- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Förra delen. Land och Folk /
11

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skurits. I den ostörda naturen är det hufvudsakligen
granen, som med den starkares rätt utträngt eken och ekfloran.
Om granen vet man nu, att den inkommit till Skandinavien
österifrån och spridt sig dels söderut, dels västerut. At söder
har detta träd nu nått ända fram till de trakter, där boken
växer. Denna kan granen dock ej uttränga. Boken är hos
oss af mycket ungt datum; man träffar den blott
undantagsvis i toifmossar, ty dessas bildning var i allmänhet afslutad,
innan boken inkom i landet. Af på senare tider gjorda fynd
kan man sluta, att stenåldersfolket lefde i södra
Skandinavien, medan eken ännu var det dominerande skogsträdet.

Med människans uppträdande på vår halfö inkom en
faktor, som i hög grad ändrade dess naturs allmänna
skaplynne. Detta närmast genom hennes sträfvan att bereda plats
åt de för henne så viktiga kulturväxterna. Dessa har hon
ock fört upp så långt mot norr, som klimatet det tillåter.
Kornet går att odla med mer och mindre framgång långt
upp i Norrbotten; rågen och hafren stanna i Västerbotten,
under det att hvetet ej öfverskrider Dalälfven. Denna kan
också betecknas som den gräns, öfver hvilken de sydligare
kulturväxterna öfver hufvud ej med framgång kunna odlas.

                                                Gunnar Andersson.

*


Om svenska klimatet.



Jag vet icke, om vår köld inemot norra polen är
svårare än söderliindingarnes hetta lika nära linjen; ty man
hör ganska sällan någon dö af köld, och man ser lapparne
under själfva starbraket1 följa sina renar natt och dag
utan att få frost i minsta tå. Och huru häftig kölden hos

1 Starbrak o: bo 1h tand; liar vintersolst;indet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/1/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free