5:50, allt pr tunna; oxkött 4:50,
fårkött 4:25, kokött 3 à 3:25, fläsk 5:50 à 6 kr.,
allt pr 20 skålp.; kalfkött 10 öre, ull 1:25, smör 70
à 73 öre, allt pr skålp.; lin 5 kr. pundet; ägg 70 öre
pr kull; råghalm 4:50 pr skeppund; timotejhö 60 öre,
klöfverhö 60 öre, hårdvallsö 50 öre, allt pr lispund;
björkved 8 à 9 kr., tall d:o 5:50 à 6 kr. pr famn.
Stockholms Börs den 15 December.
Spanmålsmarknaden har under tiden från vår
föregående uppgift icke i någon väsentlig mån
förändrat sig, enär omsättningen varit lika obetydlig som
förut, och med undantag af några smärre slut i hafre
samt rysk råg hafva andra sädesartiklar ej varit
föremål för några nämnvärda iakttagelser.
Bränvin utan känd omsättning.
För dagens börsnotering redogöres närmare i
nedanstående prislista.
Prisnota den 15 December.
<table>
<td 4c>Vid partihandel:
<td>Hvete <td r>(köpare) 80 à <td r>95 <td>öre
<td>Råg, svensk <td r>70 à <td r>78 <td c>»
<td>Råg, rysk <td r>81 à <td r>80 <td c>»
<td>Korn, Mälareprov., 2-rad., <td r>90 à <td r>80 <td c>»
<td>Korn, 6-rad., <td r>80 à <td r>70 <td c>»
<td>Hafre, för säljare <td 2r>82 <td c>»
<td>Hafre, för köpare <td 2r>80 <td c>»
<td>Hvetemjöl, harvarande qvarnegares <td 2r>175 <td c>»
<td>Rågmjöl, härvarande qvarnegares <td 2r>102 <td c>»
<td 3r>allt för 20 skålp.
</table>
Ärter, kok-, kr. 15:50 à 14 för 63 kannor.
Bränvin utan kund omsättning.
</chapter>
<chapter name="En befordran">
En befordran.
Då Napoleon en gång höll mönstring och
kastade sina blickar på alla de tappra
männen framför sig, blef han varse en man, som,
ehuru ganska gammal, likväl endast bar en
sergeants gradtecken. Krigarens stora ögon
glänste från ett af tjugu fälttåg plöjdt ansigte,
hvilket ett par ofantliga mustascher nästan till
