Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människotypen, som göra honom till en typ för sig — för-
brytaremänniskan. Hos denna typ motsvaras den grofva och
brutala bildningen af ansiktets och hufvudets skelettdelar af
en lågt utvecklad intelligens och ett brutalt känslolif. Den
typiske brottslingen är enligt Lombroso och den af honom
bildade »nya skolan» ett monstrum, en afvikelse från den van-
liga kulturmänniskan, som saknar hvarje likhet med denna,
men däremot erbjuder många beröringspunkter med våra fyr-
fotade urfäder, med vilden ocb den förhistoriska människan.
Denna typ utgör sålunda en biologisk återgång, en atavism.
Den saknar liksom outvecklade människoraser alla altruistiska
känslor, deltagande för andra, ömhet, medlidande. Såväl i
detta afseende som ock med afseende på hufvudskålens bygg-
nad och många andra förhållanden är mördaren mera lik en
innevånare på Fitji-öarne, tjufven mera lik en afrikansk neger
än den europeiska rastypen. Äfven i förbrytarens smak för
tatuering, hvilken i viss mån betingas af hans nedsatta smärt-
sinne, tror Lombroso sig hafva funnit ett likhetsdrag med
vilda folkraser.
Lombrosos lära om den födde förbrytaren och om brottets
atavistiska ursprung har gjort mycket väsen af sig, men väckte
också tidigt en liflig opposition. Redan vid den internationella
kriminalistkongressen i Paris 1889 rönte denna lära en så ned-
görande kritik, att den reducerades till en fantasiprodukt.
Efter denna tid hafva de italienska kriminalisterna uppträdt
ganska fåtaligt på kongresser utanför Italien och Lombrosos
läror hafva i öfriga länder, åtminstone Tyskland och Frankrike,
numera tämligen få anhängare.
Ett väsentligt drag i denna uppfattning af förbrytaren är
den fatalism, som vidlåder densamma. Förbrytaren är ett
monstrum, född och skapt till brottet, och samhället har intet
annat att göra, än att med alla medel skydda sig mot detta
skadedjur, i värsta fall göra processen kort och eliminera det-
samma. Den straffrättsliga och kriminalpolitiska konsekvensen
af dessa läror är sålunda synnerligen radikal, och dödsstraffet
har sina försvarare inom denna skola.
Lombroso drager en bestämd gräns mellan förbrytaren
och den sinnessjuke. Hvad andra författare beskrifvit såsom
moralisk sinnessjukdom, det är för Lombroso samma sak som
förbrytareanlaget. Detta låter försvara sig, ty begreppet mora-
lisk sinnessjukdom är ett sväfvande och dåligt begrepp. En
påtaglig inkonsekvens i Lombrosos läror är däremot den släkt-
skap han tror sig finna mellan den födde förbrytaren och
epileptikern. Ingen kan gärna betvifla, att fallandesot är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
