Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJÄTTE KAPITLET.
Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa)
och samtalsspråk. B.
Temperamentsolikheter (forts. och slut).
Fråga och svar. – Sättet att börja. – Subjektiva
inskjutningar. – Mera relativa temperamentsolikheter: i logisk
stränghet; i omväxling; i förkärlek för abstrakta eller konkreta (o.
bildliga), försiktiga eller starka, städade eller själfsvåldiga
uttryck; i förmåga af anpassning efter läsarens eller åhörarens
person.
Vi funno nyss, att uppmaningen i det bildade
samtalsspråket stundom kunde uttryckas genom
frågans form.
Men frågan har en mycket mera omfattande
och egentligare användning inom talspråket.
Ett vanligt samtal består ju till stor del af
frågor. Det kan t. o. m. uteslutande bestå af frågor
och svar. Och själfva svaren kunna hafva frågans
form. I st. f. att svara: »Ja’ vet inte», kan man
fråga: »Hur ska’ ja’ kunna veta de’?» eller: »Kan
du säja de’ själf?» I st. f. att svara: »Gärna!» kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
