Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde ännu långt efter afskedet hans varma, litet hesa,
så goda och lifskära skratt och såg för sig hans stora,
fjärrskådande och från det aflägsna kommande blick:
blicken hos en som stirrat in i mycket bittert.
På samma sätt skulle han alltså verkligt gå bortl
Sammansatt och okonstlad, hängifven och slutande sig
omkring sig själf, tilldragande oss och oförstådd af
oss, lefvande med så stark puls som nästan ingen in
till det sista han sågs, och så plötsligt — är han
icke mer.
Och vi minnas — — ett skratt, som »älskade
lifvet och jorden» ... och ett par ögon, i hvilka sorgen
skymtade och försvann men aldrig var mycket långt
borta,,.
Napoli sof i sciroccons och den importerade
sön-dagsrons dubbla dvala. I de stängda butikernas
fönster låg den bjärta sydländska lyxen och kom en
svagt i tystnaden, som strömmade ut från de
öfver-gifna rummen innanför, och i den mörka dagern, som
bröt sig ned genom skyarnas tunga massor, att tänka
på de ädla leksaker och smycken, man kan hitta i
lavan bland ruinerna af en i jordeld förödd stad, lysande
i bevarad och oförstörbar glans, fast fingrarna som
gripit om dem och lemmarna de prydt för länge sen
blifvit till ett orent, smutsande stoft. 1 denna svarta
timme kunde man ett ögonblick tro, att New-York redan
famnat jordklotet, att allt det man dagarna förut
hälsat som söder och hedendom och inbillat sig ännu
lefva, sedan århundraden endast existerade som
petri-fikat i muséer, och glädjen, skrattet, åtbörders skönhet
och ögons löften om lycka, rymdens och hafvets strål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
