Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skurits. I den ostörda naturen är det hufvudsakligen
granen, som med den starkares rätt utträngt eken och ekfloran.
Om granen vet man nu, att den inkommit till Skandinavien
österifrån och spridt sig dels söderut, dels västerut. At söder
har detta träd nu nått ända fram till de trakter, där boken
växer. Denna kan granen dock ej uttränga. Boken är hos
oss af mycket ungt datum; man träffar den blott
undantagsvis i toifmossar, ty dessas bildning var i allmänhet afslutad,
innan boken inkom i landet. Af på senare tider gjorda fynd
kan man sluta, att stenåldersfolket lefde i södra
Skandinavien, medan eken ännu var det dominerande skogsträdet.
Med människans uppträdande på vår halfö inkom en
faktor, som i hög grad ändrade dess naturs allmänna
skaplynne. Detta närmast genom hennes sträfvan att bereda plats
åt de för henne så viktiga kulturväxterna. Dessa har hon
ock fört upp så långt mot norr, som klimatet det tillåter.
Kornet går att odla med mer och mindre framgång långt
upp i Norrbotten; rågen och hafren stanna i Västerbotten,
under det att hvetet ej öfverskrider Dalälfven. Denna kan
också betecknas som den gräns, öfver hvilken de sydligare
kulturväxterna öfver hufvud ej med framgång kunna odlas.
Gunnar Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
